torsdag 29 oktober 2015

Hopp om livet!

Om ni hörde ett vansinnesskratt eka högt ut mot rymden alldeles nyss behöver ni inte bli oroliga, det var bara jag som uttryckte min lättnad efter att ha kollat i vår kalender och upptäckt att alla helger från mitten av november är obokade. OBOKADE!

Ingen mer fotboll. Inga fler cuper. Ingen som ska resa någonstans.

Det kan eventuellt vara det vackraste jag sett.

onsdag 28 oktober 2015

Kolla här!

Alltså har ni sett?! JAG ÄR INTERVJUAD!

Småpotatis för er kanske, men det närmsta jag kommer att bli intervjuad i vanliga fall är när mina kollegor frågar om jag vill ha sen eller tidig rast. Det här var mycket roligare! (Även om jag generellt är för rast annars).

söndag 25 oktober 2015

Ge mig en regnig midsommarafton NU!

Ligger och tittar på random okända människors semesterbilder på Facebook (ni vet, som man gör när man inte kan somna) och ba ååååh regnig och kall midsommar! SOM jag längtar efter det plötsligt! Ljusa nätter, dofter av all grönska och löftet om snar semester. Jag visste inte ens att jag tyckte om regniga och kalla midsomrar? Plötsligt känns sandaler och paraply och kofta som allt man kan önska sig.

Det kommer bli ett långt vinterhalvår det här va?

söndag 18 oktober 2015

Åka t-bana

Tydligen kan jag inte lägga upp bilder med min bloggapp (BlogPress) utan att de blir pixliga när man läser bloggen i en webbläsare? Vafalls?

Jaja, den här bilden blev ändå suddig så den får ni ändå:



Ni ser de här två (nu ännu mer) suddiga och glada typerna? De åkte t-bana in till stan SJÄLVA idag och mötte upp sin mormor. Där köpte de Halloweendräkt och käkade glass med godis på och sen tog de t-banan hem igen. Storebror höll lillebror i handen när de skulle kliva av så att de inte skulle tappa bort varandra i trängseln. Och jag blir så himla glad och rörd över att de vill och vågar, men nästan mer glad och rörd över att vi (eller JAG. Vi fokuserar mest på mig här, det är ju ändå MIN blogg) är så bra föräldrar som ger våra barn den här friheten. För jag må vara en grinig, sur och usel mamma i många andra avseenden, men frihet och självständighet är ändå två fina grejer jag ger mina barn. High five på den!

onsdag 14 oktober 2015

Men vem vill vara allmänbildad? Egentligen?

Så den goda nyheten är att jag vid 35 års ålder äntligen har förstått att låga odds innebär att något är sannolikt och höga odds är tvärtom (SNÄLLA låt mig ha rätt nu när jag säger det här?).

Den dåliga nyheten är att jag ännu inte vet varför löven ändrar färg och trillar av på hösten. Gör de det pga mörker? Kyla? Utomjordingar?

Det är alltså fortfarande inte aktuellt för mig att söka till "Smartare än en femteklassare". Inte heller "Smartare än en förstaklassare" för den delen.

lördag 10 oktober 2015

Lite vilsen

Ibland blir jag så väldigt avundsjuk på de som har mål här i livet, som VILL något och som hela tiden strävar efter att nå dit. Det känns som att livet är lite lättare då?

Själv lallar jag liksom bara runt och vet varken vad jag vill äta till middag i morgon eller hur jag vill att mitt liv ska se ut om fem år. Var ser du dig själv om fem år? Sån jävla skitfråga. Jag hatar sånt. Jag är liksom inte tillräckligt driftig och fokuserad för att klara av att vara en sån person. Men jag har ju ändå lyckats ingå i ett äktenskap, producera tre barn och en halvfärdig examen (OBS! Ej i den ordningen) så jag antar att jag inte är helt misslyckad bara för att jag inte vet vad jag vill?

Eller ja, nu ska jag faktiskt inte vara för hård mot mig själv. Jag har ju faktiskt några mål här i livet, även om de inte direkt handlar om karriär eller resor eller ekonomi eller så. Jag strävar till exempel efter att på sikt helt kunna slopa bokstäver i sms och enbart kommunicera med emojis.

Det är ju ändå TYP som Blondinbella.

lördag 3 oktober 2015

Fler oönskade inneboende

Precis när vi höll på att packa ihop för att åka hem från landet förra helgen såg jag en mus i vardagsrummet. Jag reagerade mycket värdigt (som vilket hembiträde som helst i en pilsnerfilm från femtiotalet) och skrek "IIIIIIH! EN MUS!" samtidigt som jag stod kvar i hallen och pekade på den.

Björn, som inte reagerade som ett hembiträde i en pilsnerfilm från femtiotalet, gick dit för att se var den tog vägen. Den kröp in under ena listen. Så hur tätar man hålet? Silikon? Cement? Silvertejp? Kollodialt silver?

Hjälp!