måndag 30 juni 2014

Nedräkning

Nu är det bara fyra dagar kvar till semester! Tror ni att det försent att börja tänka på bikiniformen nu eller?

söndag 29 juni 2014

Öl!

Igår: Julius började på riktigt att gråta när han fick höra att han inte kommer få köpa öl på systemet när han är arton år, inte ens om Björn eller jag är med.

Idag: Han lekte att "han var på baren" och på frågan om vad han gjorde där fnös han och svarade "dricker öl såklart".

Så eh, finns det anonyma alkoholister for kids? Kan man skriva in någon där som inte ens har smakat på öl (eller annan alkohol heller för den delen) eller ska vi bara operera in antabus under huden på en gång?

torsdag 26 juni 2014

Utestängd

När storebrorsorna stänger in sig och man inte får vara med:

Sorgen! Chocken! Besvikelsen!







måndag 23 juni 2014

Jag menar allvar

Idag hade jag fleecetröja, jacka, halsduk och mössa på mig på jobbet. I juni!

Världens största tummen ner till det.



Jag har inte så mycket mer tålamod nu, SOMMAR 2014 SKÄRP DIG FÖR FAN!

söndag 22 juni 2014

Födelsedagsbarnet

Den här fantastiska, kärleksfulla, roliga, givmilda och UNDERBARA ungen fyller fem år idag! Hipp hipp hurra!

Han är en av de tre bästa saker jag gjort i hela mitt liv. Lätt!







fredag 20 juni 2014

"Kul"

Så här ser det ut om man ligger på rygg i resespälsängen och tittar upp i taket. Det vet jag för jag ligger här just nu med världens asjobbigaste bebis SOM VÄGRAR SOMNA TROTS ATT JAG KLÄMT NER MIG HÄR BREDVID HONOM FÖR HANS SKULL!


Men instagramma era blommor och jävla midsommartårtor ni, själv ligger jag nog här hela dagen jag.

Det regnar åtminstone inte på mig.

söndag 15 juni 2014

Söndag

Nu har jag verkligen fått semesterkänsla. Ni vet när man dricker vin utan att tänka på vad det är för veckodag, äter jordgubbar varje dag, tar för givet att det aldrig är kallare ute än att det räcker med en kofta och går och lägger sig sent varje kväll eftersom man inte behöver tänka på att gå upp tidigt dagen därpå.

Då kan det ju kännas lite trist det här med att jag ska jobba tre veckor till och därför borde tänka på att jag måste gå upp tidigt dagen därpå. Med andra ord kommer jag se ut som ett hålögt lik när det väl är dags för riktig semester eftersom jag inte sovit mer än fem timmar per natt och druckit för mycket vin.
Men vad gör man? Är det sommar så är det.

lördag 14 juni 2014

Lördag

Vet ni, sjuåringar är går banne mig inte att ha i möblerade rum. Bokstavligt talat alltså! I alla fall inte i grupp, som på barnkalas till exempel. De hoppade i soffan, skrek, tjoade och smulade ner. Det var som att en hord skräniga schimpanser drog fram genom vår lägenhet idag.

Och inte nog med det! Jag har hål i en tand! Och jag är så himla himla tandläkarrädd. Både för smärtan och för vad det ska kosta. Det känns inte alls roligt att tänka på faktiskt.




Ser ni hur ledsen jag såg ut över allt det där när jag åkte hiss förut? Dumma dumma dumma tand.

Snålt

Charles och Franks rum måste tapetseras/målas om SNARAST. Och med snarast menar jag helst innan årskiftet, för det är väl ungefär vad som känns som en rimlig tidsgräns i den här familjen för ett projekt som är såpass brådskande som detta är.

För det är verkligen brådskande. Den nuvarande tapeten är både ful, ohygglig, ful och så skär den sig mot alla deras grejer. Jag vill helst varken dra upp persienner eller vistas i deras rum och på sikt känns ju det lite ohållbart.

Och jag tror att det skulle bli finare med tapeter än med färg, men alltså? Vi är ju två riktiga klåpare när det gäller sånt. Och jag har inte ens lust att lära mig, det finns nog få saker jag tror är tråkigare. Det borde finnas duktiga hantverkare som nöjer sig med en påse hembakta bullar eller två som betalning för att tapetsera ett rum. Varför finns det inte det? Då skulle vi ha det jättefint här hemma.

Faktiskt. Himla snålt av dem när jag tänker efter. Typiskt hantverkare.

torsdag 12 juni 2014

#100

Jag tror inte att ni förstår hur karaktäristiskt det här är för mig, att jag:

1. Inte lyckades leverera finalen (inlägg nummer 100) i tid utan skriver det först dagen därpå

samt

2. Inte har förberett något att skriva. Ingen analys, ingen reflektion, ingenting.

Alltså, att jag går upp varje morgon och klär på mig och borstar tänderna och går till jobbet och inte har några betalningsanmärkningar är lite av en bedrift faktiskt. Eftersom jag är en person som inte klarar av att leverera. Det spelar liksom ingen roll om det handlar om att svara på sms i tid, betala räkningar eller söka föräldrapenning.

Men hursomhelst, #blogg100. Det var väl ganska roligt va? Jag hade ju aldrig bloggat så här mycket om det inte vore för den här utmaningen och även om kanske bara 30 % av inläggen faktiskt varit bra och genomtänkta så gillar jag ändå att jag bloggat så mycket. Jag får låtsas inför mig själv helt enkelt att utmaningen fortsätter så att jag fortsätter att skriva. För meningen med att ha en blogg måste väl ändå vara att skriva i den?

tisdag 10 juni 2014

#99

Det är få saker som gjort mig så stolt och så lycklig som när Julius i morse berättade att han läst tio sidor i sin nya bok igår kväll efter att han gått och lagt sig.

Han läser på eget initiativ! I en bok med mycket text! Han tycker att boken är rolig och spännande och vill berätta om handlingen! Jag döööör vad glad jag blir över allt det!

(Han har läst själv om kvällarna ganska länge nu, men hittills bara kortare böcker med max fyra rader text per sida, så det här är på något sätt hans första "riktiga bok").








Alltså. Alltså!

måndag 9 juni 2014

#98

Vi har inte haft tv sedan den 15:e maj här hemma. Någonting är fel någonstans och comhem gör då och då lite halvhjärtade försök att fixa det och skickar sms om att det funkar när det inte alls gör det och så får vi hjärnblödning och ringer tillbaka till dem och så börjar vi om igen från början.

Jag börjar bli lite trött på det här nu. Och framförallt börjar jag bli lite trött på comhem.

Comhem, ni är sämst.

söndag 8 juni 2014

#97

Jag har bestämt mig för att jag vill ha en färgglad bikini i år. Helst en blommig sådan i klara, starka och fina färger, men en randig duger också. Egentligen spelar väl inte mönstret så stor roll, bara den är glad och somrig!

Så idag var jag och provade massor av bikinis, både klassiskt randiga och blommiga och enfärgade i starka färger.

Sen köpte jag en svart och gick hem.

*ridå*




lördag 7 juni 2014

#96

Nej hörni, det här är ju bara för jävla dåligt av mig. Jag är ju ingen Blondinbella när det gäller bloggfrekvens om vi säger så. Inte heller kan jag fylla inläggen genom att berätta om alla mina arbetsresor till Italien för att ta fram ett kombinerat torrshampo/underlagskräm/hemorrojdsalva, för jag lever ju ett rätt trist förortsliv utan några arbetsresor till varken Italien eller Haninge för den delen.

Men idag promenerade jag i alla fall ända bort till thaikiosken och köpte middag (jag har dock varken provat att ha den i håret, ansiktet eller röven) och jag har även bakat en misslyckad men god banankaka, städat toaletterna samt duschat.

Slut på vansinnigt intressant dagsrapport. I morgon är en annan dag osv osv.

#95

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är värst: att vara sju år eller att vara förälder åt en sjuåring. För alltså jag har svårt att tänka mig att han kommer kunna bete sig mer som en störig, otrevlig och obalanserad tonåring när han är det, än vad han gör nu.

Samtidigt är han ju fortfarande världens finaste och klokaste och mest kärleksfulla unge också (mellan utbrotten alltså) och HERREGUD jag längtar efter att den här lynniga fasen ska vara över.


#94

Eh, om jag bara producerar tre inlägg i rask takt här kommer det inte märkas att jag fuskat lite i #blogg100-utmaningen de senaste dagarna va?

onsdag 4 juni 2014

#93

När jag var liten var alla födelsedagskalas alltid hemma hos födelsedagsbarnet. Det fanns liksom inget annat att välja på.
Man lekte lekar och åt tårta och så var det inte så mycket mer än så. Inga teman, inga lekland och inga bowlingkalas.

Och jag säger inte att jag inte hade velat ha/gå på ett sånt kalas när jag var liten, jag hade förmodligen tyckt att det var skithäftigt med ett kalas på ett stort lekland, men eftersom jag inte visste om något annat var jag liksom nöjd med läget som det var. Lite hembakta kanelbullar, serpentiner och "sätta knorren på grisen" var ett alldeles dugligt kalas i mina ögon.

Men idag är det inte så längre. Jag följer med barnen till bowlinghallar och lekland och alla möjliga ställen för att de ska kalasa med sina kompisar och jag förstår att det måste vara jätteskönt för föräldrar att slippa baka städa före städa efter men det kostar ju så mycket pengar?

Jag ska inte påstå att vi inte har råd att lägga 1300 kr på ett barnkalas på ett lekland, för det har vi, men jag VILL inte. Det är ändå tillräckligt mycket pengar för att det ska kännas och jag kan inte låta bli att tänka på alla de familjer där man faktiskt inte har råd även om man vill.

När Charles för ett tag sen uttryckte en önskan om ha sitt stundande femårskalas på ett lekland kollade jag upp kostnaden, hickade till lite nervöst och sen fick han välja: kalas på lekland och färre presenter eller kalas hemma och lite mer presenter.
Han valde tack och lov kalas hemma.
För ärligt talat, har vi inte blivit lite fartblinda här? Är det verkligen rimligt att lägga så mycket pengar på bara själva kalaset? Det är inte meningen att vara pretto och döma dom som väljer leklandslösningen (det måste ju verkligen vara jävligt soft, jag fattar det), men jag sörjer väl bara lite en svunnen tid antar jag.

Hemmakalasen-med-serpentiner-ballonger-på-ytterdörren-och- papperstallrikar-tiden.



måndag 2 juni 2014

#92

Charles har feber, Julius hostar som en sjuttioåring med KOL och jag har ont i halsen.

Hej juni, we're gonna party like it's februari!

Tydligen.

/Missnöjd

söndag 1 juni 2014

#91

Idag sprang barnen mini-maran. De var o-er-hö-rt peppade innan som ni ser. 



Eller ja, Frank sprang ju inte såklart. Han stod mest och hängde och kollade in andra människors picknick. 


Och har man sprungit ett lopp och fått medalj får man ju naturligtvis ha på sig löparkläder och medalj även sen när man ska gå och handla godis. Det vet ju alla.