fredag 31 augusti 2012

Puss

Men nu höll jag ju på att glömma kyssen!

Jag ger er kyssen:


Ett löfte är ett löfte är ett löfte

Så himla nygifta!



"Mamma, kom och stå med mig här borta.
Jag vill inte att du ska stå här framme".

Julius såg enligt uppgift
ut som "en riktig agent".
Behöver jag berätta om
hur nöjd han var
över det?

"Det var ju ganska bra väder ändå"
sa alla efteråt. Det var 15 grader
och regn. Det är per definition
ALDRIG bra väder.

Jahapp. Är ni klara med det där fotograferandet snart?

"Men guuud, hur får man av sig den här jäkla skjortan
egentligen?"



Dansen.



I´m a partyplanner yes I am.

Vi gjorde ett socialt experiment ikväll kan man säga. Vi lät barnen anordna disco för sju kompisar en fredagskväll. 

Hur det gick? Tja, det ligger söndertrampade chips överallt, ett barn trillade ur övre slafen i en våningssäng, badrummet var nerkissat av pojkar som siktat fel och i princip samtliga gäster under sex år grät när de gick (bars) hem. Föräldrarna grät inte öppet (vad jag såg i alla fall) men samtliga hade den där lätt panikslagna och glasartade blicken när de släpade hem sina skrikande barn vid sjutiden.

Såatte, man kan nog inte säga annat än att det var lyckat.



torsdag 30 augusti 2012

BREAKING NEWS!

I morgon kommer bröllopsbilder upp på bloggen!

Jag garanterar dock inte att det är från just mitt, men lite spännande måste det ju ändå vara för er fram tills dess.

Stöttande fru

AIK vann tydligen någon match nyss mot Moskva i nån turnering som ingen förmodligen ens hade hört talas om innan den här mtachen, men som nu efter vinsten är EN JÄTTEJÄTTESTOR OCH VÄLKÄND TURNERING MED BARA JÄTTEJÄTTEKÄNDA LAG! Som alltså Moskva nånting nånting, det är ju ett himla välkänt lag. Som Barcelona ungefär.

Hursomhelst, Björn är så väldigt glad att han nästan gråter och svamlar om att han vill klä av sig naken och springa upp och ner för vår gata och bara skrika av lycka! "Älskling, älskling - är inte du också glad? Skull inte du också vilja fira?"

Jo. Och jag ska också fira. Med att gå och lägga mig i sängen (istället för att skutta runt naken på gatan) och googla "kan det drabba mig juridiskt eller ekonomiskt om min man tas för förargelseväckande beteende på gatan utanför vårt hus" och "kan jag låtsas att jag inte känner honom då?".

För det är viktigt i ett äktenskap att kunna fira med varandra.


Vikten av sundhet och återhållsamhet ska inte underskattas

Såg ni det här igår?

Det låter ju fantastiskt bra måste jag säga. Ingen stroke för min del liksom.

Men jag tror i alla fall inte att det är så bra att äta för mycket choklad, så jag försöker ändå begränsa mig. Därför får jag endast äta choklad för att:

  • jag är glad och vill fira något
  • jag är arg eller ledsen och behöver tröst
  • jag har tråkigt och vill liva upp tristessen lite
  • jag kan


Så länge jag håller mig till den listan anser jag inte att det finns någon anledning till oro eller dåligt samvete.

onsdag 29 augusti 2012

Med ett tema kan det aldrig bli fel

Minns ni temat "platt död liten fisk" på körkortet?





Jag följde upp det nu i alla fall när jag skaffade nytt pass. Jag kallar det här för "platt död liten fisk goes till synes korthårig föredetta intern på kvinnofängelse":





Ett pass (precis som ett körkort) ska man ju ändå ha i tio år, så det är väl värt att lägga ner lite tid kring planeringen av temat. Det gäller liksom att man är nöjd med bilden.

Man vill ju inte vara ohälsosam eller så

För alla VET ju att det inte är så mycket kalorier i det som kommer från den här hyllan:



tisdag 28 augusti 2012

Tack

Hörrni, jag vet att det bara är en nominering i en tävling (som alla dessutom kommer ha glömt om ett halvår). Men det gör mig ändå så himla himla glad att ni är så många som säger att ni röstar på mig. Och Kattis som säger att hon nominerat mig, TACK!

Och tack för alla uppmuntrande snälla ord ni säger om mig och bloggen och TACK Lisa som kommenterade hos Mona igår. Jag blir på riktigt alldeles tårögd och glad i hela kroppen.

Jag älskar er.

/Dagens känslomänniska


Prioritering

Bankdosan?

Nej, jag vet faktiskt inte om den dök upp igår. Jag försökte nämligen inte betala räkningarna.

Jag drack vin och tittade på "Ensam mamma söker" istället.

Like a boss.



måndag 27 augusti 2012

STOPPA PRESSARNA!

Alltså, folket - har ni sett det här?!

Hur hamnade jag där? Vem nominerade mig? KOMMER JAG KUNNA SLUTA JOBBA SNART OCH FÖRSÖRJA MIG PÅ BLOGGEN?

Närå, jag ba skojade. Men visst är det coolt? Visst då? Visst då? Jag känner mig mycket stolt och hedrad över att vara bland de tjugo bloggarna. Man skulle till och med kunna säga att en viss risk för hybris föreligger.

Hundra lankiner* var till alla som röstar på mig!


*Obs! Påhittad valuta.



Öppet brev till min bankdosa:


Det här med att du gömmer dig på det här viset för mig, gång på gång, det är inte ok alltså. Jag behöver faktiskt logga in på banken och betala räkningar en gång i månaden. En gång i månaden. Det kan ju rimligtvis inte vara en allt för tung arbetsbelastning för dig.

Så nu vill jag faktiskt att du pallrar dig fram, för ikväll SKA jag betala räkningarna. Om du inte är framme innan klockan 18 tänker jag ringa din mamma och berätta om den där gången jag kom på dig med att försöka beställa lättklädda fjärrkontroller (du vet precis vilket tillfälle jag talar om) på nätet. Ok? Ok!

Då ses vi senast klockan 18 då.


Annars jävlar.

lördag 25 augusti 2012

Ps

Det kommer bli väldigt svårt för mig att sluta döma människor som äter en för liten tårtbit. För det är mitt dåliga samvete över min egen goda aptit som gärna hoppar på dem i defensivt syfte.

Men jag ska försöka! Ok?

Och det här inlägget handlar om det nedanför, så läs det först. Annars fattar du ingenting.

Obligatorisk läsning:

Ni måste, och då menar jag MÅSTE läsa den här krönikan av Hanna Hellquist. Och jag vet, en del kan ha lite svårt för Hanna, men strunta i det nu.

Och sen vill jag att vi pratar lite om det här med att man fan inte kan göra rätt en enda gång! Förutom ni då som kan äta hur mycket som helst och ändå vara pinnsmala, men jag skulle gissa på att ni är mindre än en procent av alla kvinnor i Sverige.

Men för oss andra: varför är det så himla svårt att erkänna att 1. Man vill vara smal, 2. Man är villig att göra uppoffringar för att nå dit. Varför får man inte ta en pytteliten tårtbit till fredagsfikat på kontoret?

Och 3. Man kan faktiskt vara tjock och ändå älska mat och inte vara beredd på att svälta för att eventuellt gå ner ett kilo eller fem. Varför är det så - i mångas ögon - så himla provocerande?

Jag tror så här: att mat är precis som med alkohol, det är (oavsett om man är tjock eller smal) alltid lite skambelagt. Det är ju därför vi så ofta provoceras så mycket av de människor som bestämt sig för att vara nyktra (om de inte är gravida eller måste avstå pga annan medicinsk orsak eller bilkörning). Vadå - varför dricker inte hon? Tror hon att hon är bättre än vad vi är eller? Ser hon ner på mig för att jag dricker? Betyder mina tre glas vin att jag är en sämre människa med brist på karaktär? Så jävla trist med människor som inte dricker! Torrbollar.

Hänger ni med? Jag tror att det är samma sak med mat. Vadå, varför tar hon så himla liten tårtbit? Gud vad jag är dålig som äter den här jättebiten, värsta svullot ju! Så himla trist med människor som inte ens törs äta en normal tårtbit en vanlig fredag. Så trist att leva ett sånt begränsat liv liksom.

Eller för all del tjocka människor, varför bantar de inte? Fattar de inte att samhället vill att vi ska vara smala? Tycker hon att jag är jättefånig nu som tar en sån här liten tårtbit? 

Man får helt enkelt aldrig försöka för mycket. Eller för lite för den delen.  Var aldrig bättre än andra, aldrig smalare och aldrig nyktrare och berätta för allt i världen inte hur mycket din egen vikt betyder för dig! Oavsett om du är en smalis eller tjockis eller mittemellan.

Jag har dock ett förslag gällande detta - att vi helt enkelt måste sluta tro att andra människors val och beteenden säger något som helst om våra egna val och beteenden!

Så, nu kan ni dela in er i grupper om fem och fem och diskutera detta. Vi samlas igen efter lunch och ser om vi kommit fram till något smart.

torsdag 23 augusti 2012

Koll på läget

Sarah: "Ja, för alltså först var jag ju inte helt säker på om jag hade misslyckats i OS eller inte, men sen blev jag det. Säker på att jag hade misslyckats alltså.

Och nu är jag som sagt säker på det".

Middag - visst är det överskattat? Väl?

Alltsåååå mat! Jag orkar inte. Ska man verkligen behöva komma sju jävla maträtter varje vecka som är både nyttiga, billiga, snabba, barnvänliga och inte ser ut som uppspydd gröt?

Det känns liksom så... oöverkomligt. Ibland vill jag hellre jobba på oljeplattform i sex månader, helt avskuren från omvärlden, än att tvingas komma på tre maträtter. Och jag vet, det finns Linas matkasse och säkert Görans matkasse och Icas matkasse och allas matkassar och några till, men det är ju så himlans dyrt. På riktigt alltså. Så jag inte riktigt motivera den kostnaden bara för att jag är lite lat. Och dessutom måste jag ändå laga maten själv medan barnen slår ihjäl varandra samtidigt som jag känner mig som en risig förälder för att jag placerat ungarna framför tv:n i hopp om att åtminstone få tio minuters tystnad så att jag kan hata mig själv i fred för att jag glömde ta ut kycklingen/laxen/köttfärsen ur frysen på morgonen och nu måste mikra den för att kunna tillaga det.

Så vad gör man? Hoppas på att barnen ätit tillräckligt till lunch på förskolan och sen klarar sig på det resten av kvällen? Det skulle ju onekligen lösa en massa problem. Det skulle det faktiskt.

tisdag 21 augusti 2012

När polletten trillar ber

Ok, nuuu fattar jag varför man ska banta innan bröllopet!

Det är ju för att man äter dygnet runt i flera dagar, först under själva bröllopet och sen dagarna efter pga trötthet och baksmälla och av bara farten. För att maten/tårtan/godiset finns där.

/Hälsningar plus 2-3 kg på lika många dagar



måndag 20 augusti 2012

Lycklig brud

Oj. OJ! Jag har gift mig hörrni!

Och det var så himla roligt! Och alla var där och alla var jättefina och sade fina saker om oss och jag var bara så himla himla lycklig hela dagen och kvällen.

Första dagen som en gift kvinna blev jag dock lite orolig, jag mådde nämligen inte så väldigt bra. Jag var trött, illamående, hade väldigt ont i huvudet och var så otroligt TÖRSTIG! Men det gick över så småningom, och idag mår jag ganska bra igen så jag tänker att det här med äktenskap kanske kan kännas rätt bra ändå. Bara man ger det lite tid liksom.

Men åh vad jag vill tillbaka till den kvällen, det var det absolut roligaste bröllopet jag varit på!

Ps. Bilder? Vill ni se det? En eller två kanske? HAHAHAHAHA! Skoja ba. Som att ni får välja. Jag ska visa sjuuhuukt många bilder. Så fort jag fått dem.

Ps 2 Jag älskar alla våra vänner. Älskar!

tisdag 14 augusti 2012

Rosa är för flickor och spruckna och svidande läppar är för pojkar.

Jag skulle - innan jag fick barn - uppfostra fria tänkande individer som inte sorterade alla de mötte efter deras kön, som var fria att tycka om vilka färger, leksaker och lekar de ville utifrån deras egna preferenser (och inte kön) och som framför allt inte tyckte att någon eller några var bättre baserat på hur de såg ut nakna.

Sen kom verkligheten. Och barn som fick lära sig en rad olika sociala koder och regler från inte bara mig utan även från kompisar, förskolan och andra vuxna.

Och ikväll gråter femåringen förtvivlat hemma för att han har så torra läppar att de spricker och det enda som hjälper mot det är lypsyl. Men det kan han inte ta med sig till förskolan, för då kommer han bli retad av de andra barnen för han tror att de kommer missta lypsylet för ett läppglans. Och det är ju en tjejgrej. Och jag visar på min hand att det inte blir någon färg om man smetar lypsylet på den och då kan du ju ha den på läpparna också utan att nån ens kommer se det, eller hur? (Att han skulle kunna ha läppglans även han om han ville för att han tyckte det var FINT existerar liksom inte ens en kväll som denna). Men han bara fortsätter att gråta och skaka på huvudet för han vet ju. Han vet ju att det där är en tjejgrej.

Och jag vill bara skjuta alla som tycker att "äsch, låt pojkar vara pojkar och tjejer vara tjejer. Det är så naturen har skapat oss!" Det är ert jävla fel att min femåring kommer gå runt med svidande spruckna läppar i morgon! Ert fel! Känns det så jävla viktigt att klä alla snippor i rosa och alla snoppar i blått att allt annat liksom bara får stå tillbaka?

Jag undrar ärligt, för jag förstår inte.



måndag 13 augusti 2012

Svennebanan-fylla

Haha! Alltså jag kan verkligen inte komma över hur Carl Philips flickvän låter så HIMLA svennebanan när hon lite onyktert vädjar "Älskling... Älskling! Älskling kom med mig!".

Är det för att hon är svennebanan egentligen? Eller låter kungligheter så där... vanliga de också? Jag kan verkligen inte tänka mig Vickan, salongsberusad en lördagskväll, vädja till Daniel att han inte ska sitta uppe och skriva det där anonyma inlägget om kosttillskott i nåt nördigt träningsforum. "Älskling, strunta i det där. Nu går vi och lägger oss istället älskling".

Med det där lite tondöva halvberusade tonfallet. Det kan inte vara möjligt. Det skulle vara som att påstå att Silvia bajsar då och då som alla andra människor.

lördag 11 augusti 2012

Man kan inte få allt. Karaktär är uppenbarligen en av de sakerna jag inte fick.

Enda sättet för oss att ha godis hemma mer än, säg en timme, är att Björn gömmer det för mig. Noga.

Helt normalt.

Jag är 32 år år förresten.





fredag 10 augusti 2012

Lika som bär?

Det är många som säger att Charles är den av barnen som liknar mig. 


Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jag tror faktiskt att jag är liiite duktigare på att äta choklad utan att den fastnar runt hela munnen i alla fall.

torsdag 9 augusti 2012

Sötsuget. SÖTSUGET!

Jag har tänkt lite på det här med bröllopet. Det är väl ingen idé att banta ner sig till oigenkännlighet bara för att vara snygg just den dagen? Jag menar, då kommer man ju inte känna igen sig själv på bilderna i efterhand.

*hetsäter glass för att dämpa sötsuget*


Framförhållning? Nej, så jobbar inte jag.

Ok, nu kan vi gifta oss.

Skorna som jag hade beställt passade nämligen. 

onsdag 8 augusti 2012

Möhippa

I lördags blev jag möhippad. Solen sken, det var varmt och jag jagade paket genom hela stan och satt på klippor och drack vin och åkte limousin och lekte både charader och gissa vems haka-mun-näsa-panna-hårfäste.

Och efteråt var jag alldeles varm och lycklig över att ha så fina vänner som lagt ner så mycket tid och kreativitet och kärlek i planeringen och genomförandet av min möhippa.

Så där alldeles varm och lycklig och tårögd.





lördag 4 augusti 2012

Sangria och 80-tals hits

Nu har vi åkt limousin genom stan och landat hemma hos Sofie i Sumpan. Här blandar vi egen Sangria och lyssnar på 80-tals hits och har även låtit Maria lyssna på inspelningarna från busringningarna tidigare i veckan! Stort tack till Ellen och Gustav som gjorde det i bästa Hassan-style! //Carro



Location:Hos Sofie

Bildbonanza

















Bubbel och quiz på Fjäderholmarna

Nio av tolv rätt i Björnfrågesporten - klart godkänt tycker vi. De personliga paketen var lite svårare att knäcka och ett av dem blev kvar på KukICA i Vasastan...
Till vinet fick vi njuta av Sofias macarons och cakepops - smarre!



DEN HÄR BLOGGEN ÄR KAPAD!

Idag är dagen för Marias möhippa! Vi, Carro, Linn, Emelie, Sissel, Sofia, Sofie och Josefina - hennes vänner, har kontrollen över dagen och bloggen! Nu är det dags för brunchpannkaka. Vi hörs under dagen! Kommentera gärna.



onsdag 1 augusti 2012

Utflykt

En semester är ju alltid en semester, oavsett om den tillbringas i Närke eller i Grekland. Följaktligen räknas alltså en sväng till Ica Maxi i Kumla som en utflykt. Det var i alla fall vad jag sa till barnen för att de skulle gå med på att hoppa in i bilen.

Men jag tror att de var rätt nöjda ändå efteråt, speciellt med tanke på att de fick köpa varsin förpackning med disktrasor som souvenirer att ta med hem. Man ska inte vara snål och säga nej till allt när det är semester ser ni.


Semesteruppdatering

Semestern lunkar på, trots avsaknad av väder. Men det går rätt bra ändå och vi håller oss sysselsatta.

Idag har det exempelvis opererats på en nalle med hjälp av en klädvårdsborste.



Jag tror att operationen gick bra, men läkarna kunde inte ge några säkra besked redan ikväll. Vi får helt enkelt avvakta tills i morgon.

Igår var vi på ett lekland. Det är lite som snabb-karma för föräldrar, för alla de gånger vi snäst åt barnen i onödan, varit orättvisa i syskonmedling eller tvingat dem att sätta på sig kläder.




Man kan också säga att det är en av kretsarna i helvetet.
Fördelen är dock att man, på grund av allt oväsen där inne, inte riktigt hör när ens egna barn skriker och vrålar argt av olika anledningar. Och bara det är väl värt 240 spänn antar jag.

Och så har vi tittat på en klosterruin och läst informationsskyltar om hur livet såg ut där på 1300-talet.


"Mamma, är de onda?" frågade Charles när han såg nunnorna. "De ser ut som mörkrets väktare". Barn vars storebröder tittat på Barda på Svt kommer helt klart bli en stor utmaning för alla lärare i skolan om några år.

Men det är ju tack och lov inte mitt problem.