fredag 8 juni 2012

Jag och mina bloggvänner


Bloggar och vänskap, det hör ihop. Det vet ni va? Som fina fina Linn till exempel. Jag skulle inte känna henne om det inte vore för hennes blogg, men nu gör jag det och det är jag så himla glad för. Hon har världens härligaste skratt och är klok och rolig och bra på alla sätt. Hon står mig nära om hjärtat.

Sen finns det andra som jag inte känner på riktigt, men som jag tror att jag känner på riktigt för att jag läser deras bloggar. Det är kanske en lite enahanda vänskap eftersom jag aldrig kommenterar i bloggar därför att jag är för lat för att göra det från telefonen (herreguuud, det är ju asjobbigt liksom), men ändå. Det är fint på sitt sätt.

Jag gillar till exempel verkligen Josefine. Hon verkar så himla cool och snygg och rolig och så gillar jag att hon är så modig när hon skriver om sin relation med sin kille. Hon törs verkligen skriva om saker de säger till varandra när de är arga som kanske är dumma eller fåniga, och när jag läser sånt så känner jag att jag är ganska normal faktiskt. Mitt förhållande är ganska normalt. Det finns fler som inte alltid är sams och jättekära och aldrig stör sig på smutsvätt på golvet. Sånt tycker jag om. Det är inte alla som kan skriva så. Och så har hon en unge som är så sjukt jävla söt. Bara det liksom!

En annan tjej som jag gillar (och inbillar mig att jag känner) är Johanna. Henne har jag visserligen träffat en gång på en fest, men jag vet inte riktigt om det räknas. Hon verkar så otroligt sympatisk och så är jag så  väldans imponerad över att hon är journalist och reser över hela världen och tar dessutom de mest fantastiska bilder! Hon är också min kompis. I min värld alltså. Tveksamt dock om hon känner sig så involverad i den vänskapen, men ni vet. Jag vet om att vi är kompisar i alla fall. Eller ja, typ kompisar. Såna kompisar som inte har varandras mobilnummer, är vänner på Facebook eller vet riktigt var den andre bor. Såna där bloggkompisar alltså. De ska man också uppskatta.

Sen läser jag typ hundratusen bloggar till och jag skulle vilja skriva om minst tio till som är viktiga för mig men det hinner jag inte nu. Det får helt enkelt bli en annan gång.

Älska bloggar!

14 kommentarer:

Limpy sa...

Jag älskar att jag vet att du är så himla nära ibland när jag sitter hemma i soffan hos Fluffy, bara det gör att det känns som du är min kompis.

Johanna sa...

Men herreguud! Höll på att börja lipa nu på riktigt för blev så himla rörd och glad, men skärper mig eftersom jag sitter på jobbet och folk skulle glo asmkt.

Men gullegulledu alltså. Klart en fest räknas, men man hoppas ju att det blir FLER tillfällen (!!) (!!). Blir extra mallig att du skrev detta eftersom du är min idol ungefär och skriver världens roligaste blogg. Alltså på riktigt, den är underbar, du verkar också very very sympatisk och dessutom skriver du precis lika ärligt och oknusslat som Josefine ju.

Och på tal om henne! Hon är en sån som jag lärt känna via bloggen och sen faktiskt träffat FLERA gånger på riktigt. Och vet du, hon är exakt så bra som man tror i bloggen. Svinbra person. Alltså vi måste ha en bloggala igen till hösten och bara.. ses. Alla.

Okej strax slut på lång hysterisk kommentar (hej hej klubben för inbördes beundran liksom :)), men en sak till: Adda mig på fejjan för bövelen! (Föratte..vet liksom inte vad du heter i efternamn. Hehe.)

Kram!

Linn sa...

DU kan vara fin! Nä, men på riktigt så började jag grina lite nu för att jag blev så glad.

Miss Baglady sa...

Ameh, precis så där är det ju. Man är liksom kompisar fast man inte träffats/så ofta. Himla bra beskrivet. Jag är till exempel väldigt bra kompis med dig också (fast vi bara träffats typ två gånger) och sitter och läser om ditt liv när jag ammar etc..

myaraq sa...

Åh länkkärlek. Bra grejer!

och jag känner igen det där med att tycka att folk vars bloggar man läser ingår i vänskapskretsen.

Singelmamman sa...

Japp! Bloggvänner är riktiga vänner. Punkt.

Terese sa...

Och tänk på alla bloggkompisar som du har som du inte ens vet om. Alla som jag, som liksom tror att vi känner dig för att vi läser din blogg, men sällan ger oss till känna. Det du. Jag tycker din blogg är underbar. Precis så som du skriver om Josefine, så känner jag för dig och din blogg.

Tjillevipp morsan sa...

Japp- älska bloggvärlden- den är fantastisk :)

LillaUlle sa...

Vad skulle man göra utan sina bloggvänner! Vad glad jag är som får "känna" dig t.ex.

Concordelia sa...

Jamenvisst har man bloggvänner, fast öh.. ja, när man tänker efter känns det nästan litegrann som stalking - man vet ALLT om människan vars blogg man följer, åtminstone så mycket som den delar med sig, men den människan har kanske ingen aning om vem man själv är. Och ändå känns de som vänner. För man tycker om dem så mycket. Och så undrar man ju om det finns någon därute som tycker samma sak om en själv, fast man inte vet om det.

Åsa sa...

Å va jag håller med dig! Det är så himla kul med alla fantastiska människor som bloggar och som man kan få "lära känna", även om det är ensidigt - speciellt om man som jag är dålig på att kommentera. Lite som stalking, precis som Concordelia säger :)
Kommer inte ihåg hur jag hittade hit till dig men är superglad för det. Inte alltid man träffar på nån så spontan, rolig och bra på att skriva. You light up my days ♥

Josefine sa...

Men åhhhhhhh <3 Här sitter jag ensam på redaktionen och äter min ledsna sallad i akutfart för att jag måste sluta tidigt och dra och hämta på föris pga APT och så läser jag detta! Blir alldeles gråtfärdig. Tack så hemskt mycket. Det värmde ända in benmärgen. Alla fina ord.

Alltihopa rakt tillbaka till dig! Jag hoppas verkligen att vi kommer att ses nån gång för jag tycker att DU verkar vara en skitcool, asrolig och underbar människa!!!

Maria sa...

Limpy: Men åh, jag brukar tänka på att du är nära också! Särskilt när jag kör/cyklar förbi området du bor i.

Johanna: Men! Äsch då! Och ja - klart vi måste ses igen! Kanske i Gbg nästa gång?

Linn: puss!

Miss Baglady: Ja men dig känner jag ju också! Och pluppi.

Myaraq: Ja, länkkärlek är så himla bra! Jag skäms över att jag är så dålig på det.

Singelmamman: Amen!

Terese: Men åh, tack! Gulle dig.

Tjillevipp morsan: Ja, man kan liksom inte annat än älska den världen!

LillaUlle: Tack! Och ja, det är så himlans mysigt med så många vänner.

Concordelia: alltså, det är ju himla konstigt egentligen. Om man tänker efter alltså. Att man känner någon man aldrig träffat. Men det är liksom bara så.

Åsa: Men åååh, tusen tack för så snälla ord! Jag blir alldeles glad.

Josefine: Vi får planera en bloggträff! Ja?

Tristessa sa...

Här hamnade jag bara...men vilken text, så där är det ju!! Har fått nära vänskap via nätskriverier och andra som bara kännas som vänner, kanske mest i huvudet men ändå, det känns fint ju!