söndag 11 september 2011

Beroendet och jag

Jag har gått upp tre kilo sen i somras. Det låter kanske som ingenting, men det syns. Och framför allt känns det.

Och det brukar inte vara några större problem om jag går upp ett par kilon, de försvinner oftast nästan lika enkelt som de kom. Det brukar räcka med att bara tänka lite extra på vad jag äter, och kanske gå en extra promenad så är problemet löst.

Men den här gången går det bara inte. Mestadels tror jag att det är för att det är min ondskefulla och jävligt matglada tvilling som bor inom mig och tvingar mig att äta en massa onyttigt hela hela tiden. Det skulle kunna vara det i alla fall. Eller så är det för att jag är över trettio och nu bara kan titta på när kroppen i allt hastigare takt förfaller utan att jag kan göra något åt det.

Eller så är det en kombination. (Det kan också eventuellt ha något att göra med att jag är så gravt sockerberoende just nu att jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Jag skulle ärligt ge upp all mat i hela världen om jag var tvungen att välja mellan mat och godis. Choklad till middag är väl en alldeles utmärkt idé? För att inte tala om skumbananer till frukost liksom.

Den här sista teorin är dock den svagaste, personligen tror jag att det nån av de första två som ligger bakom dessa extrakilon).

Men nånting måste göras, något drastiskt. För jag trivs faktiskt inte med det här. Så nu blir det sockerfritt för min del i en hel månad. Kan ni fatta? Sockerfritt i en hel jävla månad! Det är som att säga till en heroinist att den inte får knarka på en månad. Eller ja, kanske inte riktigt. En heroinist kan omöjligt vara lika beronde av heroin som jag är av socker.

Men nästan.

Hursomhelst, önska mig lycka till nu. För om det här inte funkar måste jag börja leva på bark och gråsuggor. För det kan man ju omöjligt vilja äta mer än nödvändigt av tänker jag.

20 kommentarer:

Singelmamman sa...

Om en vecka börjar jag också med mitt sockerstopp. Jag oroar mig redan. Lycka till. Gråsuggor tror jag är svåra att hitta vid den här årstiden.

Mikaela sa...

Haha, lycka till!!

Jag försöker också dra ner på sockret, läskigt beroende, var inne en sväng på jobbet idag, och kom på mig själv med att längtande titta på den avancerade kaffemaskinen och tänka "en kopp choklad skadar ju inte". Svårt!

Hur hårt kommer du köra, blir det ingen ketchup heller, eller är det bara godis/kakor som du skippar?

Annika sa...

Jag får svår ångest bara av att läsa om sockerstopp.
Fy.
Lycka till!

Benzo sa...

LCHF fick mitt socker sug att försvinna på knappt en vecka....

Jojjo sa...

Åh, jag borde också hoppa på det tåget. Det är helt vansinnigt, har alltid pendlat nåt kilo hit och dit men nu börjar det bli löjligt. Och irriterande. Har kommit på att jag tröstäter dessutom, patetiskt känns det.

Ska du enbart sluta med socker eller även hålla dig undan kolhydrater?

Josefina sa...

Kul blogg, hittade precis hit och tänkte göra ett litet avtryck!
I våras hade jag godisstopp (tävlade med en av döttrarna) i 2½ månad och det gjorde susen! Innan dess åt jag godis och kakor varje dag i flera år... och nu äter jag godis väldigt sällan, inte ens varje vecka. Och utan att jag ansträngde mig så gick jag ner ett par kilo under semestern i stället för de obligatoriska upp ;-)
Lycka till!

Anneth Strinnholm sa...

Lchf kanske vore något? Suget försvann på några dagar för mig, och då var jag ändå en lösgodisknarkande sockergris som åt sötsaker fem dagar i veckan (och drömde om sött de båda övriga dagarna), typ.

http://givememycoffee.wordpress.com
(Min lchf-blogg, om du vill snoka runt lite.)

Anonym sa...

Ja godisstopp är bra men jag kan rekommendera att köra längre än 1 månad. Jag gjorde det i maj iår och det gick jättebra men sen när månaden var över och jag kunde 'unna' mig så var det kört igen.
/Helena

Björn sa...

LCHF är också väldigt effektivt om du vill minska viktiga ämnen till hjärnan. För att kunna tänka lite mindre helt enkelt. Samt att utveckla diabetes och hjärt och kärlsjukdomar.

Lovely Lina sa...

Tips! Byt ut godiset mot något annat, typ obegränsat med gurka. Hacka gurka och ha i en burk i kylen och gå och småät på :-) Så gjorde min mamma och det gick jättebra.

Tant Björn sa...

Jaha, nu vågar man inte gå in här på ett tag. Blir du folkilsken nu eller?
Lycka till!

LillaUlle sa...

Lyckat till! Jag vågar själv inte ens tänka tanken på att klara en sockerfri månad, då börjar jag gråta, skaka och rabbla konstiga saker. Så jag fortsätter äta godis, glass och kakor flera gånger om dagen... så jag kan vara en bra mamma, sambo och människa (om än med 5 kilos extra vikt som vägrar ramla av mig efter senaste graviditeten)

Maria sa...

Jag skippar bara socker som finns i godis, kakor, bullar, läsk, glass och så vidare. Frukt, ketchup och frukostflingor finns således kvar i skåpen, precis som andra kolhydrater.

Ni är duktiga ni som hållit upp en månad och längre! Jag ska verkligen göra mitt bästa för att åtminstone klara en månad. Eller vecka.

Kerstin sa...

Själv hävdade jag länge att socker bara ÖKAR ämnesomsättningen :)! Funkade för mig... man ska inte underskatta tankens makt. Men när jag närmade mig 40 (hemskt ledsen, men 30 är bara en liten uppvärmning inför 40) så var det slut på det roliga. Tyvärr - minska socker & träna mer är ju det som gäller om man vill hålla vikten. Jag kör LCHF, funkar verkligen för att hålla en jämn blodsockernivå. Och så får man förstås synda lite ibland med ett glas vin eller lite plockgodis. Ingen regel utan undantag.

Anna R sa...

Ett riktigt stort Lycka till! Det kan nog verkligen behövas ;)

Jag har själv börjat att träna lite och dra ner på sötsakerna. Än så länge funkar det fint. En månad -3 kilo och inte några jättesockersug. Äter någonting var fjärde timme ungefär för att inte blodsockret ska dippa och ge mig cravings.
Men nu var det ju inte mig vi pratade om. Heja dig! Hoppas du vinner mot sockret :)

Karin s sa...

Läste nånstans att kroppen vid för lite sömn "krävde" snabba kolhydrater. Skitbra, alltså inget fel på min karaktär och dessutom kan jag skylla allt på barnen som envisas med att väcka sin mor nattetid.

(och en aning mer seriöst, jag har ersatt godis med frysta bär, framförallt mango. Funkar faktiskt. )

Cissi sa...

Gå inte på LCHF-sekteristerna, det är inte en diet som passar alla och det räcker långt att bara skära ned på sockret i kakor, godis etc som du hade tänkt. Studier har visat att en köttrik diet ger betydligt större risk för cancer i mag- och tarmregionerna och det är dessutom inte särskilt miljövänligt att äta massa kött.

Lycka till! Den första veckan blir nog tuff men sedan har du vant av dig.

Anneth Strinnholm sa...

Inte riktigt ett forum för debatt, jag vet, men jag blir lite less när jag blir kallad sekterist och dum... Att klumpa ihop alla som äter lchf och tro att samtliga typ äter smör & baconflott med sked till middag är att förenkla lite väl mycket. Det finns ett helt spektrum med olika strikthet och sätt att äta om man väljer att äta lchf. Vanlig lchf som de flesta lchf:are äter är inte en extremkost. Självklart finns det extremfall som typ bara äter kött & smör och dricker grädde direkt ur paketet och det är dessas levnadssätt som brukar uppmärksammas i media etc. Sen att de är extremfall, vem bryr sig om det? Aftonbladet säljer ju lösnummer, de skiter väl i att ge en nyanserad bild. *liite bitter*

Lchf är ingen diet, ingen bantningsmetod. Däremot är den dokumenterat effektiv för viktnedgång. Inom kosten rekommenderar man heller INTE mer kött (eller proteiner över huvud taget) än med "vanlig" kost. Low carb, high fat - det är dessa näringsgrupper som är i fokus. Det finns liksom inget tillägg som heter "Oh, and lots of yummy cows and pigs too".

Lycka till med de tre kilona - jag tror du kommer långt enbart med att skippa godisätandet. :)

Anonym sa...

Jag har alltid varit smal och snabbt gått ner "extrakilon" - bara tänkt mig för lite ett tag och promenerat en gång eller två. Men nu _går det bara inte_. Nu är jag 40, och jag måste _verkligen_ vara försiktig med vad jag äter och träna flera ggr i veckan. Skit oxå! Och de tre extra kilona från i somras sitter som järnet, så en flicka på jobbet sade glatt häromdagen att jag hade en bebis i magen... :-(
/Ingela

Maria sa...

Anneth, jag är ledsen att du känner dig påhoppad. Det är lustigt det där med LCHF, att det väcker så starka känslor. Låt folk göra som de vill liksom, och det gäller verkligen åt båda håll i det här fallet.

Bara alla mår bra!