fredag 30 september 2011

Försovit oss

Så ok, att inte ställa någon väckarklocka för att "den där tvååringen alltid vaknar så okristligt tidigt ändå" var tydligen ingen bra idé.

Men hur skulle jag ha kunnat veta det?



onsdag 28 september 2011

Man vill ju inte bli anklagad för att prata illa om tvååringar

Det är bara tvååringar och knäppskallar som torkar håret med handduken istället för händerna efter att ha tvättat just händerna.

Övriga jämförelser låter jag vara osagda.

tisdag 27 september 2011

Genomtänkta uppfostringsstrategier

När fyraåringen blir hysterisk i bilen på vägen till dagis och skriker i högan sky för att man inte svarade inom loppet av en millisekund på frågan om vad den femtioelfte vägskylten betyder.

Då.

Då är det inte helt pedagogiskt att själv skrika tillbaka att han måste sluta skrika så fort han inte får som han vill va?

Nej, jag tänkte väl det.

Efteråt alltså.

måndag 26 september 2011

Du med larmet

Hörru, du som har den där moppen som brukar stå parkerad på gatan här utanför? Du vet, den med det där larmet som är jättekänsligt och som sätter igång ibland bara av att någon går bredvid den och som låter som typ fem olika versioner av amerikanska polisbilar, lite som en sån där sjukt irriterande leksak som har en stor röd knapp på förpackningen och som man av någon anledning inte kan låta bli att trycka på när man är i leksaksaffären (ungefär som om vi vore genetiskt programmerade att trycka på stora röda knappar, vilket är helt bisarrt om man tänker efter - för många såna fanns det på stenåldern för människorna där att trycka på?) så att den där jävla leksaken sätter igång att tjuta över hela affären vilket gör att alla vänder sig om och tittar på vad det var för en idiot som satte igång oväsendet, och så ångrar man sig att man tryckte på skiten för man hade inte ens tänkt köpa den och så vill man ju absolut inte bli uttittad av alla andra kunder som är där just då.

Jo för det är så förstår du, att jag stör mig lite på det larmet. Så jag tänkte att du kanske kan ta bort det? Eller så slår jag bara sönder den där moppen så att du inte ens kan se sen att det var en moppe från början.

Välj det som passar bäst för dig.

lördag 24 september 2011

Man vill ju vara den som ställer upp.

Jag har precis ätit mig igenom en 240 grams påse med nötblanding endast för att verkligen ta reda på vilken som är den godaste nöten.

Och det var precis som jag trodde innan: pistagenöten.

Nu mår jag lite illa. Men vad skulle jag göra? Det var en undersökning som helt klart behövde bli gjord.

fredag 23 september 2011

Två bilder

Har ni sett vilken cool unge jag har?






Och vilket gulligt hus jag har?





Jag tänkte bara att ni ville veta.

Bara man får julklappar så

Häromdagen konstaterade Julius, på ett ändå ganska sansat sätt, att han nog inte skulle få några julklappar av tomten i år. För han har ju inte varit snäll hela tiden.

"Men lilla gubben" tröstade jag, "det är väl klart att du kommer få det! Alla barn gör bus ibland, och det vet tomten om. Huvudsaken är att du säger förlåt om du gjort något dumt och sen försöker att inte göra det igen".

Och det lilla pep talket gick ju bra kan man säga. Kanske lite för bra. Skulle man också kunna säga.

För idag meddelande han glatt att han visst skulle få juklappar av tomten, trots att han "gjort en massa barn illa".

Såå, jag ser fram emot höstens utvecklingssamtal. Verkligen.


torsdag 22 september 2011

När man trodde att man kände nån ordentligt

Ibland förstår jag mig inte riktigt på Björn.

Alldeles nyss tittade han så underligt på mig, som om han tyckte att det var konstigt att jag efter middagen gick fram till frysen och plockade fram en polarkaka som jag åt där på stående fot.

Fryst.



Det räcker nu

Hej september,

nu är det inte lång tid kvar innan det blir oktober, jag vet. Men än finns det ju några dagar kvar så jag känner ändå att jag måste ta upp en grej med dig, och jag ska försöka säga det på ett så trevligt och civiliserat sätt som jag kan:

Sluta upp för i helvete med det här jävla regnrekordet du försöker sätta! Ok?

Det är inte så du vill bli ihågkommen.

Lita på mig.


onsdag 21 september 2011

Bara så att ni vet

Jag är täppt och har ont i huvudet.

Det är med andra ord mest synd om mig i hela världen just nu.

tisdag 20 september 2011

Eller kanske jättemycket

Björn tror att Julius kommer vara en sån där cool kille när han blir stor, som inte följer konventionerna när det gäller klädsel, men där resultatet blir snyggt ändå. En sån som andra härmar, inte tvärtom.

Själv ställer jag mig, skulle man kunna säga, lite avvaktande till det.

En aning bara.








Det är en fin balansgång mellan
galen och cool.


Hej asperger!

Vi glömde köpa parkeringstillstånd för boendeparkering den här månaden och måste därför hålla på och tramsa och lägga i pengar i automaten hela tiden.

I morse skulle Björn gå hemifrån först, och jag bad honom därför att lägga i ett par tior på vägen till jobbet. "Och glöm inte bilnyckeln!" påminde jag hjälpsamt, för det är ju så himla jobbigt att försöka prångla in den där biljetten genom en stängd bildörr.

Så Björn tar med sig bilnyckeln och lägger tiorna - i bilen. Taa-da! Inte i automaten för att få en biljett inte. Nej nej. Så jobbar inte han (tydligen). Och när jag upptäcker och ifrågasätter allt det här säger han att han trodde att jag ville att han skulle göra det. Att jag aldrig sa att han skulle lägga dem i automaten.

Och så hade det väl kunnat vara antar jag. Om det inte vore för det att hur synligt man än lägger pengarna i bilen tror jag inte riktigt att p-lisan godtar dem. Det står ju varken datum eller klockslag på dem.

Men ja. Nästa gång får jag göra en liten bildserie som jag visar honom innan, så att han vet exakt vad det är han behöver göra. Det får jag göra.

måndag 19 september 2011

Alternativ b

Tyckte ni att det var jobbigt att åka till jobbet i morse i det här hällregnet kanske? Kan det bli mer måndag liksom?

Ja det kan det. PROVA ATT JOBBA PÅ FÖRSKOLA! Efter ha stått mellan klockan sju och typ halv elva i detta lilla helvete på jorden funderar jag faktiskt lite på att byta jobb. Till något mindre jobbigt och inte fullt lika utsatt för väder och vind.

Kanske på nån oljerigg mitt ute i Atlanten?



söndag 18 september 2011

Man vill ju inte slösa

Vi har ett äppelträd på landet som formligen bara sprutar äpplen runt omkring sig, och det känns som ett sånt himla slöseri att de bara ska ramla ner på gräsmattan och ligga där och ruttna, så när vi var där sist plockade jag en halv papperskasse full med äpplen och tog med hem.

För det är ju mycket mindre slöseri när de ligger här hemma i en papperspåse och ruttnar.

lördag 17 september 2011

Det går bra utan godis faktiskt

Kvällens meny: hemmagjord pizza, vin och jordnötsringar.

Bara för att man inte äter socker ska man ju inte behöva gå ner i vikt liksom.

När vi mötte Lassie

Om vi såg Danny idag på Djurgårdsfärjan och Julius gick fram till honom och sa att han älskar "In the club" och att Danny inte alls visade att han kanske tyckte att det var jobbigt att bli störd av en liten snorig fyraåring med glass i hela ansiktet när han satt där och lyssnade på musik för sig själv, utan bara var jätterar och bara sa "hej kompis" och sen frågade vad Julius hette och hur gammal han var och gjorde high five på honom?

Och om jag blev alldeles starstruck och generad?

Jajamänsan.

Nu är Danny min nya idol. Så det så.

Lika spännande varje gång!

De här småbarnsåren är jävligt mycket mer rock n'roll än vad man skulle kunna tro.

Man vet till exempel aldrig i förväg med vem och var man vaknar upp om morgnarna.


fredag 16 september 2011

Fredagspost

Idag fick jag den här fina inbjudan i posten:




Riktig post alltså. Och med guldkonfetti i form av stjärnor i kuvertet! Och jag känner mig jätteglad och hedrad över att ha fått den. Lite som om det var det coola gänget när man gick i gymnasiet som bjöd in en till värsta festen liksom.

Glad och lite nervös (måste ju verka cool själv då). Fast mest glad!







För på fredagar vill man ju inte äta något trist till middag

Knäckebröd med kaviar på och ett glas rödvin till det.

Är det fredag så är det liksom!

torsdag 15 september 2011

Man kan faktiskt inte alltid tänka på sig själv

Jag tror att en av Julius fröknar på dagis eventuellt är gravid.

Och det är ju roligt för henne. Antar jag. Mindre roligt för oss dock eftersom hon är Julius favoritfröken och det kommer bli jobbigt för honom när hon är föräldraledig.

Jag önskar att hon kunde ha tänkt på det lite tidigare.

onsdag 14 september 2011

Men vem har koll på sin killes utseende EGENTLIGEN?

Man vet att man är uppmärksam och en bra flickvän och allt det där när ens kille säger till kvällen innan att han ska till frisören dagen därpå, så att jag kan "försöka komma ihåg och kanske låtsas se någon skillnad".




tisdag 13 september 2011

Död åt den som säger något annat

Nu har jag hållit uppe med socker i två dagar. I två hela dagar! 


Eller ja, som jag vet om i alla fall. För idag på jobbet kände jag att det liksom knastrade lite under skeden när jag öste ur de sista hallonen i skålen vid mellanmålet, efter att jag redan ätit en portion yoghurt och hallon.

Men det var nog bara lite skräp tror jag. Inte skulle väl kocken ha sockrat de där sura frysta hallonen? Kan jag väl aldrig tänka mig. Och sånt man inte vet om räknas inte.

Så det så.

måndag 12 september 2011

Bra rutiner är a och o

Jag har ett jättebra system när det gäller rabattkuponger och värdecheckar och allt sånt där: jag sätter upp dem tydligt mitt på kylskåpet.

På så vis ser jag lätt sen när de har gått ut och det följaktligen är dags att slänga dem.




söndag 11 september 2011

Beroendet och jag

Jag har gått upp tre kilo sen i somras. Det låter kanske som ingenting, men det syns. Och framför allt känns det.

Och det brukar inte vara några större problem om jag går upp ett par kilon, de försvinner oftast nästan lika enkelt som de kom. Det brukar räcka med att bara tänka lite extra på vad jag äter, och kanske gå en extra promenad så är problemet löst.

Men den här gången går det bara inte. Mestadels tror jag att det är för att det är min ondskefulla och jävligt matglada tvilling som bor inom mig och tvingar mig att äta en massa onyttigt hela hela tiden. Det skulle kunna vara det i alla fall. Eller så är det för att jag är över trettio och nu bara kan titta på när kroppen i allt hastigare takt förfaller utan att jag kan göra något åt det.

Eller så är det en kombination. (Det kan också eventuellt ha något att göra med att jag är så gravt sockerberoende just nu att jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Jag skulle ärligt ge upp all mat i hela världen om jag var tvungen att välja mellan mat och godis. Choklad till middag är väl en alldeles utmärkt idé? För att inte tala om skumbananer till frukost liksom.

Den här sista teorin är dock den svagaste, personligen tror jag att det nån av de första två som ligger bakom dessa extrakilon).

Men nånting måste göras, något drastiskt. För jag trivs faktiskt inte med det här. Så nu blir det sockerfritt för min del i en hel månad. Kan ni fatta? Sockerfritt i en hel jävla månad! Det är som att säga till en heroinist att den inte får knarka på en månad. Eller ja, kanske inte riktigt. En heroinist kan omöjligt vara lika beronde av heroin som jag är av socker.

Men nästan.

Hursomhelst, önska mig lycka till nu. För om det här inte funkar måste jag börja leva på bark och gråsuggor. För det kan man ju omöjligt vilja äta mer än nödvändigt av tänker jag.

Och jag som trodde att jag INTE skulle duscha den här helgen

Idag har vi haft lite femkamp skulle man kunna säga. Fast med bara en gren. "Springa in med nymålade vindskivor under tak i plötsligt ösregn" kallar vi den för. Det gick ganska bra för både Björn och mig faktiskt, men det var rätt svårt. Att balansera en fem meter lång bräda samtidigt som man springer kräver rätt mycket balans och styrka nämligen.

Extra svårt blir det också om man inte hunnit sätta i linserna ännu och således springer runt i hällregn med glasögon.

Men det är ju kul att röra lite på sig. Har jag hört.


fredag 9 september 2011

Konstiga ljud mitt i natten

Alltså, jag har verkligen inget problem med utedass. Det som är jobbigt är själva vägen dit, i alla fall när det är mörkt. Och sent.

Och mörkt.

Som ikväll till exempel. Särskilt när man hör ljud i skogen och Björn säger "hörde du det där?" just precis när man sitter och kissar och inte kan springa därifrån.

En massa skrik i skogen. Som fiskmåsar (eller vildvittror som Björn hjälpsamt föreslog). Men visst är det väl inga fåglar vakna så här sent? Så vad var det som lät? Vargar på partydroger? Fiskmåsar utan tidsbegrepp? Vampyrer?

Hjälp mig nu. Säg något ofarligt men relativt troligt. Please?



torsdag 8 september 2011

ps

Och med ibland menar jag att jag alltid är så kär, men kanske inte alltid vill väcka dem när de sover. För det är ju rätt skönt när de sover. I alla fall om nätterna.

Tycker jag.


Kärlek

Ibland är jag så kär i mina barn att jag bara vill väcka dem (om de sover som just nu alltså) och nafsa dem lite i kinder och tjocka lår och sjunga sånger ur sångboken tillsammans med dem hela hela natten och pussa dem tusen gånger om och tala om hur mycket jag älskar dem.

Men det gör jag ju inte så klart. Man vill ju vara snäll mamma som prioriterar barnens sömn och allt det där.

Men jag vill.



onsdag 7 september 2011

Blindstyret

Hörrni, nu är det dags att börja använda reflexer ute. På riktigt alltså. För tydligen låter man även såna som absolut inte har något mörkerseende alls ta körkort (Jag vet! Upprörande är bara förnamnet). Jag vet det, för jag är i det närmaste blind själv så fort det börjar mörkna ute nu. Och jag får köra bil nu för tiden. Och jag gör det! Ofta! Jag ser er inte alls när ni går, hur många gatlyktor det än finns runt omkring. Utan reflex mejar jag ner er när som helst.

Ville bara säga det.

För den som vill leva lite till menar jag.

Bara ett litet tips liksom.

Dagens fråga

... kommer från Julius 4 år:

Mamma, kommer du ihåg när jag var bebis och låg i din mage? Märkte du när jag kom ut?


Älskade Julius. När du föddes kändes det inte alls som att bajsa ut en soffa. Att bajsa ut en soffa hade varit enkelt. Nej, istället kändes det som att jag var fastspänd mellan två godståg som drog åt varsitt håll med mig i mitten och att det bara var en tidsfråga innan jag skulle slitas mitt itu. Bokstavligt talas slitas mitt i itu. Jag hade dödsångest, dödssmärta och allt möjligt som börjar på döds. Jag ångrade mig också just där och då, jag som innan hade längtat så himla mycket efter barn. Plötsligt ville jag inte alls ha något barn längre. Inte när det innebar att bli sliten itu av två godståg (i rättvisans namn måste jag dock få tillägga att jag vid den punkten ännu inte kände dig riktigt ordentligt).

Men nu svävade jag ut lite märkte jag. "Ja" hade också kunnat vara ett svar på den här frågan. "Ja, jag märkte när du kom ut".

Man kan vara rik på många olika sätt.

Vi kanske inte har så mycket pengar i vår familj. Eller alltid så mycket tid för varandra som vi skulle önska.

Men vi har i alla fall jävligt många ihoptrasslade sladdar som ingen ens längre kommer ihåg vad de hör till!

Och det är ju bra. Antar jag. Eftersom vi fortsätter att spara på dem liksom.








tisdag 6 september 2011

Ibalnd vill jag nästan ha min egen autograf (om det inte vore för den taskiga handstilen alltså)

Just nu skulle jag behöva röja upp i köket efter maten, duscha, tvätta, vika tvätt, tvätta fönster, knäskura hela lägenheten med tandborste samt sortera alla böcker i bokstavs- och storleksordning.

Så nu tänkte jag sitta här framför datorn utan att göra något vettigt tills jag borde ha lagt mig för en timme sen.

Herrejävlar, jag borde nästan bli nån sån där slags coach på TV3 tror jag. Jag skulle kunna sänka hela landets totala effektivitet med minst fem procent. Minst alltså. Och då är jag blygsam nu.

Ja jävlar alltså. 

Jag är rätt imponerande faktiskt. När man tänker efter.


Liten surgubbe vägrar gå hem:






Eller historien om hur han plötsligt och oväntat började sin karriär som inkastare på den lokala pizzerian vid två års ålder redan.

För det finns ju inget fånigare än vuxna människor med barnplåster på sig

I morse när jag behövde ett plåster igen för egen räkning upptäckte jag lättat att vi faktiskt har andra plåster än Hello Kitty -plåster.

Det känns faktiskt mycket vuxnare med Blixten McQueen på tummen.

måndag 5 september 2011

Hallå?

Idag har jag jobbat i tolv timmar och nu känns mitt huvud alldeles tomt. Tomt och liksom urblåst. Jag hade en vag tanke nyss, tror jag, men den försvann igen.

Hoho?

Nä. Inget svar alls faktiskt.


lördag 3 september 2011

Bästa stället

Alltså vårt lantställe är så himla bra! Vi behöver inte ens gå till skogen för att plocka svamp:





fredag 2 september 2011

Nej men lite förtidspension kanske skulle sitta fint idag

Idag orkar jag inte med de där halvhöga sakerna som når mig till midjan och bara springer runt och gapar hela tiden. Orkar orkar orkar inte.

Så det känns sjukt jävla jobbigt att min arbetsplats är fullkomligt nerlusad av dem.



torsdag 1 september 2011

Vuxna människor skriver inte såna statusrader

Och när jag ändå håller på - kan ni för i helvete sluta skriva kryptiska statusuppdateringar på Facebook? Det är ingen som tycker det är roligt, det är ingen som undrar vad det betyder. Ok? Det är bara så jävla skitfånigt och ni borde spärras från nätet i minst två dagar som straff.

Herregud, att jag alltid måste hålla på och styra upp allting för att det inte ska bli så här. Kan ni inte bara nån gång ta lite ansvar själva eller?


Störigt

Idag har alla människor varit extra fula och jobbiga och allmänt dumma i huvudet. Till och med vädret har varit emot mig, jävla åska på eftermiddagen - vad fan är det liksom, och så sjukt ojämn temperatur så att jag inte gjort annat än tagit av och satt på tröjan igen.

Och sa jag att alla människor är fula idag?

Det kan eventuellt vara PMS. Eller bara ugly people convention i t-banan idag. Jag har ingen jävla aning. Men jag tror ju mer på det senare.

Så idag åker jag buss

Det värsta med att cykla till och från jobbet är den här outtalade regeln om att man måste tävla mot alla andra som också cyklar i samma riktning. Särskilt på raksträckor och i uppförsbackar.

Herregud, jag är helt slut ibland när jag kommer fram.