onsdag 31 augusti 2011

cirkel-klubb

Vet ni, jag är med i världens bästa bokcirkel. Eller bokklubb. Jag är inte helt säker på vad som är vad om jag ska vara ärlig, men vi brukar inte låta oss hindras av såna petitesser direkt.

Vi har i alla fall alltid alltid så himla roligt tillsammans. Och så brukar vi inte låta detaljer som just bokprat komma emellan mer viktiga diskussioner. Som relationsfrågor, nära-sektupplevelser eller recept på hallonpaj till exempel.

Så man kanske inte skulle kunna kalla oss för den mest ambitiösa bokklubben, men vi är definitivt den minst pretentiösa.

Basåatt ni vet.

tisdag 30 augusti 2011

Jag fattar inte

Ibland blir jag så himla förvirrad. Som när fastighetsskötaren lägger en lapp i brevlådan där det står att de ska göra någon slags besiktning i porten runt hörnet den 20:e och att alla som inte är hemma då måste lägga nyckeln i nyckelboxen.

Ska alla lägenheter i vår port också besiktigas då? Eller är det vi som ska göra själva besiktningen? Eller är det kanske vi som ska ansvara för nycklarna i nyckelskåpet?

Jag önskar att han kunde ha talat mer klarspråk faktiskt. Så jag visste vad som förväntades av just mig menar jag.

måndag 29 augusti 2011

Nyvunnen viktig kunskap

Ikväll har jag varit på hjärt- och lungräddningskurs och lärt mig en massa viktiga saker.

Som att aldrig ha kort klänning på dig om du ska på en sån kurs, för hur tjocka de där svarta strumpbyxorna än är syns det ändå när du ligger i stabilt viloläge vad du har för färg på trosorna.

I alla fall om de är blåa.



söndag 28 augusti 2011

Hela listan, bara här!

Människor jag misstror:

1. De som är barfota trots att de inte är hemma, på stranden eller i badhuset (eller någon annan giltig plats). Är du osäker på vilka platser som är giltiga? Kolla runt omkring dig, har alla andra skor på sig bör du också ha det.

2. De som har godis hemma utan att äta upp det på en gång. Det är inte normalt.

3. De som skriker och tjoar högt - helt opåkallat - på exempelvis spinningpass. Det är inte ok att skrika glatt bara för att du gillar musiken och känner att du orkar trampa i takt. Du skrämmer oss andra när du skriker så där.

4. De som aldrig tittar på tv (och med tv menar jag även nedladdade serier på datorn om man nu tycker en laptop har bättre skärm att titta på än en tv). Varför aldrig titta på tv? Det är som att aldrig äta. Eller som att aldrig duscha. Ett mycket märkligt beteende. Mycket märkligt.

Sluta upp med de här dumheterna. Genast. Det finns ingen anledning att inte vara som alla andra.


Meddelande

Till dig vars vagn jag tog på Coop i Bromma och vandrade iväg med i förmodligen halva affären nyss: Förlåt. Det var naturligtvis inte meningen.

Men det är bara det att alla vagnar liksom ser likadana ut, lite som ett gäng fjortonåriga tjejer som går i klunga på gångvägen på väg hem från skolan. Jag misstänker att inte ens deras föräldrar riktigt kan se skillnad på dem. Och då har de ändå fött dem, vilket jag tack och lov inte gjort med kundvagnen.

Hursomhelst, tillbaka till incidenten. Eftersom jag inte har en jävla aning om när och framför allt var jag råkade ta din vagn visste jag inte riktigt var jag skulle lämna den, så jag ställde den helt enkelt framför kassorna. Det är ju ändå ett vanligt ställe att mötas på om man om man tappat bort varandra.

Dessutom såg du ändå ut att ha handlat klart med tanke på inköpslistan som satt fast på handtaget. Det mesta var i alla fall struket.

Såatte. Förlåt igen. Jag kan inte lova att det inte händer igen.


Om igår

Jag hade inte riktigt tid att blogga igår, för jag ägnade mig nämligen åt det här:





Hela dagen faktiskt. Så ni kan ju förstå att jag hade lite för kladdiga fingrar för att kunna skriva.

Men idag är allt som vanligt igen.

fredag 26 augusti 2011

Viktigt meddelande

Jag tänkte upplysa er om att jag är rolig. Mycket rolig. Och så har jag självdistans!

För det har Linn sagt. Och hon är jättejättesmart, så säger hon att det är så, ja då är det så.

Bra. Då vet alla det nu.

Att utnyttja dagen

Idag är det jag som vabbar med Julius. Och att vara hemma med en febrig fyraåring som sitter klistrad framför tv:n innebär att man har ganska mycket tid över. Tid över att städa, plocka undan, tvätta, rensa papper och kanske betala räkningar. Och det är ju tur, för det är sånt som verkligen behövs göras här hemma just nu.

Så därför spelar jag wordfeud.

Det finns en sensmoral i allt

När jag kom hem ikväll hade vi inget internet här hemma. Och ingen telefon. Och ingen tv.

Förstår ni denna misär? Denna fullkomliga misär? Och jag var dessutom ensam hemma, så jag hade ingen att prata med. Den enda kontakten med omvärlden skedde via min jättejättegamla iPhone som är långsammare än en nittioåring som precis kommit fram och ska betala i kassan på Ica, och med så sprucken skärm (telefonen alltså och inte pensionären) att man varken vet vad man skriver eller läser.

Herregud. Och så tycker folk synd om barnen i Afrika.

Jag är på riktigt glad över att jag överlevde. Och allt det här måste ju bero på att en svart katt korsade vägen framför mig på väg hem från jobbet. Jag ville inte spotta tre gånger över axeln, för det känns lite ofräscht i bilen, men nu har jag lärt mig en läxa. Nästa gång ska jag spotta ner hela baksätet.

torsdag 25 augusti 2011

Look-a-like

Folk säger ofta att Charles är den som är lik mig.






Men det håller jag inte alls med om. Förstår faktiskt inte alls vad de pratar om.

onsdag 24 augusti 2011

Glas i maten

När jag åt middag förut kände jag plötsligt hur jag tuggade på något hårt. Fiskbrosk tänkte jag, eftersom att det faktiskt var fisk jag åt. Annars hade det nog inte varit min första gissning. Så jag tuggade vidare. Det är ju bara töntar som spottar ut alla fiskbrosk. Det vet ju alla. Om nu fiskar har brosk?

Men det här fortsatte liksom att vara hårt fastän jag tuggade på, så jag tänkte att det kanske var bäst att spotta ut det i alla fall. Och ut kom förvånande nog en liten glasbit. Mest förvånad blev nog min underläpp dock, för den brukar inte liksom skäras upp litegrann när jag äter. Och tydligen blöder man jättejättemycket när man gör sig illa i läppen. Mycket opraktiskt måste jag säga, för vet ni hur svårt det är att sätta ett plåster på läppen? Och hur dum man framför allt ser ut? Det hade eventuellt inte sett lika fånigt ut om det inte hade varit ett Hello Kitty-plåster, men nu tycker jag inte att vi ska fastna i detaljer här.

Naturligtvis slängde jag all mat på tallriken. Och allt ris i kastrullen, och allt ris i förpackningen. Själva kastrullen behöll jag dock, nån måtta får det väl ändå vara på saken.

Problemet är bara att jag inte har en aning om var glasbiten kom ifrån. Var det från riset? Eller fisken, eller paneringen på fisken (som jag dessutom panerade för typ en månad sen, det här var en matlåda från frysen jag åt), eller kom den bara flygande från ingenstans och landade i min mun? Och ska jag ringa till de som tillverkat riset (eller distribuerat eller vad fan de nu gjort med det) och berätta det här? De lär ju inte göra något åt saken ("Hej, jag ringer för att berätta att det kanske var en glasbit i den påsen med ris som jag köpte från er. Men det kan också komma från fisken jag åt till. Ett ströbrödet den var panerad i. Eller kanske bara från vattnet jag inte drack till maten"), men vill de ändå veta tror ni?

Jag är ju pinsamt och hopplöst obevandrad i den här sortens vett och etikett känner jag. Jag får nog försöka kontakta Magdalena i morgon och rådfråga.

Eller bara tycka synd om mig själv för att det gör ont i min läpp.

Klent material

Minns ni hur det var för ett år sedan? Sjukdom, sjukdom och ännu mera sjukdom. Det var ett under att jag inte fick sparken om vi säger så, för jag vabbade mer än jag var på jobbet. Hell, jag vabbade till och med mer än jag andades.

Men men, det gick över efter ett tag. Och med ett tag menar jag en sisådär sju, åtta månader. Vi hade magsjuka, feber, krupp, lunginflammation, och en släng av ebola kring jul dessutom. Och man skulle ju kunna tro att barnen byggt något slags immunförsvar efter det läsåret. Bara ett yttepyttelitet immunförsvar i alla fall. Det skulle man verkligen kunna tro. Och liksom räkna lite med.

Men nej. Inte mina barn inte. Nu har de varit på dagis i knappt två veckor och har redan feber. Alltså kom igen! Hur klena kan de vara? Hur mycket ska man behöva stå ut med som förälder? Vilken ruta glömde vi kryssa i på BB?

Men vi har diskuterat det här och kommit fram till att de är tillräckligt gamla för att vara ensamma hemma nu under dagtid. Mat kanske blir lite svårt för dem att fixa, men det är ju inte så att de äter mat ändå.

De får faktiskt skylla sig själva som inte klarar av att stå emot lite baciller.


tisdag 23 augusti 2011

Sjukt ocharmigt

Idag när jag hämtade på dagis fick jag se flickan som Julius säger sig vara kär i, och jag måste säga att jag blev besviken. Jag trodde faktiskt att han hade bättre smak än så, herregud, hon hade ju hela överläppen full av torkat snor!

Så jag hoppas verkligen att det här inte är något som kommer hålla. För jag vill ju inte att han ska skaffa mina barnbarn med den där snorläppen liksom.

Jag behöver en ny strategi

Det ligger papper överallt här hemma, viktiga papper. Och räkningar. Och kvitton. Och eventuellt nån gammal förvirrad pensionär eller så under alla papper, som råkat slinka in om dörren stått öppen ett tag.

Hur gör man för att hålla ordning? Kan inte alla bara mejla alla viktiga papper? Kan vi liksom spara lite på träden eller? Plus att det inte syns lika tydligt när det är asrörigt i mejlen. Mer hemligt på något sätt.

Eller så bara skiter vi i viktiga papper. Är de tillräckligt viktiga är det säkert någon som skickar ut dem igen.

Ingen bra dag

Idag är jag dum, trög, ful och bara allmänt dålig.

Ifall ni undrade över min dagsform alltså.

måndag 22 augusti 2011

Än så länge går det bra

Det har gått ganska bra idag faktiskt med mitt nya liv. Ett tag var jag mycket exalterad över att jag - redan första dagen - lyckats pricka in en av punkterna, nämligen den där med den helt vegetariska måltiden. Sen kom jag på att det bara var jag som åt två digestivekex med lite ost på som middag, på stående fot i hallen på jobbet. Björn var ju tvungen att äta samma sak han för att det skulle räknas. Damn it.

Nu ska jag strax gå och inte smaka en rad av chokladkakan jag köpte till Björn förut. Inte enda bit ska jag smaka. För det vore ju fusk. Även om ingen skulle se mig.

Fusk alltså.

Och vi gillar inte fuskare.

Inte för att ni nånsin skulle få reda på det. Hehe.

Men jag ska alltså inte smaka på chokladkakan för den som blev osäker nu. Inte.

Hehe.




söndag 21 augusti 2011

Mitt Nya Liv

Det börjar ju som sagt i morgon. Har ni fått era mejl ännu? För annars kan ni få kolla lite på mitt. Och ligg på lite så att ni får era också!

"Hej Maria,

förbikommen anledning så får du det här individuellt anpassade utskicket att nu på måndag, den 21 augusti börjar ditt Nya Liv"!

Planering Vecka 34.

Du ska inleda ditt nya liv med att gå upp 20 minuter tidigare, eftersom ditt nya jag först dricker thé och läser tidningen för att starta dagen. Ditt nya jag prenumerar på Svenska Dagbladet då dess ledar- och kultursidor har en inneboende elitism vilken passar någon som klarar av att hitta den perfekta balansen mellan "livsbejakande" och "hälsosamt". Eventuellt går det att läsa tidningen Resumé om man arbetar inom media.

Under den kommande veckan så klarar du av att:
Klä på barnen i rena kläder varje morgon
Utan stök få dem till dagis under de dagar du lämnar
Inte glömma ungarna på dagis när det är din tur
Träna på gymet varje dag som Björn hämtar. Minst 3 gånger.
Gå till din arbetsplats och befinna dig där en hel arbersdag, 5 dagar i sträck.

Under helgen däremot så ska du ha en trevlig middag med din man på fredag, och sedan svampplockning med barnen på lördag. Lördag kväll skall nu ägna er åt så kallat social umgänge. Söndagen innehåller däremot flera olika tillval som du alternativt din familj kan genomföra.

Alternativ 1
Tvätta, städa, och handla mat. Kombineras bra med tillvalet make fixar hemet, vilket innebär att Björn flyttar/reparerar/monterar medan Maria pekar.

Alternativ 2
Kyrkan kl 10, följ av Skogspromenad och middag hon omväxlande egna eller svärföräldrar. Kyrkobesöket kan ersättas av lämpligt Cross-fit pass på gymet.

Kost regler:
Inget öl, vin, små-godis, stor-godis, mörk chocklad, ljus choklad, vit chocklad, chips, pizza, pommes frites, eller andra onyttigheter under perioden måndag 0600 tom fredag 1830. Vad som defineras som onyttigt är upp till sunt förnuft, men är det med i listan ovanför så är det nej.

Under veckan ska följande ingredienser ha ingått i en middag:
Färsk fisk
En helt vegetarisk middag som också Björn måste äta
Minst 1 recept från tidningen allt om mat

Fredagsmys:
Fredagsmyset inleds 18:30. Under fredagsmyset får hela familjen dela på antingen:
En påse chips (ej jumbo påse)
En påse popcorn (poppade i micron)
250 g plock-godis

samt 1 flaska vin. Företrädesvis rött i prisklassen >100 SEK.
Fredagsmiddagen kan föeträdesvis delas in i "barnens mat", dvs fiskpinnar, köttbullar med spaghetti el dyl, och "vuxnas mat", förslagsvis halstrad entrecôte, getost, rödbetor och ruccola. (Detta förslag är så kallat GI(Uttalas Géeeeee-Iiiiiiie).

Lördagen bör innehålla lite lagom mycket oro över fredagens onyttigheter, varpå godis och vin måste motioneras ut genom svamp-plockning. Vid regn ska hela familjen istället gå till Armé-muséeum för att ge pojkarna i familjen ett kulturellt alibi vid unga år.

Lycka till!"

Jag måste alltså köpa "Allt om mat" i morgon. Och nästa vecka ska vi tydligen baka bröd och träna cross-fit. Jag vet inte ens vad det senare är. Undrar om det har något med choklad att göra?

Gökunge


Det där barnet som gick bredvid mig på stan idag iförd långkalsonger, en aningens för liten brandmanströja samt strumpor uppdragna långt upp på vaderna - utanpå långkalsongerna - var absolut inte mitt barn.

Det var bara en slump att han höll i samma barnvagn som jag körde. Jag skulle aldrig låta mitt barn gå ut i en sån utstyrsel. Aldrig.

Fast jag måste ju säga att han smälte in rätt bra på Söder. Det där främmande barnet alltså.





lördag 20 augusti 2011

Kvack kvack

Jag känner mig alltid så ful på morgonen.



Men det är nog bara inbillning.

Kraftigt favoriserad

Man ska absolut inte favorisera något av sina barn som förälder. Har man bara ett går det bra, men annars är det strängeligen förbjudet. De små liven kan nämligen fara illa av det. Har jag hört.

Men när tvååringen går upp strax efter sex på morgonen, utan att väcka mig, och bara leker lite stillsamt på egen hand med lego i soffan och sen somnar om där själv så att jag kan sova vidare till klockan åtta - GISSA DÅ VILKEN UNGE JAG TYCKER BÄST OM!

(Fyraåringen har den högst irriterande ovanan att väcka oss så fort han själv vaknat. Så himla osjälvständig liksom. Vadå "inte kunna fixa välling själv"?).

fredag 19 augusti 2011

-Älskling, har du sett citronerna? -Ja, jag lade dem på sängen.

Jag tycker att det är fint att det finns mäklare som tänker på köparens hälsa, som verkligen vill att de ska ladda ordentligt med c-vitamin inför vintern och allt.

Det är omtanke det. För vad skulle annars syftet med all denna fruktsallad vara?

Ett litet men ovärdeligt föräldratips

Jag kan inte nog betona vikten av att i tid vänja era barn vid att ni ibland tuggar tuggumi, och att tuggummi enbart är för vuxna. Låt dem gärna smaka något riktigt starkt minttuggummi någon gång, så slipper ni problemet med att de också vill ha.

Gör ni detta blir det nämligen så mycket lättare att smygäta godis mitt framför näsan (och ögonen) på dem.

För det där med att dela med sig, det är ju bara sånt trams vi tvingar barnen att göra.

torsdag 18 augusti 2011

Om det är någon som undrar hur han kan veta det

Herman var nämligen med och coachade och klappade takten. Det är också därför som barnet är speciellt för honom, han har ju liksom varit med på ett hörn själv.




Mitt Nya Liv

Ok, nu har det kommit. Mejlet alltså. Och det är ju tur, för jag är så himla peppad! Vem vill äta choklad varje dag egentligen liksom?

Som tur är börjar det inte förrän på måndag.

Förlåt, sa jag tur? Jag menar naturligtvis att det är synd. För nu måste jag ju leva onyttigt även i helgen.

Besviken

Jag har just varit med om den sämsta kickoffen ever. Bara några sketna digestivekex och lite äppeldricka var det enda det bjöds på. Ingen vinbox så långt ögat kunde nå, inga teambuilding-övningar, ingen ribbåt och INGEN FEMKAMP! Jag menar, vad fan!

Okej att det riktade sig till barnen och så, men ändå. Kom igen liksom.

onsdag 17 augusti 2011

Mmm, döda djur!

"Åh!" utbrast Julius när han hörde att det var kyckling till middag ikväll, "jag älskar döda djur! Det luktar så gott".

Och nu kanske det bara är för att jag är hans mamma, men jag tror verkligen att han kan ha en karriär som matrecensent framför sig. Han har liksom förmågan att få det här med mat att låta så himla gott. Det bara vattnas i munnen på en ju när man hör "döda djur".


I väntan på instruktioner

Jag har hört att man ska börja Sitt Nya Liv nu efter semestern och alla kilon som kom med den. Och jag vill ju inte vara sämre än alla andra, så jag ska naturligtvis också göra det.

Jag bara väntar på det där mejlet* där det står när var och hur. Så att man vet det liksom. Jag hoppas att det kommer snart, för jag är riktigt peppad på att sätta igång nu! Riktigt peppad alltså.

Jag ska bara äta upp den där mörka tobleronen i påsen också som ingen egentligen tycker om, för annars blir barnen i Afrika ledsna. De är tydligen riktigt kinkiga när det gäller sånt, vad vi äter och inte äter alltså. Men sen så.

Så fort mejlet kommer alltså.


*För nån annan måste väl ändå vara ansvarig? Det kan ju aldrig vara meningen att jag ska ta tag i det här själv.

tisdag 16 augusti 2011

Kamera är för töntar

Vill ni förresten se alla bilder jag tog i London? Varsågoda:



Fint va? Och det bästa av allt är att det inte var en enda dålig bild på mig.

Välkommen hem igen till mig

Jag förstår att ni har saknat mig, men nu är jag äntligen tillbaka från London. Lite tröttare, lite tjockare och framför allt lite mer säker på att fri dans borde dra åt helvete.

Jag hoppas att ni har haft det fint här hemma under tiden.

fredag 12 augusti 2011

Resfeber

I morgon ska jag åka till London och jag har inte packat ännu. Det gör mig lite stressad faktiskt, men jag orkar i alla fall inte ta tag i det nu. Själva packandet alltså.

Däremot har jag börjat skriva lite på en packlista:

Pass
Linsgrejer
Mobil
Gatsten


Hojta gärna till om ni tror att jag glömt något.

- Är du hungrig? - Nej, jag gillar inte att åka bil.

Att föra en konversation med en tvååring är lite som att prata med nån som inte riktigt lärt sig svenska. Som en turist som bara lärt sig två, tre meningar på svenska och som utan större framgång försöker växla mellan dessa för att göra sig förstådd.

Charles: Dumma Hundis!*

Jag: Varför är Hundis dum?

Charles: Charles sparka Hundis!

Jag: Nej men så får man ju inte göra. Varför sparkade du på honom? Var du arg på honom?

Charles: Ja. Stackars Hundis!

Jag: Är det synd om Hundis nu? 


Charles: Ja.


Jag: För att du sparkade på honom?

Charles: Det blåser ute.


Såatte. Ja, jag tror att vi lämnar det där.


*Jag har översatt Charles språk i den här dialogen till något som åtminstone liknar den svenska de flesta av oss pratar.

torsdag 11 augusti 2011

Ett ansikte endast en mor kan älska

Ibland får jag en känsla av att Charles inte riktigt ser ut som alla andra barn.


Men jag vet inte jag, det kanske också bara är jag som inbillar mig.

Om jag vore rik

Om jag vore rik skulle jag skaffa en egen lägenhet i samma portuppgång som vi bor i. En pytteliten etta skulle räcka. Den skulle jag inreda med enbart sånt som jag gillar och den skulle alltid vara städad och fin. Dit skulle jag gå när jag kände att jag behövde få vara ensam en stund, ni vet, bara för att få andas lite i fred och så.

Då skulle jag sätta mig i världens skönaste läsfåtölj och läsa ostört i en bra bok och liksom nån gång då och då lite förstrött sträcka ena handen mot en liten skål med godis som alltid står där och ta en bit eller två och stoppa i munnen. Men bara ibland. Jag skulle inte hetsäta, herregud, hur ociviliserad tror ni att jag är egentligen? Och om det var höst eller vinter skulle jag dricka te ur en stor mugg till. Och om det var sommar en glas bubbelvatten md en citronskiva i.

Och sen, när jag känt att jag fått andas ikapp lite och jag börjat sakna min familj, då skulle jag lägga ifrån mig boken och släcka den väldigt praktiska men ack så snygga läslampan bredvid fåtöljen och gå hem igen.

onsdag 10 augusti 2011

Den här sommaren i 16 bilder

Vi har njutit varje dag av den här utsikten 
Samt funderat lite över hur den här fungerar. Egentligen.

Och så har vi tittat ännu mer på utsikten.

Några av oss har suttit på första parkett
och tittat på bonden när han arbetat.

Vi har försökt fotografera dimman.

Och de minsta fick plats båda två i badbaljan.
samtidigt.

Vi har ätit hallon längs med grusvägen.

Och Julius har fotat mig med stora tunga
systemkameran.

Se så glad jag blev när han inte tappade den
i gruset!

Och sen fotade han även vårt hus och lillstugan på avstånd.

Vi har också sett bajs i skogen. Vi gissade på häst
eller sabeltandad tiger.

Sen skyndade vi oss hem för att inte bli
uppätna av eventuella tigrar.

Barnen har fått en lekstuga. Tyvärr trodde även
tvestjärtarna att den var till dem.

Vi har hängt handdukarna på tork ute efter
badutflykten.

Vi har haft många gäster i lillstugan.

Och trots stor trädgård lyckades vi sprida ut oss.

Men mest av allt har vi bara älskat att få vara här nästan hela sommaren.

tisdag 9 augusti 2011

Länkkärlek

Det är lite svårt det här med länkkärlek, ska man bara länka till såna bloggar man tror att kanske inte alla har upptäckt ännu, eller ska man bara länka till dem man tycker är bäst - oavsett storlek?

Det gör man ju som man vill såklart, men jag väljer i alla fall att göra det senare. Så nu kommer jag tipsa om en blogg som förmodligen alla, eller åtminstone de flesta av er, redan läser.

Men eftersom det här är en av mina absoluta favoritbloggar så känns det viktigt att den är med. Den är klok, rolig, varm och så himla bra på alla sätt och vis. Förmodligen är även hon som skriver den det också.

Ni hittar den här.

Och man vill ju att ens barn ska bli bra på det de gör liksom

I vår port ligger det just nu en massa hundpäls i stora svarta tussar på golvet. När Julius fick syn på dem tidigare idag utbrast han "oj, här har det gått förbi en tonårstjej som har tappat en massa hår!".

Jag hoppas så att han inte bestämmer sig för att bli polis när han blir stor. Han skulle verkligen bli världens sämsta i sådana fall.

Ge mig!

Jag hatar att skriva matlista. Hatar hatar hatar hatar. Det blir alltid samma maträtter, vecka ut och vecka in och det är bara så sjukt tråkigt. Dessutom måste jag hela tiden slåss mot de övriga tre familjemedlemmarna som bara vill äta korv. Hela tiden, varje dag.

Men jag vill äta mer vegetariskt, ni vet för att vara snäll mot miljön och plånboken och allt det där. Sånt som är gott och enkelt och snabbt. Utan paprika och helst utan bönor (för annars äter inte Björn). Så snälla, ge mig era bästa vegetariska recept som man kan laga till på en kvart eller så efter jobbet med skrikande barn i hälarna.

Jag litar på er.

måndag 8 augusti 2011

Inga knäckta nackar här tack

Julius har fått en ny barnstol, en framåtvänd. Helst hade jag velat vänta ett tag till med att vända honom, men den här sommaren har han gråtit av smärta varje gång vi har åkt bil i mer än en timme. För tydligen gör det ont att sitta med knäna upp under hakan under för lång tid.

Och jag vill ju inte att han ska ha ont. Såklart. Det vill ju inga föräldrar att deras barn ska ha. Men samtidigt tycker jag att det är läskigt att han sitter framåtvänd, tänk om hans nacke inte klarar av tyngden från hans huvud vid en eventuell kollision? Har han stort huvud? Hur stort huvud har alla andra barn i hans ålder, kan man dra några slutsatser vid en jämförelse? Kan man binda fast huvudet vid stolen?

Jag vet inte svaret på nån av de frågorna faktiskt. Och det gjorde inte säljaren i affären heller (Eh nä, jag frågade inte det så klart. Men jag kunde ju se på henne vad hon skulle ha svarat. Bilbarnstolaffärer borde förresten ha en modell av ett huvud vid bilstolarna så att man kan jämföra och se om ens unge har stort eller litet huvud).

Anyways, han överlevde resan hem idag från landet. Men sen tror jag inte att han kommer få åka bil något mer, så har vi löst det problemet liksom. Han får stanna hemma ensam varje gång vi ska åka någonstans. Det tror jag är säkrare.

söndag 7 augusti 2011

En högst hypotetisk fråga

Om man skulle hitta ett jättefint soffbord i typ teak (som direkt från Don Drapers vardagsrum) på vinden i det nyinköpta sommarhuset och om man skulle vilja ta hem det till stan och byta ut det mot det gamla fula slitna Ikea-bordet hemma - men blev stoppad av den man som man bor med (och som uppenbarligen helt saknar smak) för att han sa att han "inte tycker den där femtiotalsstilen är så fin", så måste det väl vara helt ok att lämna den mannen? Jag menar, sämre skäl måste ju ha funnits?

På tal om absolut ingenting så har jag förresten hittat ett jättefint soffbord här på vinden. Jag tror att det kan vara gjort av teak.

Om bloggen som inte blir en bröllopsblogg

För ett tag sen bestämde vi oss för att vi ska gifta oss nästa år. Det skulle vara ett litet budgetbröllop, enkelt men roligt.

Sen köpte vi det här huset. Med dåligt tak som behöver läggas om snarast. Och det visste vi om innan vi köpte det, så vi har inte blivit lurade på något sätt alls. Vi visste bara inte att det skulle bli mer än dubbelt så dyrt att lägga om det som vi trodde då. Oftast så tror man ju just då att det ska bli som man tror då. Typ liksom.

Och nu finns det liksom inga pengar kvar till bröllop. Men vi vill fortfarande gifta oss. Och med inga pengar kvar menar jag men-vadå-grillkorv-duger-väl-att-servera-på-ett-bröllop-inga-pengar.

Så ni behöver oroa er för att den här bloggen ska förvandlas till någon tråkig slags bröllopsblogg. Det finns nämligen inte så mycket att blogga om grillkorv.



lördag 6 augusti 2011

Min nya besatthet

Jag har trillat dit rejält. Spelar ni Wordfeud? Har ni hört talas om det? Jag är helt jävla BESATT. Jag spelar hela hela tiden. Det är som alfapet i mobilen typ. Jag som ens knappt har spelat alfapet i hela mitt liv.

Barnen får roa sig själva. Fixa egen mat. Byta sina egna bajsblöjor. Typ.

Om ni spelar - lägg till mig. Jag heter vmhih. Jagvill spela så mycket jag bara kan och hinner innan Björn beslagtar iPaden och skickar mig på avgiftning.

fredag 5 augusti 2011

Dålig planering

Trots att det är fredagskväll är 100 gram Schweizernöt allt vi har hemma. Och det ska vi alltså dela på.

Det kommer vara som att det är två utsvultna hundar som slåss och morrar om ett stackars köttben som deras ägare slängt åt dem. Liksom sorgligt, obehagligt, aggressivt och tragiskt på en och samma gång.

Och samtidigt ändå lite fascinerande.


Märkligt

När vi köpte det här sommartorpet fick vi överta alla inventarier av tidigare ägare, en väldans rar gammal tant. Och nästan allting är jättefina saker som är väl skötta (Obs! Ingen särskrivning utan två ord) och som liksom passar in i huset. Som har charm och karaktär.

Men det är en sak som förbryllar mig. I soffbordet är det en massa konstiga repor, nästan som om någon kört omkring med en leksaksmus på en traktor med en sten längst ner. Runt runt runt längs kanterna.

Varför skulle den gamla tanten göra så liksom? För jag kan aldrig tänka mig att det är nån i den här familjen som gjort så. Det tycks ju vara om möjligt ännu orimligare.


torsdag 4 augusti 2011

Lek-mamman nr 1

Alltså, jag tycker att det är rätt trist att leka med barnen. Typ stå i ett hörn och servera låtsas-fisk i en halvtimme liksom. Not so much fun faktiskt.

Men ikväll lekte Julius vuxen, och det är tamejfan den bästa roll-leken sen "sova". Allt jag behövde göra i den leken, förutom att prata med honom som att han var vuxen, var att passa hans barn/mjukdjur i en kvart medan han var på kurs. Inte så himla jobbigt om vi säger så. Mjukdjuren var nämligen inte det minsta krävande.

Sen gick han och lade sig själv, för "vuxna blir ju inte nattade mamma". Sjukt bra lek. Hoppas hoppas hoppas att vi kan leka den jättemånga gånger.

Länkkärlek

Jag är så himla dålig på att länka, jag vet det. Och jag skäms lite över att det är så. Bara för att jag är lat liksom. Men nu ska det bli ändring på det, för fina Katta Kvack fick mig att vakna till. Så nu jävlar ska här länkas månaden ut. För visst vill ni ha tips på finfina bloggar, eller bara veta vilka jag läser? Jo, jag tänkte väl det.

Så dagens första länkning blir just Katta Kvack: för att hon är så cool, smart och rolig och står för sina bleka ben!

Vassegoda!

Bara undrar lite

Ni vet den här historien med den stackars flickan som tvingades av tåget i Kumla? Klart ni gör, jag orkar inte ens länka.

Hursomhelst, förutom att det är helt ofattbart att man som konduktör kan vara så jävla dum i huvudet att man kastar av ett barn på det där viset, så undrar jag över två saker:

1. Varför ringde inte tanten som tog han om flickan till polisen? Fattade hon inte att hennes föräldrar måste ha varit så sjukt oroliga hela natten? Låtsades hon som om det var hennes barn? Ville hon få sina femton minuters berömmelse och förstod att storyn skulle bli större om flickan saknades en hel natt?

2. Varför i helvete är det inga journalister som har reagerat över det här? Varför skrivs det bara om hur snäll hon var som tog hand om flickan? VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

Jag bara undrar, för i mina ögon är det rätt rubbat och ganska creepy att inte ringa till polisen - eller till flickans föräldrar - och berätta att hon var i trygghet. Som förälder skulle jag inte vara så jävla tacksam dagen därpå. Faktiskt inte.



onsdag 3 augusti 2011

Man får bara se till att inte ha så bråttom när man ska gå på dass. Och att knäckebrödet aldrig tar slut.

Jag nämnde för grannen häromdagen att jag är så mörkrädd om kvällarna när jag ska gå på dass. "Åh, det behöver du inte vara. Här finns inget farligt" myste han glatt. "Här är det bara grävlingen som smyger runt i byn efter att det har blivit mörkt. Den bor där borta på andra sidan åkern ser du".

Men alltså, det är ok. Det är ju inget att hetsa upp sig för. Jag menar, det går ju precis lika bra att gå på dass med gummistövlar med knäckebröd i, som att sticka fötterna i träskorna.

Precis lika bra.



Blod är aldrig bra

Det blöder plötsligt och omotiverat i mitt tandkött. Är det kört för mig nu? Kommer jag tappa alla mina tänder inom en omedelbar framtid? Börja röka? Skaffa trehundra katter? Klappra högt med mina löständer vid högst opassande sitationer? Färga håret lila?

Äh, svara inte på det förresten. Jag vill inte veta.

Före och efter

Innan vi fick barn sade vi att de - de framtida barnen alltså - inte alls skulle få titta på tv särskilt mycket. Och vi skulle absolut inte använda den som barnvakt. Herregud, vi skulle ju bli bra föräldrar.

Och nu? Varje kväll slår vi över till Barnkanalen på boxen så att det automatiskt blir barnprogram om man slår på tv:n på morgonen. Och varje morgon hoppas hoppas hoppas vi att de ska gå ner själva och låta oss ligga kvar och ha sovmorgon en stund.

Tv:n som barnvakt - vilken ljuvlig dröm.

tisdag 2 augusti 2011

Nervositeten i går kväll

Ni vet hur nervös och stressad man blir när man ska gå och lägga sig och man plötsligt känner hur magen börjar bubbla och krampa och kännas konstig och man ba "nej nej nej nej, inte magsjuka!" Man vill inte kräkas, tillbringa natten inne på toaletten och ha så där jävla jävla ont som man har precis innan man kräks. Ni vet, ångesten och stressen inför att man kanske har en sån natt att se fram emot?

Ja, den är ingenting mot ångesten man känner inför möjligheten att behöva tillbringa en sån natt ute på utedasset. I beckmörkret. Med bara bajset i tunnan och de vilda djuren som sällskap.

I fall ni undrade alltså.

Nytt liv tack

Just nu är det mer sommar ute än vad det har varit på hela sommaren hittills, i alla fall här utanför Örebro. Så det är lite konstigt att känna att hösten närmar sig, men vår sista semestervecka talar tyvärr sitt tydliga språk i det här avseendet.

Och jag känner hur det här enorma behovet av förändring kommer krypandes. Samma sak varje år.

Jag behöver något nytt. Ett nytt jobb. Eller en ny lägenhet. Eller ny bil. Eller kanske klippa av mig håret och färga det (vilket vore jättejättedumt, eftersom jag alltid ångrar mig så himla mycket när jag klippt håret för kort, men vad gör man inte för lite förändring). Fast inget av det där kommer ju att hända. Jag förstår bara inte varför det ska behöva vara så himla svårt. Det skulle ju räcka - en stund i alla fall - med bara en ny jävla handväska!

Men jag vet ju hur det kommer sluta. Med att jag köper nya fingervantar. I vad jag tror är en ny färg. Men som sen visar sig vara exakt samma som förra årets.

måndag 1 augusti 2011

Beach 2011

Badbyxor som inte går att knäppa för att magen är i vägen:




Jag hoppas verkligen att Charles satsar på det här med en vinnande personlighet. Han kommer så inte få ligga när han blir stor annars.