lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Jag har förstått att man idag ska summera året som gått på bloggen och sen blicka framåt. Ge sina säkraste tips inför 2012 och så.

Men det har jag absolut inte tid med idag. Herregud, jag ska göra mig snygg inför ikväll. Fattar ni hur lång tid sånt tar nu för tiden? Flera flera timmar faktiskt.

Så ni för hålla till godo med förra årets årskrönikor. Jag har nämligen hört att det här med återvinning kommer vara jävligt stort även 2012.

ps. eventuellt kommer det nya årskrönikor i morgon. Eventuellt alltså. Så sitt inte uppe och vänta om vi säger så.

fredag 30 december 2011

Inhägnat = bra

Jag gillar konceptet "lekland". Man stoppar in barnen i någon slags inhängnad bur så att de inte kan rymma, ger dem några bollar att leka med och sen kan man sitta en bit bort och fika lite.


Perfekt.

onsdag 28 december 2011

Men bilen är ren nu i alla fall

När jag var liten var såna där automatiska biltvättar där man satt kvar i bilen under tvätten bland det läskigaste jag visste.





Tydligen tycker jag fortfarande tycker att det är skitläskigt.

För det är ju så himla mycket mindre muppigt

Eftersom vi är så himla lortiga vill vi inte gå in på McDonalds för att äta lunch på vägen hem utan vi kör drive through istället.

Sen kör Björn bort en bit eftersom "det känns så himla muppigt att sitta i bilen på McDonalds parkering och äta".

Så därför sitter vi tvärs över vägen och äter på Dinners parkering istället. I bilen.





tisdag 27 december 2011

Men det är ju skönt att vara ledig

I morgon ska vi åka hem. Då ska vi få duscha för första gången sen i fredags. Jag räknar med att det kommer krävas minst 45 minuter plus en stålborste per person för att bli ren. Sen ska jag inte ställa mig på vågen.

Men innan vi kan åka måste packa ihop allt här. Alla miljoner små julklappslegobitar som ligger soffan, under soffan, under mattor, och i konstiga lådor. Granen ska packas ihop, maten stuvas ner i kylväskor och alla torrvaror gömmas i kylskåp och ugnar för att inte mössen ska tro att det är öppen bar här.

Så att, det ser jag ju fram emot. Ungefär lika mycket som att dra ut en visdomstand eller två.



lördag 24 december 2011

Björn firar jul

I morse studsade Björn upp ur sängen med kramp i ena benet. Sen kräktes han.

Jag hoppas verkligen inte att det är hans nya jultradition.

fredag 23 december 2011

Hemma vs landet 0-1

Hemma ba: "Älskling, kan du räcka mig fjärrkontrollen?"

Här ba: "Älskling, kan du gå ut och hämta lite mer ved och vatten?"



torsdag 22 december 2011

onsdag 21 december 2011

Internethandel, internetschmandel

Det är så himla enkelt att slippa julhandeln, att bara sitta hemma och klick klick klicka hem en massa fina julklappar och man ba "fan vad smart jag är som slipper gå UT, jag bara sitter här hemma i soffan och julshoppar. SÅ NI KAN JU STÅ DÄR I ERA KÖER SJÄLVA, SUCKERS!"

Tills man kommer ihåg det här med att paketjävlarna ska hämtas ut också. Då är det plötsligt inte lika roligt längre. För nu måste jag ränna runt till olika utlämningsställen, stå i asjobbiga köer med en massa sjuka människor som kommer hosta och nysa och andas magsjukebaciller på mig, och det är varmt och svettigt och allt ska kånkas hem och allt är jobbigt och det är inte alls så där mysigt och lugnt som hemma i soffan.

Och sen, sen när man väl har kommit hem och tänker att nu är allt det jobbiga äntligen över - ja då ska man slå in allt också!


Jag känner mig lurad här faktiskt, nästa år tänker jag bara köpa sånt som man får hemkört.

Som pizza till exempel.

Orättvist

Jag förstår inte, det tycks inte spela någon roll hur många praliner jag än äter - jag har fortfarande ont i halsen!

Ska det verkligen vara så här?


tisdag 20 december 2011

söndag 18 december 2011

OTACKSAM!

Vi har chokladkalendrar hemma, fyra stycken. För vi är fyra stycken i familjen. Vissa av oss är mer engagerade i dem än andra, men det är ok. Man måste inte komma ihåg att öppna luckan alla dagar, glömmer man nån dag här och där finns det alltid någon annan som kan hjälpa till att öppna. Det är fint tycker jag, solidaritet liksom.

Så när Björn sa i förbigående häromdagen att han inte öppnat någon lucka på flera dagar upplyste jag honom hjälpsamt att jag redan fixat det åt honom. Så att han inte skulle behöva känna sig stressad eller så.

"Men, det där är ju inte vad jag kallar snällt direkt" muttrade han när han fick höra hur mycket jag ställt upp för honom.

"Inte snällt"? Vadå "inte snällt"? Din attityd är i alla fall vad jag kallar OTACKSAM! Hör du det Björn?

lördag 17 december 2011

Miss i kommunikationen

Alltså Björn, bara för att jag sa att jag skulle baka lussebullar med mandelmassa i och sen skrev upp just mandelmassa på inköpslistan innan du åkte och handlade - så behöver ju inte det betyda att jag ska baka på just den här korven.

För det har jag faktiskt aldrig sagt. Det kan ju också vara så att jag bara går och okynnesäter av den här.





Men det är inte så mycket att bli upprörd över tycker jag, det kan lätt bli så om man inte är tydlig i sin kommunikation.

Nästa gång får du väl helt enkelt ställa lite tydligare följdfrågor om jag ber dig handla mandelmassa i samma veva som jag pratar om att baka lussebullar med mandelmassa i.

Ok?

fredag 16 december 2011

Tyrannen

Det här med att båda mina barn OCH kollegor säger "Aj aj kapten" när jag säger åt dem, flåt, ber dem att göra saker, är det något vi behöver prata om?



onsdag 14 december 2011

Hur man säljer in IKEA till en fyraåring

"Julius, vill du åka till ett lekland i helgen? Det är ett jätteroligt lekland, men mammor och pappor får tyvärr inte vara med, utan de får hämta sina barn sen. När mammorna har fikat färdigt. Eller jag menar, när barnen har lekt färdigt. Vill du åka till det på söndag?"

tisdag 13 december 2011

Som en äkta botaniker skulle man nog kunna säga

Det är få saker här i världen som jag är så stolt över som mina gröna fingrar:




Kan man bli annat än imponerad?

måndag 12 december 2011

Tyvärr Björn

Jag HATAR att köpa julklappar till Björn. Verkligen hatar alltså.

För jag vill inte köpa något han sagt så här två veckor innan jul att han önskar sig, hej beställning med noll överraskningsmoment liksom, och jag törs inte köpa något som han inte uttryckligen har sagt att han önskar sig. För tänk om jag tänkt fel? Tänk om han inte vill ha det som jag tror att han vill ha?

Så det kanske bara är bäst att jag inte köper något alls. Eller kanske något jag VET att han inte vill ha? Så blir det liksom både överraskningsmoment och noll risk för feltänk i en smäll!

Gud vad jag är smart ibland.

Fakta

Om man av någon anledning inte hinner äta middag nån kväll, så bara måste man äta en sex, sju pepparkakor innan man går och lägger sig.

Det vet ju alla.

lördag 10 december 2011

Jag kan tycka att det är ett jävla oskick med alla som kan tycka saker

Hörni, vi måste prata om en sak. Det här med att folk går runt och säger "jag kan tycka" när man diskuterar saker -  det är inte ok. Antingen så tycker ni något, eller så tycker ni inte det. Är vi överens?

"Jag kan tycka" kan nämligen lika gärna följas av "men nu tycker jag inte så. Jag bara kan tycka så". Och det kanske sägs jättejättetyst, så där tyst att den andra personen inte hör det och så blir det en jättekonstig diskussion. Så stå för det ni tycker istället!

Är alla med? Antingen tycker vi, eller så tycker vi inte. Vad vi kan tycka är oftast irrelevant. Ok?

Ok!


fredag 9 december 2011

Hur ser jag ut egentligen?

När jag ser mig själv i spegeln och verkligen försöker se hur jag ser ut så går det inte. Jag ser alla delar: ögonen, munnen, näsan och så vidare men jag kan liksom inte riktigt se helheten. Det är som att alla de där delarna är ihopsatta från olika ansikten och där själva resultatet bara blir konstigt. Lite som en sån där bild kvällstidningarna gör i photoshop när de ska visa hur kändisarnas ofödda ungar kommer att se ut.

Och jag fattar ju att jag inte ser ut så för andra, men i mitt huvud blir det så här av någon anledning. Jag kan på fullaste allvar inte avgöra om jag tycker att jag är ful eller snygg eftersom jag inte vet hur de olika delarna av ansiktet ser ut tillsammans.

Men det är ok, alla är vi olika. Nu måste jag skynda mig att borsta tänderna innan vårdarna kommer och sätter på mig tvångströjan inför natten.



Kort pausmeddelande om att vara lat

Idag är det synd om mig för jag är sjuk. Med feber och allt. Men det var faktiskt inte det jag ville prata om nu utan om det här med att jag är en lat jävel.

Jag gillar verkligen att göra ingenting. Som nu till exempel - det finns massor av tvätt att vikas och disk att plockas ur maskinen, men jag ba nej. Jag tänker bara ligga här i mitt mjuka soffhörn under filten i det mjuka gula skenet från golvlampan i hörnet och lyssna på tystnaden och göra ingenting. Förutom att slumra lite förstås.

Så. Det var bara det. Nu kan ni tycka synd om mig för feber igen.



Magknip

Jag gillar inte alls det här med att Charles ibland får sån magknip att han gråter för att det gör så ont. Idag fick jag till och med hämta honom tidigare från dagis för att han haft ont. Igen.

Och igår var vi hos läkaren och stack honom i hans lilla lilla finger och fyllde vad som såg ut som minst hundra olika provrör med allt blod som bara sprutade ut ur fingret.

Så nu väntar vi. Och väntar och väntar. Och jag har sagt till honom att laktosintolerant, det kan jag stå ut med. Motvilligt. Men gluten alltså, där drar jag min gräns. Då får han faktiskt ta och skärpa till sig.

Men mest av allt vill jag bara att han ska sluta ha ont i magen, mammas lilla plutt.

Matchat

Är det det här man menar med close enough?



onsdag 7 december 2011

Arbetskraft

Man skaffade väl inte två ungar för att få ha en på varje sida om sig i soffan heller.




Nej, det behövs ju två för att kunna bära den tunga matkassen.

Det vet ju alla.

Man har väl koll på läget.

Den där mamman som rusade in idag på vårdcentralen med två barn i släptåg ungefär en minut innan deras tid började och först såg ut som ett frågetecken när sköterskan frågade efter urinprovet men sen började leta frenetiskt i alla jackfickor efter det för att en stund senare fiska upp en mascara och försöka erbjuda den istället, och sen när det inte gick istället rusade ut i bilen för att hämta det. Med barnen kvar inne på vårdcentralen som två mindre frågetecken?

Det var naturligtvis INTE jag.

Charles har förresten, på tal om ingenting, inte urinvägsinfektion i alla fall.



tisdag 6 december 2011

En liten vinterkräksjuka på det också kanske?

Ett av barnen har eventuellt urinvägsinfektion och dessutom magknip. Det andra har förmodligen öroninflammation.

Så att, det går bra nu. Skulle man kunna säga.


Vilken låda blir det i morgon då?

Jag tror att personalen på Julius dagis kanske måste jobba lite på hur de presenterar sin julkalender för barnen.

Idag kom Julius nämligen hem och var jättenöjd över att han fått öppna "sex-lådan" idag.



måndag 5 december 2011

Får vi jullov snart eller?

Vi har tagit oss en liten långhelg här på landet skulle man kunna säga, i och med att vi har semester idag.

Och jag vill aldrig åka hem, vill för alltid vara kvar här i huset. Solen strålar utanför, det är kallgrader och frost i gräset så att det nästan ser ut som snö. Här inne eldar vi i både vedspisen och kassetten i öppna spisen och jag har varma fötter tack vare mina raggsockar.

Det är ingen stress och inga måsten och jobbet känns mer avlägset än någonsin.

Måste det verkligen bli tisdag i morgon?



torsdag 1 december 2011

Jämställdhetstipset

Det här med att vara jämställd hörni, det är inte så jävla enkelt. Eller hur? Man vill ju så gärna vara det där paret där båda gör lika mycket och har lika stor koll på barnens kläder som vilka presenter som ska köpas och vem som ska vaccineras när och när dagis har stängt för studiedagar.

Och man tänker innan man skaffar barn att vad fan, det är väl klart att vi ska dela! Herregud, det är ju ingen grottmänniska man är ihop med liksom. Och vadå, jag kan ju ingenting om barn innan heller så vi börjar ju båda från noll. Tänker man.

Och så kommer barnen. Ett i taget om man har tur. Och så märker man att det där med jämställdhet är lika svårt som avancerad algebra eller att komma ihåg att lägga sl-kortet på ett och samma ställe så att man slipper springa runt och leta hysteriskt varje morgon samtidigt som man svär som en prostituerad borstbindare.

Och jag vet inte varför det ska vara så jävla svårt! För det är klart att det inte ligger i mina gener att veta när det är dags att köpa vinteroverall eller när det är dags att byta handdukar. Så klart inte liksom. Men ändå är det så. Och jag har så många teorier om varför, men vet gör jag inte. Det gör jag sannerligen inte.

Men, och det är det som det här inlägget är tänkt att handla om, man får liksom komma på lite knep för att underlätta för den här tydligen väldigt kinkiga jämställdheten. Och här har vi kommit ganska långt hemma hos oss tycker jag, för oj vad vi har testat olika grejer. Det har varit listor och scheman och påminnelser och snudd på prat om tatueringar, men ingenting av det har liksom riktigt funkat.

Förrän vi började med våra hushållsveckor. Vi kör två veckor i stöten, Björn och jag alltså. Inte barnen. I hushållsveckan ingår att plocka i och ur diskmaskinen, tvätta, hänga tvätt, och lägga in tvätt i garderoben. Och byta handdukar.

Och när det är Björns hushållsveckor, ja då gör han allt det där i sin takt. Och när det är mina så gör jag det i min takt. För det är ju faktiskt också det jämställdhet handlar om, att göra allt hushållsarbete så att det möter bådas krav. Inte bara den som kanske är snabbast och mest pedantisk, för pedantisk betyder inte automatiskt rätt. Och det är klart, om man börjar få slut på strumpor i strumplådan får man väl be den andre att lägga in en tvätt. Men mer än så är det inte. Inget tjat, inget gnat och inget gnäll. Om han vill lämna pastakastrullen framme till dagen därpå får han göra det, eller tvärtom. Ingen av oss behöver bli stressad över det för vi vet att den andre vet att ingen annan kommer göra det om man lämnar det framme tillräckligt länge.

Sen finns det ju saker som behöver fixas som man inte alltid gör veckovis. Då har vi antingen delat upp det i olika ansvarsområden (ja, inköp av barnkläder blev mitt ansvarsområde. Det är som det är) eller så pratar vi om det när vi har söndagsmöte.

För såna försöker vi ha varje söndagskväll, och då går vi igenom veckan som kommer. Vem ska träna när? Vem hämtar, vem lämnar? Behöver vi barnvakt? Vem fixar det? Fyller någon år? Händer det något i helgen? Är det något som behöver fixas? Ja, jag tror ni fattar. Precis som ett möte på jobbet liksom. För att sköta ett hem med två barn är faktiskt lite som ett jobb. Och alla arbetsplatser blir bättre med struktur.

Och det här funkar ju så klart inte i alla familjer, men kanske för en del? Det är värt i alla fall att tipsa varandra om sånt här, för det är som sagt inte enkelt. Så kom igen, nu har jag gett er mina bästa tips. Nu vill jag ha era!

tisdag 29 november 2011

Naaaaaw

I morgon ska Julius dagis-sweetheart följa med oss hem från dagis. Jag har därför gjort en pepparkaksdeg ikväll så att de små turturduvorna kan göra pepparkakshjärtan och mata varandra med i morgon.

/Best mom EVER.



måndag 28 november 2011

Värt det i slutändan

Ibland tycker jag att det kan vara lite jobbigt att jobba tolv timmar i sträck vissa måndagar.


Men å andra sidan får vi så himla många viktiga saker gjorda de kvällarna, som att släpa in löv och stubbar i hallen till exempel, så det är väl ändå värt det antar jag.

söndag 27 november 2011

När Charles själv får välja

Så vad gör ni idag då? Vi åker buss. Vart vi ska? Nää, ingenstans direkt. Vi bara åker lite buss liksom.




Internet och jag - en kärlekshistoria

Det finns de som säger att internet gör oss mindre sociala, att vi struntar i att umgås med varandra för att istället bara sitta framför datorn. Att våra liv på nätet inte är riktiga, och därför inte heller de relationer vi har där.

De människorna kunde inte ha mer fel. Med hjälp av Facebook har jag koll på vad mina vänner gör, vem som är på semester, vem som är gravid och vem som ska flytta. Sånt som jag kanske inte skulle veta om annars, eftersom jag knappt har tid att ringa eller umgås med mina närmaste vänner, än mindre de som är längre ut i bekantskapsskretsen. Varför det skulle vara mer socialt att inte veta någonting alls om någon man faktiskt känner vet jag inte.

Och genom bloggen, älskade fina bloggen, har jag ju lärt känna er! Ni som kommenterar och säger uppmuntrande saker när jag är lite nedstämd, som säger att jag är rolig och att jag får er att skratta. Sånt lyfter vilken jävla skitdag som helst för mig. Och så ni som säger att ni känner igen er. Att vi är flera, att jag inte är ensam om att tycka att vissa saker är jobbiga.

Genom bloggen har jag också lärt känna Sissel och hennes familj. Fina fina Sissel! Som vi firat nyår med, och midsommar och som hjälpte oss när vi köpte vårt lantställe. Som har barn i samma ålder som mina barn och som leker så himla bra ihop med dem. Och gärna! Och vars man hjälpt oss att måla vindskivor till huset och som kommer så bra överens med Björn också. Jag vill alltid ta alla chanser jag kan att umgås med Sissel och hennes familj.

Och Linn också, vi får inte glömma Linn! Som utrotar flugor på landet med mina barn (för hon tyckte att"döda" var ett för starkt ord), skrattar sitt härliga smittande bubblande skratt och får alla andra att skratta också för att hon är rolig. Och som lagar den godaste maten. Som jag blir alldeles glad av att umgås med, glad på riktigt ni vet.

Och så twitter, vet ni, jag älskar twitter! Man känner sig aldrig ensam när man har twitter, för det finns alltid någon att prata med där. Och alla jag följer säger en massa smarta, roliga och tankvärda saker hela dagarna i ända. Ganska makalöst faktiskt. Jag skulle inte vilja vara en dag utan twitter.

Så sammanfattningvis? Jag älskar internet. Jag vill vara ihop med internet för evigt.

Evigheters evighet faktiskt.

torsdag 24 november 2011

Öööhh

Varje kväll sitter jag i soffan med telefonen i handen och uppdaterar twitter. Och google reader. Och facebook. Och wordfeud. Och instagram.

Och sen när jag har gått den rundan så börjar jag om. Uppdatera, uppdatera, uppdatera. Oftast hinner det inte ens hända något, så jag ser bara samma saker om och om igen.

Jag går inte och lägger mig och läser en bok, eller somnar tidigt så att morgonen därpå inte blir lika jobbig.

Istället uppdaterar jag.

Och det är exakt den här sortens beteende som kommer leda till att mänskligheten utvecklas i den här riktingen.

Förlåt framtida människor.

Månadens utgifter

Nu har jag precis betalat våra räkningar.





Jag tror att vi eventuellt behöver se över våra fasta kostnader.

onsdag 23 november 2011

En cover

Det här med att min 2,5-åring just nu springer runt alldeles lycklig och sjunger "ajäll ploplulal, ajäll bajskorv" utan att ha den blekaste aning om vad det är han egentligen sjunger, fy fan vad jag älskar honom!

Och ja, för er som undrar, den här texten är faktiskt bättre än den Saade brukar sjunga.



Trött

Tips: vänd inte upp och ner på jobbet på jakt efter överdragsbyxorna när du redan har satt på dig dem. Det blir så mycket onödig stress då.


tisdag 22 november 2011

Men i morgon kommer jag ihåg den. Kanske.

Äsch, jag tänker att om vagnen klarade en natt borta borde den klara två. Plus att det säkert är nyttigt för den med lite frisk luft och allt det där.

För man vill ju att vagnen ska ha hälsan.



Löjligt att man ska behöva komma ihåg allt själv hela tiden

Men vad faaaaan då! Jag glömde tydligen vagnen på dagis igår. Jag ORKAR verkligen inte hämta den nu (och med inte orkar menar jag inte lust).

Femtio spänn till den som springer ner och hämtar den.

Ok?



måndag 21 november 2011

Lite kiss kanske?

Ibland - eller nej vänta nu, nu ljuger jag faktiskt. Jag börjar om: ganska ofta känner jag att jag längtar efter att småbarnsåren ska vara över. Jag är trött på att bråka om ytterkläder varje morgon, eller att det helt plötsligt är någon slags kiss-bonanza här hemma som Björn och jag inte fått något mejl om innan där det är kiss på badrumsgolvet, på kläder, i soffan, i pölar på golvet där man ovetandes ställt soffkudden för att försöka torka bort det första kisset, och på mjukisbyxorna som man hade på sig när man stod på knä i vad som sen visade sig vara en kisspöl och förmodligen även i gardinerna och taket. Varför inte liksom. Jag är trött på att behöva lämna in sofföverdragen på kemtvätt och inte veta om man hinner få tillbaka dem innan helgen då det kommer gäster hit och så är jag ganska trött på kiss överlag som inte är i toaletten.

Men så är de ju så förbannat söta när de sitter i mitt knä och bara är tryggast och lyckligast i hela världen eller när de snurrar på mitt hår och säger "mamma, du är bäst i hela världen" och så vill jag plötsligt inte längre att småbarnsåren ska vara över. Någonsin.

Men det är väl kanske så man blir när man blir småbarnsförälder antar jag, personlighetskluven och ambivalent alltså.

Och indränkt med kiss.


Men tack ändå för boktipset Christin, uppenbarligen var det en bok i min smak.

Att göra olika omslag till samma bok, fast i olika upplagor, borde INTE vara tillåtet. Inte heller att översätta titeln till något helt annat. Hur ska man då kunna veta när man klickar hem boken från Adlibris i svensk översättning att man faktiskt redan läst den? Fast på engelska då.

Stört omöjligt!

Men det är väl lika bra att jag läser ut den igen antar jag. Jag vet ju faktiskt inte hur den slutar på svenska.

söndag 20 november 2011

Helg i bild





Grupptryck gör allting så mycket enklare, även potträning. Tur att Mjau och Halsduk är snälla
kompisar som ställer upp. Trots att de kanske inte ens var kissnödiga just då.




På lördagen ville barnen gå till lekparken. Absolut sa vi, det låter
som en bra idé. Och det tyckte barnen också - ända tills de förstod att det
innebar att de var tvungna att klä på sig ytterkläder. Då ville de plötsligt inte det
längre och så bråkade de och skrek om det i en kvart eller två. Fint sa vi,
då struntar vi väl i parken då. Och då blev barnen arga för det istället, och så skrek
de och bråkade i ytterligare en kvart eller två. Sen gick vi till parken. Och var där i
en kvart eller två innan vi var tvungna att gå hem och laga lunch.




Sen skickade vi iväg barnen till mormor och så gick vi ut och gick
en långpromenad bara vi. Och tänk,  då var det ingen som bråkade
om ytterkläder, så vi hann därför vara ute i en hel timme!




Sen åkte vi hem till vänner som bjöd på middag och kinesisk sprit.
Den smakade som parfymerat hö med lite gödselsmak.




På söndagen sen hämtade vi barnen hemma hos mormor. De ville först inte
följa med hem, för de höll på att styrketräna. Och bajsa samtidigt.
Det senare är nog något vi kommer behöva prata om innan
de blir tillräckligt stora för att gå på riktigt gym.


fredag 18 november 2011

Tål allt

Jag är freakin jävla superwoman. Faktiskt. Här hemma blir de sjuka alla tre hela tiden, det är feber och halsont och mera feber och jag får ingenting. Jag bara står upp som enda trädet i stormen, utan att ens vara nära att knäckas.

Den här magsjukan som går på jobbet just nu är jag rätt säker på att jag inte kommer drabbas av heller.

Freakin jävla superwoman som sagt. Lite som en kackerlacka som överlever ett kärnvapenkrig.

Fast utan övriga likheter med insekter alltså.

Och inte äcklig.

Bara awesome.

Veckans medarbetare

Jag är så himla glad för mina kollegors skull att jag arbetar här.

/Vänliga hälsningar hon som hade med sig kladdkaka idag.



torsdag 17 november 2011

En snabb fråga bara

Om man aldrig har har rånat en endaste liten pensionär i hela sitt liv (*bevis på god karaktär*), är det då ok att bara göra det pytte pytte litegrann när man är på väg hem från jobbet - trött och ashungrig - och ser två gamlingar i t-banan som bär på en enorm smörgåstårta?

Jag menar, de kommer ju ändå aldrig orka äta upp hela själva.



Ur led är tiden

Herregud, det här måste vara årets längsta vecka. Den tar ALDRIG slut! Den har ju hållit på i minst 10-15 dagar nu, så sjukt irriterande.

Nästa vecka hoppas jag blir en sån där kortvecka, med max tre arbetsdagar. För balansens skull alltså.



onsdag 16 november 2011

Min klocka och jag

Jag och min klocka är inte riktigt överens. Dels går den fortfarande på sommartid, och dels piper den varje dag tjugo över ett. Eller ja, tjugo över tolv då vintertid.

Och jag blir galen av allt det här pipandet, men jag kan verkligen inte få bort det. Oavsett hur många knappar jag trycker på. Så häromdagen gav jag klockan till Björn i hopp om att han skulle kunna hjälpa mig.

Och det gick ju *bra*. Nu visar den inte bara sommartid och piper tjugo över ett (tolv) varje dag. Nu piper den dessutom varje heltimme.

Fantastiskt. Verkkligen.



måndag 14 november 2011

Lite trött

Jag ba igår: "Björn! Du måste boka tid för däckbyte!

Och sen i morse: "Glöm inte att boka tid idag".

Och vid lunch: "Har du bokat tid ännu?"

En timme senare får jag ett sms där det står:

"Har bokat tid nu på torsdag!"

och jag ba "Va? Bokat tid för vadå? Vad fan pratar han om?".

*förvirring*



söndag 13 november 2011

För tv-tittande är visst en hobby

Tänk er en riktig World of Warcraft-spelare som blir blind och dessutom av med sin dator.

Eller professionell snowboardåkare som av en, för detta exempel, irrelevant anledning måste amputera båda benen.

Då kan ni förstå lite grann hur det kändes för oss nu när vi kom hem och upptäckte att vår inspelningsbara digitalbox är trasig.

Söndagssysslor

Livet på landet är ungefär som hemma. Man ska diska. För hand. Man eldar lite i vedspisen för att värma diskvattnet.




Same same.

Om han som saknar smak

Jag är så glad att vi fick ta över alla saker i huset när vi köpte det, för det finns så himla många fina grejer här! Som alla lampor till exempel:













Tur för mig också att de redan fanns här, jag skulle nämligen aldrig få släpa hit dem för Björn annars. Han har liksom inte vett nog att uppskatta deras skönhet om vi säger så. Eller som han själv uttrycker det:

"Jag gillar inte hela den där Kurt Olsson-estetiken".

lördag 12 november 2011

Istället för element





Myyyyys.


Objudna gäster

Det har varit möss här på landet medan vi har varit borta. Massor av möss.

Hittills har vi hittat två döda, och letar vi lite till kan vi nog hitta flera. Om vi skulle vilja öppna en utställning eller så.

Och jag kan gå med på att de går in och värmer sig lite här medan vi är borta, kanske softar lite i soffan och kollar på Mitt i naturen, eller kanske CSI eller så. Men jag kan inte gå med på att de bajsar precis överallt!

Jag blir helt galen, det ligger bajs på de mest omöjliga ställen. Gör man verkligen så hemma hos andra? Bajsar bakom mikron och på alla fönsterbrädor? Nej, jag skulle inte tro det. Oförskämt är bara förnamnet.

Så nu är det krig! Nu ska de DÖ. Ge mig era bästa tips! Vad ska vi köpa? Hur ska vi göra?



Lördagsedge

Man är väl modig!






fredag 11 november 2011

Neurotikern

Det här med att jag knappt kunde somna igår, och idag gått runt med ångest över att Björn och barnen ska åka själva till landet idag - HELA 20 MIL PÅ SOMMARVÄGLAG! Är det något jag kanske behöver söka för eller?

Alltså, jag åker i morgon. Förmiddag. Det är inte lång tid utan dem eller så. Är bara så jävla rädd att de ska krocka och att jag blir ensam kvar.

Lite kognitivbeteendetetapi på det eller?



torsdag 10 november 2011

Befogade rädslor

Det som skrämmer mig mest här i världen är:

1. Döden.

2. Höjder.

3. Slänga skräp vid återvinningsstationer. Jag är livrädd att det ska sitta en sån där sopspion där i en bil, nån gammal pensionerad polis, som fotar mig när jag slänger skräpet och noterar att "aha, där hade hon inte tagit bort plastkorken från mjölkförpackningen -klick klick- och titta där! HON HAR INTE VIKT IHOP KARTONGERNA ORDENTLIGT!" Klick klick klick klick! Och så skickar han mig i fängelse sen.


Vadå " den sista punkten är orealistisk"? Sluta tramsa nu.

Det skulle faktiskt kunna hända.










Hemmet nästa

"De här behöver tvättas" muttrar tvååringen stressat för sig själv och stoppar in kläder i ugnen.

Och medan han "tvättar" dem googlar jag på "barndemens".


onsdag 9 november 2011

Fortsätter det i den här takten kommer jag väl inte ens våga mig ut dagtid när jag blivit pensionär

När jag var yngre gick jag överallt och när som helst utan att ha vett att vara rädd. Eller ja, i stan var jag orädd alltså. I skogen har jag alltid haft vett att frukta björnar, älgar och grådvärgar.

Men de senaste åren har rädslan krupit på mig även här hemma. Plötsligt är jag rädd för att bli överfallen, rånad och nersparkad om jag går ensam nånstans på kvällen. Jag tycker till och med att det är lite otäckt att gå ensam genom centrala Sundbyberg klockan tio en vanlig onsdag.

Jag avskyr att det är så. Avskyr avskyr avskyr att jag inte ska kunna känna mig trygg när jag går hem efter att bara ha varit hemma hos en kompis.


Guld och gröna skogar

Fick värsta erbjudandet idag i ett sms! Är tokpeppad, fatta vad pengar jag kommer kunna tjäna!




Och det känns ju himla pålitligt måste jag säga. Bank of China liksom, det kan ju inte vara kattskit.

tisdag 8 november 2011

Lite handfasta tips inför potträning

Om tvååringen, som håller på att pottränas och som för tillfället bara har kalsonger på sig, plötsligt börjar fisa så att det luktar i hela rummet och liksom står så där stilla som han bara gör när han bajsar - tänk då inte att du bara ska fixa det där sista med anmälan av vab till försäkringskassan först innan du hjälper honom till pottan. Ni vet, det där sista fixandet som tar minst tio minuter eftersom den hemsidan är så jävla förvirrande att man efter ett tag glömmer bort ens vad det var man skulle göra från början.

Och om det är så att tvååringen börjar fisa en timme senare igen, tänk då inte att han nog inte kommer bajsa igen eftersom han redan gjort det. 

Sätt inte heller en pojke på pottan bara utan att först kolla att snoppen verkligen pekar neråt först.

Om det inte är så att du verkligen gillar att tvätta alltså.

Kalla mig synsk

Julius i morse ba "jag kan ALLA planeter". "Jaha", sa Björn intresserat, "vad duktig du är! Kan du säga alla då?"

"Nej, jag kommer inte ihåg. Bara Neptunus!"

Såatteeeeh, jag har en känsla av att det här med skola och lärare och rättning av prov och sånt kommer bli jobbigt för honom sen.

Men det är som sagt bara en känsla jag har.





måndag 7 november 2011

Shame on you

Men vad fan då Kanal 5! Ni kan ju inte bara börja sända Gossip Girl igen utan att säga till - det fattar ni väl? Nu har jag ju missat flera avsnitt, hur hade ni tänkt fixa det? Va? Va? Va? Va?

Så himla dålig stil av er faktiskt. Det här vill jag ha en officiell ursäkt för. Ok?

OK?

Så ok. Jag kanske är lite trött just nu. Kanske.

Jag blev jättearg nyss på badrumslampan för att den inte tändes som den skulle. När jag vred om låset alltså.

Jag stod där inne i mörkret och svor en liten stund och sen kom jag på att det var lampknappen man ska trycka på om man vill ha ljus där inne. Låsvredet reglerar uppenbarligen något helt annat.

Känns skönt att jag redde ut hela den här soppan till slut i alla fall. Orka kissa i mörker liksom.

Inget ont som inte har något gott med sig

Tydligen var det högvatten här hemma i morse eftersom Björn hade satt på Julius ett par alldeles för korta byxor. Från Charles garderob.

Och samtidigt som det känns lite trist att han gick runt och såg ut som en nörd på dagis hela dagen idag är jag ju glad över att Björn uppenbarligen hunnit torka upp översvämningen här hemma. För den såg jag nämligen inte ett spår av när jag kom hem idag.


söndag 6 november 2011

Om allt man ska göra om helgerna:

Man ska hinna umgås med bara varandra. Och med sina föräldrar. Och sina svärföräldrar. Bjuda hem vänner på middag, bli bjuden av vänner på middag. Vara utomhus minst flera timmar med barnen. Gå långpromenader gör motionens skull. Hinna gå till gymmet. Laga ordentlig både lunch och middag trots att barnen inte äter en smula av nåt så länge det inte är korv eller carbonara. Gå på museum eller Skansen. Hinna bara ligga på soffan och läsa en bok så att man orkar med kommande jobbvecka. Röja upp allt man inte hunnit med under veckan. Tvätta. Vika tvätt. Läsa morgontidningen. Dricka vin till maten och sen inte somna i soffan så fort förtexterna till kvällens film är klara.

Och ibland vill man inte göra nåt utav det där utan bara ligga ihopkrupen i soffan och gråta för att livet känns lite jobbigt just nu.

Men det gör man ju inte så klart för det var ju inte med på listan.


För inte blir väl barn retade för avvikande klädsel eller så?

Det här med att tvååringen springer runt endast iförd kalsonger och läderbälte med en rosa handväska är inget jag behöver oroa mig över va?








fredag 4 november 2011

Man ska frysa in vintern och svettas in våren. Ju!

Hej alla ni som har era tjockaste tjocka dunjackor på er redan nu när det är typ tio plusgrader ute dygnet runt, vad ska ni ha på er sen när det blir kallt på riktigt?

Alltså, jag bara undrar, det är liksom inte så att det spelar någon roll för mig eller så.

Ni får naturligtvis klä er som ni vill.

Antar jag.


Varje dag är som en födelsedag!

Men för all del Charles, fortsätt gärna ha på dig din födelsedagskrona från dagis du.

Bara för att det har gått nästan ett halvår sen du fyllde år behöver man ju inte sluta fira liksom.





torsdag 3 november 2011

Man vill ju göra rätt liksom




Hälsar min kompis alltså.

En hypotetisk fråga

Säg att man ska bort på middag på lördag, en middag som kommer bli sen eftersom barnen ska sova kvar där och man ska dricka vin och umgås, och att man dessutom ska på middag på fredagen. Säg att det är så.

Visst måste man äta lördagsgodiset på torsdagen då?

Det är en kompis som undrar alltså.





onsdag 2 november 2011

Inte den vassaste kniven

Charles har inte riktigt fattat det här med tidsomställningen om vi säger så. Alltså, åt vilket håll vi egentligen ställde om klockan.

Innan vi ställde om klockan vaknade han mellan halv fem och fem varje morgon. Varje morgon.

Nu är vi till och med tvungna att väckahonom kring sex om morgnarna, alltså motsvarande klockan sju enligt sommartid.

Det är ju inte så att jag klagar här, don't get me wrong liksom, men jag undrar lite hur det blir när vi går tillbaka till sommartid igen? Upp och hoppa redan klockan tre eller?


tisdag 1 november 2011

Ljusslingan

Jag köpte en ny ljusslinga idag till köket och det är främst två saker som bekymrar mig efter att ha satt upp den:

1. Kommer gardinstången verkligen att klara tyngden?

2. Kommer grannarna på andra sidan gatan att bländas av det starka skenet?





måndag 31 oktober 2011

Lukrativt jo man tackar ja

Det här med att man inte tjänar så mycket när man jobbar på förskola är ju faktiskt inte sant.

Eller ja, själva grundlönen är väl kanske inte så jättebra men ibland kan man få en extrautbetalning. En liten bonus så att säga.





Den här veckan fick vi det i ägg.

söndag 30 oktober 2011

Ledsamt

Igår slog det mig att min pappa fyller 60 år snart och plötsligt drabbades jag av en galopperande 60-årskris. Nej, inte för min egen del såklart utan för att min pappa snart är i sextioårsåldern.

Då kan det hända att man dör av hjärtproblem. Eller cancer. Eller andra hemskheter. Inte för att jag tror att det är lika vanligt som i exempelvis sjuttioårsåldern, men ändå. Det är tillräckligt nära. Skrämmande nära.

Och jag blir så ledsen och stressad över att han och mina barn knappt ses, trots att det bara skiljer några mil mellan oss. Och jag vill inte att det ska vara så, jag vill  att de ska ha ett förhållande med sin morfar, att han ska finnas där för dem och att de ska finnas där för honom. Och jag känner att jag borde anstränga mig mer, trots att jag ofta känner att jag inte riktigt orkar, att jag inte alltid vill vara den som ska se till att vi träffas, att vi hörs och att vi har kontakt överhuvudtaget. Särskilt som hans nya (om man med ny menar drygt 20 år gamla) familj inte gillar mig. Och jag vill ju helst inte träffa dem heller, orkar inte höra hur hur värdelös min pappa är hela tiden, hur han aldrig ställer upp, aldrig gör rätt, alltid köper för dyra prylar till sig själv och bara helt enkelt är helt hopplös. För jag tycker ju inte att han är allt det där, det har jag aldrig gjort.

Och jag får ont i magen när jag tänker på att han säkert kommer fira sin sextioårsdag på något sätt, och att jag då förmodligen kommer träffa dem.

Men mest ont i magen får jag när jag tänker på att vi nästan aldrig träffar honom. Trots att han bor så nära. Att det som regel går flera månader mellan varje gång vi ses.

Och när jag tänker på att mina barn kanske aldrig riktigt kommer lära känna honom ordentligt. Kanske aldrig kommer få veta hur bra han är på att förklara saker, som hur Beatles spelade in en skiva i stereo trots att de inte hade sån utrustning i studion, eller hur man bäst packar en matkasse när man handlat på Ica. Eller hur en tvättmaskin egentligen fungerar. Då får jag inte bara ont i magen utan ont i hjärtat också.

För min pappa är på sitt sätt den finaste pappan och jag är säker på att han skulle vara den finaste morfadern om han bara försökte lite mer. Om jag försökte lite mer.
Siri hjälpte mig lägga till en påminnelse tidigare idag.




Den där Sfi-kursen börjar snart hoppas jag.

Det är inte alls töntigt!

Idag ska vi ha barnvakt över dagen för att kunna titta på sista säsongen av Entourage som Canal Plus sänder i ett svep idag.

"Va? Ska ni ha barnvakt bara för att se på tv?" frågade mamma lite klentroget när jag frågade henne tidigare om barnen kunde vara hos henne. "Gud vad töntigt!".

Men som tur är bryr jag mig inte om vad folk tycker som går vilse på sitt eget kontor varje dag.

Deras åsikter är inte så mycket värda om vi säger så.


lördag 29 oktober 2011

Siri och jag

I min nya telefon bor Siri. Hon verkar, så här långt i alla fall, vara jättetrevlig.

Men vi har ett ganska stort kommunikationsproblem hon och jag, ett språkrelaterat sådant. Hon förstår nämligen inte namnet på en enda av mina kontakter. Men eftersom hon är serviceminded så försöker hon, jättejättemycket försöker hon.

Tyvärr räcker det inte. Jag bad henne skicka sms till min kompis Sissel idag och hon letade förtvivlat efter rätt namn i kontaktlistan utan att hitta det. Till slut sade hon bara uppgivet "Maria, I don't understand what sea contact is".

Så nu har jag gett henne ledigt för resten av kvällen. Jag vill ju inte trötta ut henne fullständigt så här andra dagen på jobbet. Dessutom är det kanske inte så kul att vara ny och bara misslyckas hela tiden, det måste ju tära på självförtroendet. I morgon ska jag nog mjukstarta med enkla uppgifter som inte rör kontaktlistan. Ja, det ska jag.

Sen ska jag skicka henne på SFI.


fredag 28 oktober 2011

Om man vill vara lite lördagsfin kanske

För er som undrar nu inför helgen och så, så funkar slips alldeles utmärkt till både morgonrock och träningskläder.







Varsågoda för tips.

Lägesrapport

Om jag har en ny telefon?

Om barnen "får klara sig själva ikväll"?

Eh ja.

Jag har närt en rojalist vid min barm

Som förälder behöver man ibland göra sina barn besvikna. Som när man nekar godis på vardagar, eller när man inte alltid lyckas infria sina löften till exempel.

Eller när man avslöjar att kungen inte bestämmer över nåt i vårt land förutom sig själv. Det blev överraskande nog ett väldigt traumatiskt ögonblick för Julius igår när han fick höra det. Jag försökte trösta genom att berätta det fina om demokrati och att vi har en statsminister istället som alla får vara med och rösta om lite då och då, men det hjälpte inte.

Inte det minsta faktiskt.

Men värst var nog när jag sa att kungen faktiskt är en vanlig gubbe som är gift med en vanlig tant som heter Silvia. "NEEEEEJ! Hon är faktiskt DROTTNING!" vrålade han upprört då.

Så nu förväntar jag mig en allvarlig reprimand från svenska rojalistföreningen nån gång under dagen idag. Uppenbarligen betedde jag mig helt oacceptabelt igår.

onsdag 26 oktober 2011

Good times

Nu ska jag betala räkningarna. Det är ungefär lika roligt som jag föreställer mig att det är att plocka bort vartenda hårstrå man har på huvudet med pincett, ett i taget, för att sedan smörja in skalpen med lite tapenade.

Ungefär alltså. Jag vill ju inte överdriva på något sätt.

tisdag 25 oktober 2011

Att vara en kärleksfull flickvän och allt det där

Man ba "gud vad du hostar hela tiden. Kan du inte försöka vara lite tystare?"





Tisdagspepp

Alltså, jag orkar inte ha barn på vardagsmorgnar. Jag orkar inte.

Det spelar ingen roll hur mycket man slår knut på sig själv för att det inte ska bli bråk, det blir det ändå.

Man ba "jag hjälper dig att klä på dig, jag bär dig till toaletten, jag andas åt dig!"

Men de skriker ändå. Och jag skriker ändå. Och alla är olyckliga. Och det är mörkt ute.

Så jävla otacksamt.



måndag 24 oktober 2011

Tomt

Ibland är det liksom helt tomt i mitt huvud när det gäller blogginlägg. Eller ja, det är rätt tomt där när det gäller andra saker också rätt ofta faktiskt.

Det finns helt enkelt inget att berätta. Nästan som att det ekar. Ho ho!

Nej, ingenting där. Alls.

Bara tankar på godis.

Och sömn.

Godis...


söndag 23 oktober 2011

Snart driver han en egen modeblogg

Fyraåringens outfit idag: mjukisbyxor, långärmad t-shirt, dubbla pärlhalsband (hemmagjorda med plastpärlor i olika färger), slips och inga strumpor.

Själv skulle jag aldrig gå ut i mjukisbyxor, men det kanske bara är jag.

Grävande journalistik

Alltså, jag fattar inte. Är mäklare och läkare den nya adeln och borgarna? Eller är nån av dem bönderna?
Jag hatar när sånt här bestäms utan att jag är med. Det blir så jävla förvirrande då tycker jag.





Jag ser i alla fall fram emot att få läsa i morgon om vilka som oftast äter popcorn vid biobesök. Jag gissar på prästerna.

fredag 21 oktober 2011

Jag är säkert inte ens gudmor längre - så sura var de

Det är inte undra på att jag känner mig lite trött den här morgonen, jag har nämligen haft det rätt stressigt i natt.

Jag skulle på ett dop - där jag var gudmor - som jag kom lite försent till. Eller ja, jag trodde att jag var fem minuter sen men det visade sig att jag var 35 minuter sen. Och hade missat i princip hela dopet.

Alla var verkligen skitsura på mig! Det var väldigt jobbigt faktiskt. Och inte hade jag någon bra ursäkt till varför jag var sen heller.

Sån himla tur att jag inte kände nån av de där människorna, så jag slipper träffa dem igen.

torsdag 20 oktober 2011

Svårt att veta faktiskt

Jag tänker att Vårdguiden kanske lite har fastnat i, säg, åttiotalet. Att de som jobbar där glatt fluffar upp sina axelvaddar varje morgon innan de går till jobbet, handlar ingredienser till Flygande Jakob på vägen hem och sen tittar på Svenska Hjärtan hemma i sina vita skinnsoffor om kvällarna och i hemlighet klappar sig själv på sina breda axelvaddsaxlar över att så där jävla hemskt är ju inte deras liv i alla fall, faktiskt inte på långa vägar (men var det inte nån som sa att den där grannfrun lite längre ner på gatan knullade nån annan granne i bastun på kräftskivan i fjol?), även om man ibland kanske vill skiljas lite. Bara lite grann, så där som när man går upp tidigt på morgonen och sätter sig på toaletten utan att märka att ringen är uppfälld. För just i då ögonblicket vill man nog skiljas. Trots att han har det där jättevälbetalda jobbet där han får åka på skidresor till Alperna varje jul och köpte en sladdlös (!) telefon till hela familjen i julklapp förra julen.

För det skulle ju kunna vara en rimlig anledning till att de intervjuar Pia om hur det är att ha glutenallergi, när det egentligen är hennes man Mats som har det. Och det skulle ju också kunna vara så att det är där Pia och Mats också har fastnat, eftersom att hon "morsar honom" så mycket att han inte ens behöver fundera över vad det är han egentligen är allergisk emot, eftersom Pia ändå är den som alltid lagar mat åt honom. Även de gånger hon äter något helt annat själv. 

Eller så är de bara väldigt ironiska. Både Vårdguiden och Pia och Mats alltså.

Ironi kan ju vara väldigt svårupptäckt ibland.


onsdag 19 oktober 2011

En fobi är ju ändå en fobi

Folk har olika fobier, så är det bara. Några är rädda för spindlar, andra för höjder och en del för clowner.

Själv har jag - nyligen upptäckt - en stark fobi för avföring från sprutnarkomaner. Mycket stark fobi.

Detta innebär naturligtvis att jag inte kan komma på tal när det gäller att ta bort den där lilla presenten från i måndags kväll. Det hoppas jag att mina kollegor förstår och respekterar.


Hjälp

Idag är jag hemma och vabbar med Charles, och efter att ha haft en tung natt gick vi och lade oss igen vid tio för att förhoppningsvis sova en sisådär tre kvart eller timme.

Förhoppningsvis alltså.

Så döm om min förvåning när vi istället vaknade klockan ett. Klockan ett!

Nu är jag, utvilad såklart, men också extremt förvirrad. Är det fortfarande onsdag? Är det ens 2011? Är det dags att äta igen?

JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRVIRRAD AV ATT SOVA FÖR MÅNGA TIMMAR PÅ MITT DAGEN!

Jag hoppas verkligen att det bara gått tre timmar och inte typ 27 timmar. För det blir så himla pinsamt att förklara varför vi aldrig hämtade Julius på dagis den där onsdagen som försvann.


tisdag 18 oktober 2011

Att gå på känsla

Jag tror att jag kanske har fått magkatarr. Jag har egentligen ingenting att gå på, annat än att jag har ont i magen och till och från mår illa. Jag vet inte ens om det är symptom som stämmer in på magkatarr?

Men vad fan, ibland måste man ju gå lite på känsla också. Herregud, tänk om alla medicinska diagnoser skulle vara tvungna att vara medicinskt underbyggda med en massa belägg och trams. Hur kul skulle allt vara då?

Nej, det är klart att man måste få känna sig till diagnoser ibland. Som min magkatarr nu.

Dessutom lider jag av "orkar-inte-hoppa-in-duschen"-syndromet just nu. Och det är nästan lika jobbigt det faktiskt.

Vett och etikett

Men du sprutnarkomanen, som kom till förskolan som jag jobbar på igår kväll när vi hade kvällsmöte, och satte dig på vår gård och injicerade okänd drog för att sedan bajsa på marken - tycker du verkligen att det räckte med den där femman du lämnade på trappen som tack för besväret?

En tia minst hade jag väl tyckt vore rimligt.

Kanske till och med två.



söndag 16 oktober 2011

Finns inga bevis alls för det faktiskt






"Nej vad menar du? Jag har inte ätit chokladsås. Skulle jag aldrig göra. Vadå 'det syns'? Vad snackar du om egentligen? Nu tycker jag att du börjar bli lite jobbig faktiskt. Sluta tjata om den där jävla chokladsåsen nu. Jag säger ju att jag inte ätit nån. Lägg av. Lämna mig ifred. Du har ingen aning om vad du pratar om."

Stora lilla bloggalan!

Igår var jag på gala. Och inte vilken gala som helst! Utan en röda-mattan-gala med ballonger, glitter, bubbel, fina snittar, och en massa coola och snygga gäster.

Tack Inte skyldig och Den där om Jenny för den fantastiskt fina bloggalan igår - och för att jag fick komma!

Och vet ni vad mer? Jag vann pris! Jag vann priset i kategorin "Bloggen som får mig att skratta". Bättre kan det faktiskt inte bli.


Prinsesstiaran ingick i priset.
Idag mår jag av någon underlig anledning inte lika bra.

Konstigt.

lördag 15 oktober 2011

Det finns ju problem, och så finns det PROBLEM

Igår morse när jag skulle klä på mig upptäckte jag att tröjan jag hade tänkt ha på mig hade krympt i tvätten. Stressad som jag var blev jag irriterad och stönade till, och Charles som var på väg förbi klädkammaren stannade till i dörröppningen och tittade frågande på mig.

- Jag är lite ledsen över en sak bara.
- Du ledsen mamma?
- Ja, lite bara.
- Du tappat din leksak?
- Nej, riktigt så illa är det inte. Tack och lov.


fredag 14 oktober 2011

Vilken tid kör vi morgon då Charles? Sex? Halv sex? Inte bestämt än? Nej, ok. Väck mig när du gjort det. Som du alltid gör.

Bara för att det är fredagskväll känns det plötsligt som att det är ok att stanna uppe lite längre, som att det inte är så viktigt att komma i säng senast tio.

Som att jag skulle få sova längre i morgon bara för att det är lördag liksom.

Hahaha! Ibland är jag så himla rolig.






Sömn är bästa medicinen

Så ja, det hängiga och trötta barnet med 39 graders feber fick nu innan läggdags lite alvedon så att febern kunde gå ner och han kunde bli pigg och springa runt här som en duracellkanin.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Eh, nej. Skulle inte tro det va.

Det där får han sova bort. Sova sova sova sova sig frisk.

Så att vi kan äta vårt godis ifred här i soffan nu.


Mmmm... Godis.

Hejdå.






Jag har ju ingen medicinsk utbildning

Så fort jag kom innanför dörren blev Charles hängig, gnällig och klängig. Han skulle absolut inte äta middag utan satt istället i mitt knä och grät hela tiden.

Han kändes dock inte särskilt varm, så jag trodde väl inte riktigt att han hade feber, men jag tog tempen ändå. Bara för säkerhets skull liksom. Man vill ju gärna få en förklaring på varför han är som han är.

Och jag nu gissar jag bara vilt här, men de där 39,3°C som han visade sig ha kanske kan ha något med saken att göra.

Men vad vet jag som sagt. Det kan ju vara någon slags utvecklingsfas också.


Dagens ungdom

Jag åker mycket hellre i samma t-banevagn som en grupp dagisbarn istället för en gymnasieklass.

För när dagisbarnen pratar låter det åtminstone lite charmigt när de säger alla korkade saker.

Och det gör det ju inte när gymnasieeleverna gör det.

Då är det inte det minsta charmigt faktiskt.

*lite mörkrädd vid tanke på framtiden*



torsdag 13 oktober 2011

Lite förhållningsregler

Man får tydligen inte sova i soffan framför Bolibompa enligt mina barn.

Nähä säger jag. MAN FÅR INTE VÄCKA SIN MAMMA KLOCKAN HALV FEM OM MORGNARNA HELLER!

Ok? Har alla förstått? Bra.

Då kanske jag kan hålla mig vaken i morgon kväll.

Kanske.

Där ser man

Ni vet det där som alla 18-åriga killar på gymmet tror försiggår inne i damernas omklädningsrum? Det där med att det springer runt en massa halvnakna tjejer som stretchar, sminkar sig och fixar håret i endast iförda stringtrosor alltså.

Det är inget som bara finns i killarnas huvud om vi säger så.

Och tänk, jag som inte ens trodde att det fanns någon som använde stringtrosor längre.




onsdag 12 oktober 2011

Jakten på remiss-svaret

I vintras fick Julius en remiss till barnkirurgen från en akutmottagning och eftersom vi fortfarande inte hört något ringde jag dit idag för att höra vad som hänt.

Eller ja, jag försökte ringa dit och höra vad som hänt.

För det telefonnummer som står på deras hemsida, det går inte till dom. Det går till sjukvårdsrådgivningen och där insisterar man på att hjälpa mig, trots att jag säger redan från början att jag nog egentligen behöver prata med dom på akuten. När de sen håller tyst tillräckligt länge för att höra vad det är jag vill kommer de på att det inte är dom jag ska prata med. Utan de på akuten! Ja precis, svarar jag och låtsas som att det var deras egen idé. Det känns säkrast så. Sen får jag det riktiga numret, det hemliga numret, till akuten.

Och när jag väl når dit måste de söka, fråga runt, fråga mig om när vi var där, söka i sin egen dator igen, fråga lite fler kollegor, fråga om varför vi var där, söka i datorn igen och sen hittar de svaret på remissen.
Som skickats till dom. Som om vi suttit kvar där i en månad eller två för att få höra svaret.

Och svaret då? Jo, vi ska vända oss till primärvården istället.

Så eh, tack för att jag ringde då.

Jag hoppas verkligen att primärvården kan hjälpa oss på en gång. Så att vi inte behöver sitta i det väntrummet i en månad eller två i väntan på svar menar jag.

Besviken

Vi måste prata hörni. Jag är faktiskt ganska besviken på er. Jaja, se inte så jävla frågande ut - ni vet nog vad jag menar.

Det var faktiskt skitlänge sen jag bad er börja ha reflexer på er ute under kvällstid - verkligen skitlänge sen alltså!

Men har ni reflexer på er eller? Nej! Och nu kan jag inte låta bli att undra om ni faktiskt VILL bli påkörda, eller vad fan är det frågan om?

Vill ni det eller? Va? Va? Va?

tisdag 11 oktober 2011

Godnatt.

Att ha två små barn och jobba heltid är inte direkt fördelaktigt för utseendet om vi säger så. Jag är ständigt stressad, sover ALLTID för lite och har alldeles för många gråa hårstrån för min ringa ålder.

Och jag har nu suttit med datorn i knäet sedan en timme tillbaka, stirrandes på skärmen med halvöppen mun utan att förstå ett jävla skit av något jag klickat på, bara för att man inte får gå och lägga sig redan klockan åtta på kvällen om man är vuxen. Men nu är klockan nio, så nu får jag. Tack gode gud för det.

Och känns det inte bättre i morgon tänker jag allvarligt överväga att flytta ut i skogen och samla rävbajs som jag sen ska sälja som ekologiska smycken med karmastärkande egenskaper.

Jag tror att just den genren kommer att slå stort inom en snar framtid, så det gäller ju att vara först.

måndag 10 oktober 2011

Att det sen förmodligen blir rätter som "stekt lax med blodpudding" och "kyckling i köttfärssås" har inget med saken att göra.

Idag har jag storhandlat. Utan att ha skrivit matlista. Och utan att ha skrivit INKÖPSLISTA!

Alltså fattar ni, jag ba gled in där och freestajlade helt. Komponerade matlista i huvudet samtidigt som jag räknade ut vad jag behövde handla.

Jag är så freakkin jävla awesome.

Makalöst faktiskt.


söndag 9 oktober 2011

Man lär av sina misstag

Om man sitter uppe till efter klockan två på natten och dricker en massa vin och pratar och umgås och sen går upp kvart i sju dagen därpå - då blir man trött. Jättetrött faktiskt.

Och det var ju lite dumt gjort kan man tycka så här i efterhand, så nästa gång jag ska sitta uppe och dricka vin halva natten får Charles helt enkelt sova längre morgonen därpå.


fredag 7 oktober 2011

Ni är bäst

Hörni, vet ni att jag blir alldeles rörd när jag läser era kommentarer? Rörd och lite tårögd faktiskt. (PMS säger ni? Har jag aldrig hört talas om! Hehe).

Och så känner jag mig lite dum, som att det var det jag fiskade efter fast det inte var så.

Men mest av allt känner jag mig rörd och tacksam.

Så TACK!


torsdag 6 oktober 2011

Ibland är det lite grått

Ibland känner jag mig bara så himla värdelös. Som att jag är världens tråkigaste person, som ingen tycker är särskilt rolig att umgås med egentligen (eller som i bästa fall duger om alla andra roliga människor är upptagna) och som driver en rätt trist blogg där alla inlägg egentligen är likadana och man tröttnar på att läsa den efter en vecka eller så, och som liksom inte kan någonting. Ingenting viktigt i alla fall.

Och så tänker jag att folk kanske egentligen tycker att jag är rätt jobbig att umgås med. Kanske jag pratar för mycket, eller för lite.

Och så blir jag lite ledsen över allt det där och tycker synd om mig själv. För att jag är så himla tråkig och värdelös.

Och så känner jag mig ensammast i världen.

(Och jag skriver inte det här för att ni ska bedyra motsatserna nu, tvärtom. Jag ville bara känna mig lite mindre ensam).




Det här med att ha en realistisk uppfattning om sin ålder

När jag träffar nya människor och berättar för dem att jag har två barn förväntar jag mig alltid undermedvetet att de ska bli lite förvånade över det, eftersom som att jag är så himla ung. Som att de skulle ba "wow, det hade jag jag aldrig gissat. Och två barn dessutom! Hon som är så himla ung!".

Som att jag vore 22 år och inte snart 32 år.

Och det är inte så att jag skulle vilja vara tio år yngre, det är bara det att jag fortfarande inte fattat själv att jag har barn. Och två stycken till och med! Jag som är så ung liksom.

Men den polletten trillar säkert ner snart. Vilket år som helst.

Men vi vet ju alla vem som har varit duktigast idag

Alltså, inte för att jag på något sätt vill värdera våra morgnar olika idag, men medan ni låg hemma och sov  och drömde om kanelbullar och annat sånt var jag på spinning och svettades och var jävligt hurtig.

Jag ville bara säga det.

Så att ni vet.

Ingen värdering i det som sagt. Ingen värdering alls.

onsdag 5 oktober 2011

Creepy kille

Det här med att tvååringen liksom smyger sig fram till vår säng i mörkret när han vaknat om morgnarna och bara ställer sig nära nära intill sängen och andas tyst utan att säga något, och sen bara står där och stirrar oavvänt på den som är närmast tills den personen vaknar.

Det eventuellt vara något vi behöver jobba med. Jag tänker att det så lätt kan uppstå otrevliga situationer senare i livet annars. Som i lumpen till exempel.

tisdag 4 oktober 2011

Barnsäkerhet


Men gud, hur var det nu igen med de här trafikreglerna? Visst är det väl så att om man inte ens når upp att se ut genom fönstret så behöver man inte ha säkerhetsbälte?





Lätt att vara efterklok

Det är så himla onödigt att försöka låsa upp ett grått hänglås på gymmet när man har ett metallfärgat sådant, och sen bli så jävla irriterad när det inte går att man är färdig att mörda någon bara för att.

Synd bara att jag inte tänkte på det innan.

måndag 3 oktober 2011

Jävla måndag

Idag är en sån där dag då allt är måndag. Från det faktum att jag inte sovit så bra i natt, börjat jobba 07 och slutade 20, pratat mig hes på ett föräldramöte och sen misslyckats fyra gånger med att parkera så att jag till slut fick ringa Björn och be honom komma ner och parkera. Gråtandes. Inte Björn alltså, utan jag för att jag var så less på allt.

Så jag tänker att vi kanske kan höras i morgon istället? Ok?

söndag 2 oktober 2011

Frukosttips?

Jag är en vanemänniska, alltså verkligen en vanemänniska. Så jag har ätit samma frukost nu i kanske två års tid. Varje varje dag.

Och innan dess var det något annat som jag åt - förmodligen under lika lång tid.

Men nu är jag lite trött på det här faktiskt, och jag vill äta något annat. Något som inte är smörgåsar,  flingor eller gröt och som går snabbt att göra. Finns det? Är det nån av er som kan tipsa om nåt sånt?

Barnvänlig aktivitet

Igår bestämde vi oss för att gå på fotboll med barnen, ni vet med popcorn och festis inne på familjeläktaren och så hundratals huliganer utanför arenan som försöker slåss mot varandra och kravallpoliser som ser ut som storm troopers och som motar huliganerna rakt mot oss och dessutom ridande poliser på hästar som man tror ska trampa på en vilken sekund som helst.





En sån där riktigt mysig gammal hederlig och familjevänlig lördagsaktivitet alltså.

Hur man gör sig en egen långhelg

I torsdags drack jag så där mycket vin som man egentligen bara gör på en fredag. Och på fredagen sen, då drack jag ännu mer vin. (Så där mycket som man aldrig gör. Eller borde göra.)

Så därför kändes det liksom som att helgen startade lite tidigare än vanligt och lördagen igår  kändes följaktligen som en söndag. Och idag, när det är riktig söndag, ja då är det som att det är en bonusdag. Som att helgen är längre än vanligt.

Så sensmoralen i allt det här måste ju vara att man ska dricka mycket och i början av helgen, för då förlängs den. Jag kan inte tolka det på något annat sätt i alla fall. Och långa helger gillar vi ju, eller hur?

Varsågoda för tipset.

lördag 1 oktober 2011

Hej oktober!

Jag förstår inte alls varför folk tycker så illa om hösten.


Jag tycker att det är jättetrevligt.

fredag 30 september 2011

Försovit oss

Så ok, att inte ställa någon väckarklocka för att "den där tvååringen alltid vaknar så okristligt tidigt ändå" var tydligen ingen bra idé.

Men hur skulle jag ha kunnat veta det?



onsdag 28 september 2011

Man vill ju inte bli anklagad för att prata illa om tvååringar

Det är bara tvååringar och knäppskallar som torkar håret med handduken istället för händerna efter att ha tvättat just händerna.

Övriga jämförelser låter jag vara osagda.

tisdag 27 september 2011

Genomtänkta uppfostringsstrategier

När fyraåringen blir hysterisk i bilen på vägen till dagis och skriker i högan sky för att man inte svarade inom loppet av en millisekund på frågan om vad den femtioelfte vägskylten betyder.

Då.

Då är det inte helt pedagogiskt att själv skrika tillbaka att han måste sluta skrika så fort han inte får som han vill va?

Nej, jag tänkte väl det.

Efteråt alltså.

måndag 26 september 2011

Du med larmet

Hörru, du som har den där moppen som brukar stå parkerad på gatan här utanför? Du vet, den med det där larmet som är jättekänsligt och som sätter igång ibland bara av att någon går bredvid den och som låter som typ fem olika versioner av amerikanska polisbilar, lite som en sån där sjukt irriterande leksak som har en stor röd knapp på förpackningen och som man av någon anledning inte kan låta bli att trycka på när man är i leksaksaffären (ungefär som om vi vore genetiskt programmerade att trycka på stora röda knappar, vilket är helt bisarrt om man tänker efter - för många såna fanns det på stenåldern för människorna där att trycka på?) så att den där jävla leksaken sätter igång att tjuta över hela affären vilket gör att alla vänder sig om och tittar på vad det var för en idiot som satte igång oväsendet, och så ångrar man sig att man tryckte på skiten för man hade inte ens tänkt köpa den och så vill man ju absolut inte bli uttittad av alla andra kunder som är där just då.

Jo för det är så förstår du, att jag stör mig lite på det larmet. Så jag tänkte att du kanske kan ta bort det? Eller så slår jag bara sönder den där moppen så att du inte ens kan se sen att det var en moppe från början.

Välj det som passar bäst för dig.

lördag 24 september 2011

Man vill ju vara den som ställer upp.

Jag har precis ätit mig igenom en 240 grams påse med nötblanding endast för att verkligen ta reda på vilken som är den godaste nöten.

Och det var precis som jag trodde innan: pistagenöten.

Nu mår jag lite illa. Men vad skulle jag göra? Det var en undersökning som helt klart behövde bli gjord.

fredag 23 september 2011

Två bilder

Har ni sett vilken cool unge jag har?






Och vilket gulligt hus jag har?





Jag tänkte bara att ni ville veta.

Bara man får julklappar så

Häromdagen konstaterade Julius, på ett ändå ganska sansat sätt, att han nog inte skulle få några julklappar av tomten i år. För han har ju inte varit snäll hela tiden.

"Men lilla gubben" tröstade jag, "det är väl klart att du kommer få det! Alla barn gör bus ibland, och det vet tomten om. Huvudsaken är att du säger förlåt om du gjort något dumt och sen försöker att inte göra det igen".

Och det lilla pep talket gick ju bra kan man säga. Kanske lite för bra. Skulle man också kunna säga.

För idag meddelande han glatt att han visst skulle få juklappar av tomten, trots att han "gjort en massa barn illa".

Såå, jag ser fram emot höstens utvecklingssamtal. Verkligen.


torsdag 22 september 2011

När man trodde att man kände nån ordentligt

Ibland förstår jag mig inte riktigt på Björn.

Alldeles nyss tittade han så underligt på mig, som om han tyckte att det var konstigt att jag efter middagen gick fram till frysen och plockade fram en polarkaka som jag åt där på stående fot.

Fryst.



Det räcker nu

Hej september,

nu är det inte lång tid kvar innan det blir oktober, jag vet. Men än finns det ju några dagar kvar så jag känner ändå att jag måste ta upp en grej med dig, och jag ska försöka säga det på ett så trevligt och civiliserat sätt som jag kan:

Sluta upp för i helvete med det här jävla regnrekordet du försöker sätta! Ok?

Det är inte så du vill bli ihågkommen.

Lita på mig.


onsdag 21 september 2011

Bara så att ni vet

Jag är täppt och har ont i huvudet.

Det är med andra ord mest synd om mig i hela världen just nu.

tisdag 20 september 2011

Eller kanske jättemycket

Björn tror att Julius kommer vara en sån där cool kille när han blir stor, som inte följer konventionerna när det gäller klädsel, men där resultatet blir snyggt ändå. En sån som andra härmar, inte tvärtom.

Själv ställer jag mig, skulle man kunna säga, lite avvaktande till det.

En aning bara.








Det är en fin balansgång mellan
galen och cool.


Hej asperger!

Vi glömde köpa parkeringstillstånd för boendeparkering den här månaden och måste därför hålla på och tramsa och lägga i pengar i automaten hela tiden.

I morse skulle Björn gå hemifrån först, och jag bad honom därför att lägga i ett par tior på vägen till jobbet. "Och glöm inte bilnyckeln!" påminde jag hjälpsamt, för det är ju så himla jobbigt att försöka prångla in den där biljetten genom en stängd bildörr.

Så Björn tar med sig bilnyckeln och lägger tiorna - i bilen. Taa-da! Inte i automaten för att få en biljett inte. Nej nej. Så jobbar inte han (tydligen). Och när jag upptäcker och ifrågasätter allt det här säger han att han trodde att jag ville att han skulle göra det. Att jag aldrig sa att han skulle lägga dem i automaten.

Och så hade det väl kunnat vara antar jag. Om det inte vore för det att hur synligt man än lägger pengarna i bilen tror jag inte riktigt att p-lisan godtar dem. Det står ju varken datum eller klockslag på dem.

Men ja. Nästa gång får jag göra en liten bildserie som jag visar honom innan, så att han vet exakt vad det är han behöver göra. Det får jag göra.

måndag 19 september 2011

Alternativ b

Tyckte ni att det var jobbigt att åka till jobbet i morse i det här hällregnet kanske? Kan det bli mer måndag liksom?

Ja det kan det. PROVA ATT JOBBA PÅ FÖRSKOLA! Efter ha stått mellan klockan sju och typ halv elva i detta lilla helvete på jorden funderar jag faktiskt lite på att byta jobb. Till något mindre jobbigt och inte fullt lika utsatt för väder och vind.

Kanske på nån oljerigg mitt ute i Atlanten?



söndag 18 september 2011

Man vill ju inte slösa

Vi har ett äppelträd på landet som formligen bara sprutar äpplen runt omkring sig, och det känns som ett sånt himla slöseri att de bara ska ramla ner på gräsmattan och ligga där och ruttna, så när vi var där sist plockade jag en halv papperskasse full med äpplen och tog med hem.

För det är ju mycket mindre slöseri när de ligger här hemma i en papperspåse och ruttnar.

lördag 17 september 2011

Det går bra utan godis faktiskt

Kvällens meny: hemmagjord pizza, vin och jordnötsringar.

Bara för att man inte äter socker ska man ju inte behöva gå ner i vikt liksom.

När vi mötte Lassie

Om vi såg Danny idag på Djurgårdsfärjan och Julius gick fram till honom och sa att han älskar "In the club" och att Danny inte alls visade att han kanske tyckte att det var jobbigt att bli störd av en liten snorig fyraåring med glass i hela ansiktet när han satt där och lyssnade på musik för sig själv, utan bara var jätterar och bara sa "hej kompis" och sen frågade vad Julius hette och hur gammal han var och gjorde high five på honom?

Och om jag blev alldeles starstruck och generad?

Jajamänsan.

Nu är Danny min nya idol. Så det så.

Lika spännande varje gång!

De här småbarnsåren är jävligt mycket mer rock n'roll än vad man skulle kunna tro.

Man vet till exempel aldrig i förväg med vem och var man vaknar upp om morgnarna.


fredag 16 september 2011

Fredagspost

Idag fick jag den här fina inbjudan i posten:




Riktig post alltså. Och med guldkonfetti i form av stjärnor i kuvertet! Och jag känner mig jätteglad och hedrad över att ha fått den. Lite som om det var det coola gänget när man gick i gymnasiet som bjöd in en till värsta festen liksom.

Glad och lite nervös (måste ju verka cool själv då). Fast mest glad!







För på fredagar vill man ju inte äta något trist till middag

Knäckebröd med kaviar på och ett glas rödvin till det.

Är det fredag så är det liksom!

torsdag 15 september 2011

Man kan faktiskt inte alltid tänka på sig själv

Jag tror att en av Julius fröknar på dagis eventuellt är gravid.

Och det är ju roligt för henne. Antar jag. Mindre roligt för oss dock eftersom hon är Julius favoritfröken och det kommer bli jobbigt för honom när hon är föräldraledig.

Jag önskar att hon kunde ha tänkt på det lite tidigare.

onsdag 14 september 2011

Men vem har koll på sin killes utseende EGENTLIGEN?

Man vet att man är uppmärksam och en bra flickvän och allt det där när ens kille säger till kvällen innan att han ska till frisören dagen därpå, så att jag kan "försöka komma ihåg och kanske låtsas se någon skillnad".




tisdag 13 september 2011

Död åt den som säger något annat

Nu har jag hållit uppe med socker i två dagar. I två hela dagar! 


Eller ja, som jag vet om i alla fall. För idag på jobbet kände jag att det liksom knastrade lite under skeden när jag öste ur de sista hallonen i skålen vid mellanmålet, efter att jag redan ätit en portion yoghurt och hallon.

Men det var nog bara lite skräp tror jag. Inte skulle väl kocken ha sockrat de där sura frysta hallonen? Kan jag väl aldrig tänka mig. Och sånt man inte vet om räknas inte.

Så det så.

måndag 12 september 2011

Bra rutiner är a och o

Jag har ett jättebra system när det gäller rabattkuponger och värdecheckar och allt sånt där: jag sätter upp dem tydligt mitt på kylskåpet.

På så vis ser jag lätt sen när de har gått ut och det följaktligen är dags att slänga dem.




söndag 11 september 2011

Beroendet och jag

Jag har gått upp tre kilo sen i somras. Det låter kanske som ingenting, men det syns. Och framför allt känns det.

Och det brukar inte vara några större problem om jag går upp ett par kilon, de försvinner oftast nästan lika enkelt som de kom. Det brukar räcka med att bara tänka lite extra på vad jag äter, och kanske gå en extra promenad så är problemet löst.

Men den här gången går det bara inte. Mestadels tror jag att det är för att det är min ondskefulla och jävligt matglada tvilling som bor inom mig och tvingar mig att äta en massa onyttigt hela hela tiden. Det skulle kunna vara det i alla fall. Eller så är det för att jag är över trettio och nu bara kan titta på när kroppen i allt hastigare takt förfaller utan att jag kan göra något åt det.

Eller så är det en kombination. (Det kan också eventuellt ha något att göra med att jag är så gravt sockerberoende just nu att jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Jag skulle ärligt ge upp all mat i hela världen om jag var tvungen att välja mellan mat och godis. Choklad till middag är väl en alldeles utmärkt idé? För att inte tala om skumbananer till frukost liksom.

Den här sista teorin är dock den svagaste, personligen tror jag att det nån av de första två som ligger bakom dessa extrakilon).

Men nånting måste göras, något drastiskt. För jag trivs faktiskt inte med det här. Så nu blir det sockerfritt för min del i en hel månad. Kan ni fatta? Sockerfritt i en hel jävla månad! Det är som att säga till en heroinist att den inte får knarka på en månad. Eller ja, kanske inte riktigt. En heroinist kan omöjligt vara lika beronde av heroin som jag är av socker.

Men nästan.

Hursomhelst, önska mig lycka till nu. För om det här inte funkar måste jag börja leva på bark och gråsuggor. För det kan man ju omöjligt vilja äta mer än nödvändigt av tänker jag.

Och jag som trodde att jag INTE skulle duscha den här helgen

Idag har vi haft lite femkamp skulle man kunna säga. Fast med bara en gren. "Springa in med nymålade vindskivor under tak i plötsligt ösregn" kallar vi den för. Det gick ganska bra för både Björn och mig faktiskt, men det var rätt svårt. Att balansera en fem meter lång bräda samtidigt som man springer kräver rätt mycket balans och styrka nämligen.

Extra svårt blir det också om man inte hunnit sätta i linserna ännu och således springer runt i hällregn med glasögon.

Men det är ju kul att röra lite på sig. Har jag hört.


fredag 9 september 2011

Konstiga ljud mitt i natten

Alltså, jag har verkligen inget problem med utedass. Det som är jobbigt är själva vägen dit, i alla fall när det är mörkt. Och sent.

Och mörkt.

Som ikväll till exempel. Särskilt när man hör ljud i skogen och Björn säger "hörde du det där?" just precis när man sitter och kissar och inte kan springa därifrån.

En massa skrik i skogen. Som fiskmåsar (eller vildvittror som Björn hjälpsamt föreslog). Men visst är det väl inga fåglar vakna så här sent? Så vad var det som lät? Vargar på partydroger? Fiskmåsar utan tidsbegrepp? Vampyrer?

Hjälp mig nu. Säg något ofarligt men relativt troligt. Please?



torsdag 8 september 2011

ps

Och med ibland menar jag att jag alltid är så kär, men kanske inte alltid vill väcka dem när de sover. För det är ju rätt skönt när de sover. I alla fall om nätterna.

Tycker jag.


Kärlek

Ibland är jag så kär i mina barn att jag bara vill väcka dem (om de sover som just nu alltså) och nafsa dem lite i kinder och tjocka lår och sjunga sånger ur sångboken tillsammans med dem hela hela natten och pussa dem tusen gånger om och tala om hur mycket jag älskar dem.

Men det gör jag ju inte så klart. Man vill ju vara snäll mamma som prioriterar barnens sömn och allt det där.

Men jag vill.



onsdag 7 september 2011

Blindstyret

Hörrni, nu är det dags att börja använda reflexer ute. På riktigt alltså. För tydligen låter man även såna som absolut inte har något mörkerseende alls ta körkort (Jag vet! Upprörande är bara förnamnet). Jag vet det, för jag är i det närmaste blind själv så fort det börjar mörkna ute nu. Och jag får köra bil nu för tiden. Och jag gör det! Ofta! Jag ser er inte alls när ni går, hur många gatlyktor det än finns runt omkring. Utan reflex mejar jag ner er när som helst.

Ville bara säga det.

För den som vill leva lite till menar jag.

Bara ett litet tips liksom.

Dagens fråga

... kommer från Julius 4 år:

Mamma, kommer du ihåg när jag var bebis och låg i din mage? Märkte du när jag kom ut?


Älskade Julius. När du föddes kändes det inte alls som att bajsa ut en soffa. Att bajsa ut en soffa hade varit enkelt. Nej, istället kändes det som att jag var fastspänd mellan två godståg som drog åt varsitt håll med mig i mitten och att det bara var en tidsfråga innan jag skulle slitas mitt itu. Bokstavligt talas slitas mitt i itu. Jag hade dödsångest, dödssmärta och allt möjligt som börjar på döds. Jag ångrade mig också just där och då, jag som innan hade längtat så himla mycket efter barn. Plötsligt ville jag inte alls ha något barn längre. Inte när det innebar att bli sliten itu av två godståg (i rättvisans namn måste jag dock få tillägga att jag vid den punkten ännu inte kände dig riktigt ordentligt).

Men nu svävade jag ut lite märkte jag. "Ja" hade också kunnat vara ett svar på den här frågan. "Ja, jag märkte när du kom ut".

Man kan vara rik på många olika sätt.

Vi kanske inte har så mycket pengar i vår familj. Eller alltid så mycket tid för varandra som vi skulle önska.

Men vi har i alla fall jävligt många ihoptrasslade sladdar som ingen ens längre kommer ihåg vad de hör till!

Och det är ju bra. Antar jag. Eftersom vi fortsätter att spara på dem liksom.








tisdag 6 september 2011

Ibalnd vill jag nästan ha min egen autograf (om det inte vore för den taskiga handstilen alltså)

Just nu skulle jag behöva röja upp i köket efter maten, duscha, tvätta, vika tvätt, tvätta fönster, knäskura hela lägenheten med tandborste samt sortera alla böcker i bokstavs- och storleksordning.

Så nu tänkte jag sitta här framför datorn utan att göra något vettigt tills jag borde ha lagt mig för en timme sen.

Herrejävlar, jag borde nästan bli nån sån där slags coach på TV3 tror jag. Jag skulle kunna sänka hela landets totala effektivitet med minst fem procent. Minst alltså. Och då är jag blygsam nu.

Ja jävlar alltså. 

Jag är rätt imponerande faktiskt. När man tänker efter.


Liten surgubbe vägrar gå hem:






Eller historien om hur han plötsligt och oväntat började sin karriär som inkastare på den lokala pizzerian vid två års ålder redan.

För det finns ju inget fånigare än vuxna människor med barnplåster på sig

I morse när jag behövde ett plåster igen för egen räkning upptäckte jag lättat att vi faktiskt har andra plåster än Hello Kitty -plåster.

Det känns faktiskt mycket vuxnare med Blixten McQueen på tummen.

måndag 5 september 2011

Hallå?

Idag har jag jobbat i tolv timmar och nu känns mitt huvud alldeles tomt. Tomt och liksom urblåst. Jag hade en vag tanke nyss, tror jag, men den försvann igen.

Hoho?

Nä. Inget svar alls faktiskt.


lördag 3 september 2011

Bästa stället

Alltså vårt lantställe är så himla bra! Vi behöver inte ens gå till skogen för att plocka svamp:





fredag 2 september 2011

Nej men lite förtidspension kanske skulle sitta fint idag

Idag orkar jag inte med de där halvhöga sakerna som når mig till midjan och bara springer runt och gapar hela tiden. Orkar orkar orkar inte.

Så det känns sjukt jävla jobbigt att min arbetsplats är fullkomligt nerlusad av dem.



torsdag 1 september 2011

Vuxna människor skriver inte såna statusrader

Och när jag ändå håller på - kan ni för i helvete sluta skriva kryptiska statusuppdateringar på Facebook? Det är ingen som tycker det är roligt, det är ingen som undrar vad det betyder. Ok? Det är bara så jävla skitfånigt och ni borde spärras från nätet i minst två dagar som straff.

Herregud, att jag alltid måste hålla på och styra upp allting för att det inte ska bli så här. Kan ni inte bara nån gång ta lite ansvar själva eller?


Störigt

Idag har alla människor varit extra fula och jobbiga och allmänt dumma i huvudet. Till och med vädret har varit emot mig, jävla åska på eftermiddagen - vad fan är det liksom, och så sjukt ojämn temperatur så att jag inte gjort annat än tagit av och satt på tröjan igen.

Och sa jag att alla människor är fula idag?

Det kan eventuellt vara PMS. Eller bara ugly people convention i t-banan idag. Jag har ingen jävla aning. Men jag tror ju mer på det senare.

Så idag åker jag buss

Det värsta med att cykla till och från jobbet är den här outtalade regeln om att man måste tävla mot alla andra som också cyklar i samma riktning. Särskilt på raksträckor och i uppförsbackar.

Herregud, jag är helt slut ibland när jag kommer fram.


onsdag 31 augusti 2011

cirkel-klubb

Vet ni, jag är med i världens bästa bokcirkel. Eller bokklubb. Jag är inte helt säker på vad som är vad om jag ska vara ärlig, men vi brukar inte låta oss hindras av såna petitesser direkt.

Vi har i alla fall alltid alltid så himla roligt tillsammans. Och så brukar vi inte låta detaljer som just bokprat komma emellan mer viktiga diskussioner. Som relationsfrågor, nära-sektupplevelser eller recept på hallonpaj till exempel.

Så man kanske inte skulle kunna kalla oss för den mest ambitiösa bokklubben, men vi är definitivt den minst pretentiösa.

Basåatt ni vet.

tisdag 30 augusti 2011

Jag fattar inte

Ibland blir jag så himla förvirrad. Som när fastighetsskötaren lägger en lapp i brevlådan där det står att de ska göra någon slags besiktning i porten runt hörnet den 20:e och att alla som inte är hemma då måste lägga nyckeln i nyckelboxen.

Ska alla lägenheter i vår port också besiktigas då? Eller är det vi som ska göra själva besiktningen? Eller är det kanske vi som ska ansvara för nycklarna i nyckelskåpet?

Jag önskar att han kunde ha talat mer klarspråk faktiskt. Så jag visste vad som förväntades av just mig menar jag.

måndag 29 augusti 2011

Nyvunnen viktig kunskap

Ikväll har jag varit på hjärt- och lungräddningskurs och lärt mig en massa viktiga saker.

Som att aldrig ha kort klänning på dig om du ska på en sån kurs, för hur tjocka de där svarta strumpbyxorna än är syns det ändå när du ligger i stabilt viloläge vad du har för färg på trosorna.

I alla fall om de är blåa.



söndag 28 augusti 2011

Hela listan, bara här!

Människor jag misstror:

1. De som är barfota trots att de inte är hemma, på stranden eller i badhuset (eller någon annan giltig plats). Är du osäker på vilka platser som är giltiga? Kolla runt omkring dig, har alla andra skor på sig bör du också ha det.

2. De som har godis hemma utan att äta upp det på en gång. Det är inte normalt.

3. De som skriker och tjoar högt - helt opåkallat - på exempelvis spinningpass. Det är inte ok att skrika glatt bara för att du gillar musiken och känner att du orkar trampa i takt. Du skrämmer oss andra när du skriker så där.

4. De som aldrig tittar på tv (och med tv menar jag även nedladdade serier på datorn om man nu tycker en laptop har bättre skärm att titta på än en tv). Varför aldrig titta på tv? Det är som att aldrig äta. Eller som att aldrig duscha. Ett mycket märkligt beteende. Mycket märkligt.

Sluta upp med de här dumheterna. Genast. Det finns ingen anledning att inte vara som alla andra.


Meddelande

Till dig vars vagn jag tog på Coop i Bromma och vandrade iväg med i förmodligen halva affären nyss: Förlåt. Det var naturligtvis inte meningen.

Men det är bara det att alla vagnar liksom ser likadana ut, lite som ett gäng fjortonåriga tjejer som går i klunga på gångvägen på väg hem från skolan. Jag misstänker att inte ens deras föräldrar riktigt kan se skillnad på dem. Och då har de ändå fött dem, vilket jag tack och lov inte gjort med kundvagnen.

Hursomhelst, tillbaka till incidenten. Eftersom jag inte har en jävla aning om när och framför allt var jag råkade ta din vagn visste jag inte riktigt var jag skulle lämna den, så jag ställde den helt enkelt framför kassorna. Det är ju ändå ett vanligt ställe att mötas på om man om man tappat bort varandra.

Dessutom såg du ändå ut att ha handlat klart med tanke på inköpslistan som satt fast på handtaget. Det mesta var i alla fall struket.

Såatte. Förlåt igen. Jag kan inte lova att det inte händer igen.


Om igår

Jag hade inte riktigt tid att blogga igår, för jag ägnade mig nämligen åt det här:





Hela dagen faktiskt. Så ni kan ju förstå att jag hade lite för kladdiga fingrar för att kunna skriva.

Men idag är allt som vanligt igen.