tisdag 30 november 2010

Bra kost

Vi har egen kock på jobbet, och hon lagar gudomligt god mat. Det är ekologiskt, mycket grönsaker, varierat och bara helt enkelt väldigt gott - både luncher och mellanmål. Jag tror aldrig att jag har ätit så bra som jag gör sen jag började på det här jobbet.

Som idag till exempel, då åt jag en hel påse juleskum till mellis. Snacka om att få energi!

Jag måste bara fråga

Ni som har haft körkort länge - det här med att stanna när det är rött, hur viktigt är det egentligen?

Alltså jag bara undrar. No reason why.

måndag 29 november 2010

Klart han ska få göra mindmaps om han vill

Jag är lätt autistisk, men det gör oftast inte så mycket eftersom Björn också är det. Det blir liksom lättare att leva ihop om man har samma handikapp.

Vi har till exempel söndagsmöten varje vecka där vi går igenom veckan som kommer, delar upp kvällarna och bestämmer i förväg vem som ska vabba vilken dag. Som vilken sund autist som helst.

Hursomhelst, igår hade vi ett utökat söndagsmöte. Vi skulle nämligen planera Julen. Årets typ viktigaste projekt. Vi gick igenom allt som ska göras, när det senast ska vara klart och vem som är ansvarig. For real alltså, jag skämtar inte nu. Spontanitet är inte vår grej helt enkelt (men det är ju sällan det när man har ett sånt här handikapp).

Efter att vi var klara utbrast Björn superentusiastiskt att han skulle göra en WNBA, eller ABS, eller kanske WWF. Jag lyssnade inte så noga på honom, jag gör sällan det om jag ska vara ärlig. Det är oftast bara fotbollssaker som kommer ut ändå. Men det skulle tydligen vara ett superbra program att använda sig av när man planerar projekt, och han satt där länge länge och knåpade med projekt Julen. Jag trodde att det skulle bli nåt väldans häftigt resultat, men efter vad som nog var minst en timmes pysslande levererade han till slut resultatet. En liiiiiten liten mindmap som jag hade kunnat göra själv på två minuter för hand. Fast det är klart, jag kallar ju dem bara för mindmaps då.

Men jag vet inte, det är väl gulligt att han har en hobby antar jag.

söndag 28 november 2010

Stackars Björn

Nej, men nu ljög jag ju lite alldeles nyss. Jag har faktiskt inte bara ätit pepparkakor idag, jag har även köpt nytt lysrör till badrummet (det blev så jobbigt att försöka smörja in ansiktet med hårvax. Det gick liksom aldrig in i huden).

Hursomhelst, Björn blev väldigt besviken över det. Han hade börjat inreda rummet i tron om att det skulle få bli hans eget. Stackarn, han vet inte att han aldrig mer kommer få eget utrymme och egen tid. Han missade den klausulen när han undertecknade faderskapet.


Björns egna rum. Eller "Önskedrömmen som aldrig slog in".

Upptagen söndag

Ojojoj, jag har inte riktigt haft tid med er idag. Har varit upptagen av rätt allvarliga saker faktiskt. Som att baka och äta pepparkakor till exempel. Det är viktigt att det blir rätt liksom. Så att man inte råkar äta upp något annat, eller gud förbjude, baka ut något annat.

Men ni behöver inte oroa er, allt har gått bra. Pepparkaksälgarna ligger tryggt i min mage nu. Så himla skönt att det inte finns några kalorier i pepparkakor, så att man inte går upp i vikt av dem. För jag kommer äta såna varje dag fram till jul nu. Mera pepparkakor åt folket!

lördag 27 november 2010

Mörkt var det här

Vi har bara en lampa i badrummet, ett lysrör ovanför handfatet. Eller ska jag säga "hade bara en lampa" kanske, för den funkar inte längre. Det är ständigt mörker i vårt badrum just nu. På ett sätt är det rätt skönt, man har ingen aning om treåringen spolat efter sig eller inte, man ser alltid så softad ut i spegeln när det bara är ett ensamt litet ljus som flämtar där inne och framför allt ser man inte smutsen. Så en del av mig vill inte fixa nåt nytt lysrör. Fatta, vi skulle aldrig mer behöva städa badrummet.

Men samtidigt, hur långt tid kommer det ta innan jag lägger linserna i tandkräm över natten? Eller plockar ögonbrynen i formen av ett v? För att inte tala om hur svårt det kommer bli att lägga på ögonskugga nästa gång jag vill vara lite extra glammig  (och inte bara på sin höjd gnugga bort gårdagens mascara med ena fingret som brukar vara min vardags-make). Men man kanske inte måste ha samma nyans av ögonskugga på båda ögonlocken?

Guuuud, så himla svårt att veta hur man ska göra - nytt lysrör eller inte? Exakt hur mycket kan det svida egentligen att stoppa in linser i ögonen som legat i tandkräm över natten?

Ibland är det faktiskt roligt att umgås med sina barn

Idag har vi gjort den enda föräldra-barnaktiviteten som föräldrar faktiskt tycker är rolig. Parklek, babysim eller museer, please! Fuck that shit liksom, som jag brukar säga när jag är med i amerikanska serier och filmer. Nej, idag har vi åkt pulka.

Och herrejävlar vad det är roligt att åka pulka! Jag tror att jag kanske ska börja göra det på heltid. Julius och jag åkte så snabbt att vi spräckte pulkan. Det kallar jag fart.

Är det förresten olagligt att köra över idioter som inte fattar att man inte ska gå mitt i banan?

fredag 26 november 2010

I år kör vi på hälsopepparkakor. Då kan man äta dubbelt så många.

Grahamspepparkakor låter fräscht va? För det var nämligen det mjölet jag hann hälla i ungefär 1-2 dl av innan jag insåg att vetemjöl oftast är helt vitt.

Mjöl som mjöl liksom.

Trendigt med tanter

Jag har precis gjort en pepparkaksdeg och snart ska vi titta på "På spåret". Som ni kanske märker är det sjukt trendigt att vara tant. Allt jag gör är nämligen trendigt.

Ska ni också titta förresten? Eller håller ni på och tramsar med det där jäkla Idol? (Idol är för övrigt sjukt otrendigt).  Hursomhelst, om det är någon av er som ska kolla, vill ni tävla lite? Jag kommer naturligtvis att frisera våra siffror, det är ju ändå min blogg, men ni kan ju rapportera så sanningsenligt ni kan. Sen jämför vi i kommentarsfältet och ser vem som är smartast. Nån som är på?

Vinterlek

Vid en snabb inventering igår på jobbet insåg vi att vi bara hade två stjärtlappar för barnen att åka på. Och eftersom vi har betydligt fler barn än så blev det genast gruff om dessa. Som den sanna pedagog jag är bestämde jag mig för att jag skulle åka på den ena. Så blev det en mindre att bråka om liksom.

Stjärtlappsrelaterad svanskotesmärta förresten, kan man anmäla det som arbetsskada tror ni?

torsdag 25 november 2010

Smör på golvet är ingenting

Jag fattar inte varför folk gnäller så mycket över att tappade smörgåsar landar med smörsidan neråt.

I mina ögon är det jävligt mycket värre när välfyllda bajsblöjor landar med innehållet neråt.

Men sen har jag ju heller aldrig gillat torsdagar som känns som fredagar heller. Ge mig bara helg nu för fan.


onsdag 24 november 2010

Det finns ingen millimeterrättvisa

Jag har hört att det är bra att köra så mycket man bara kan när det är snöstorm ute. Speciellt om man precis har tagit körkort och egentligen inte vet vad man sysslar med överhuvudtaget. Så idag tog jag dels bilen till jobbet, och sen åkte jag till Ikea med en kompis på kvällen.

Väl där handlade jag jättemycket småsaker som tillsammans blev jättemycket mer pengar än bara typ 14 kr som man skulle kunna tro när man plockar ihop allt för att det är så jävla billigt, och sen insåg jag att plånboken låg kvar ute i bilen.

Men det visade sig vara ett väldigt bra knep, för det blev så himla billigt för mig. Jag betalade inte ett öre! Det blev lite dyrare för min kompis dock, men vad fan. Livet är inte alltid så himla rättvist.

Olycksdrabbad

Jag blev påkörd idag! Bakifrån - och det var inte ens det minsta lilla mitt fel. Funderar på att kanske sjukskriva mig i morgon, och eventuellt även fredag. En krock är ju ändå en krock liksom.

Låt gå för att det bara gick i 10 km i timmen för att vi satt i bilkö, men det är bara detaljer. Jag har ju faktiskt blivit påkörd.

FYI

Det är bara töntar som låter bli att ta bilen till jobbet när det är snöstorm.

Heja ABS-bromsar!

tisdag 23 november 2010

Om ingen annan curlar mig får jag väl göra det själv då

Vi har haft Samtal idag på jobbet. Sånt där viktigt Samtal. Om framtiden, och planering och övertagandet av världen.

Och jag känner mig faktiskt lite inspirerad och tänker att jag kanske borde sätta mål och göra långsiktiga planeringar även för min fritid.

Ni vet, som att verkligen komma igång med träningen, inte äta korv till middag mer än sex gånger i veckan och aldrig skrika indianskrik i bilen för att överrösta treåringen som vägrar sluta fejkgrina på vägen hem från dagis.

Men jag vet inte riktigt, det kanske bara är att lura sig själv. Att sätta upp omöjliga mål som man innerst inne vet att man aldrig kommer att nå i alla fall och ändå bli besviken när man upptäcker att man misslyckats. Och man vill ju inte bli besviken.

Så jag struntar nog i det. Jag har hört (hittat på) att man kan komma långt även utan mål i livet. För man vill ju som sagt var inte bli besviken.

Vanligt förekommande problem med störande föräldrar

Men gud vad bra att nån skriver om det här, så att alla får veta det! Så ok nu alla ni föräldrar som inte låter era barn sova om nätterna ordentligt, eller ni som inte vill låta era små guldklimpar sova ut om morgnarna: låt bli! Låt dem sova. De blir tjockisar annars.

Det sägs att omväxling förnöjer

... så jag satte in vänster lins i höger öga och höger lins i vänster öga i morse.

Men jag vet inte jag. Det känns mest jävligt obekvämt faktiskt.

måndag 22 november 2010

No christmas gift for you!

Mamma pimplade uppenbarligen för mycket vin när hon var i Spanien för ett tag sedan. Antingen det eller så drabbades hon av solsting. Hon kom nämligen hem med en sån här i present till Julius:





En jävla kastanjett.

På flygplatsen på vägen hem började hon förmodligen inse vad hon gjort och i ett överilat försök att ställa saker till rätta köpte hon det här till oss (eller ja, tekniskt sett till Björn men jag har lovat att han ska få använda armbandet jag fick, mot att jag får smaka):






Vilket skämt säger jag. Som om det skulle hjälpa mot helveteskastanjetten liksom. Möjligtvis om hon köpt sprit i normalstora flaskor istället för de här små dockvarianterna i choklad. Kom igen!

Nu skriver jag upp henne på svarta listan. Lätt.

Hon kan ju glömma julklapp i år. Hon får en get i sitt namn till en familj i Afrika istället. Om hon klagar överröstar jag henne bara med kastanjetten.

Mitt i natten

Jag fick en inbjudan på Facebook till ett event nästa onsdag. Öl, musik och bra sällskap. Och det låter ju bra. Förutom tiden - det börjar inte förrän kl 21! Vem fan är vaken då liksom?

Det måste ha blivit fel i inbjudan helt enkelt.

Vett och etikett i kommunaltrafiken

I övrigt; måndagsdepression deluxe. Jag är helt utmattad efter vad som eventuellt kan ha varit världshistoriens mest ansträngande helg och så beter sig Björn som om han vore dum i huvudet. Är det ok tror ni att lägga sig - bara för en liten stund - i fosterställning på t-banan och gråta?


Var är vägen?

Har man precis tagit körkort ska man ju använda det. Så jag har kört omkring 70 mil den här helgen. I snö, regn, blåst och mörker. Framförallt mörker.

Och jag måste ju säga att jag inte borde ha fått ta körkort. Jag ser nämligen absolut ingenting i mörker. Men det är ju tur att kantlinjerna låter när man nuddar dem med däcken, så att man håller sig kvar på vägen liksom.

Men annars gick det bra. Syn är kanske rätt överskattat när det gäller bilkörning.

lördag 20 november 2010

Tar det lång tid att adoptera bort någon?

Åh herreguuuud vad det är jobbigt med barn! Hur tänkte vi egentligen? Hur tänkte jag när jag åkte bort en helg utan Björn?

Snälla snälla snälla, är det inte måndag snart? Det ska bli så otroligt avkopplande att få gå till jobbet igen.

fredag 19 november 2010


Jag fick den här bilden som mms av Björn igår.


Guuuuu så söt tyckte jag och bad honom mejla den till mig istället, så att jag skulle få den i bättre upplösning.

Och visst var det skillnad! Vilket djup det blev, och vilka detaljer som framkom! Han blev om möjligt ännu sötare på den mejlade bilden.




Visst vill man bara nypa honom i kinderna?

50 kg bagage




Barnen och jag är i Värmland. Vi ska bara vara borta i två nätter, så vi har inte med oss så mycket.

Man vill ju resa lätt liksom.

Location:Rostbrännarevägen,,Sverige

torsdag 18 november 2010

Vab? Ska man verkligen få pengar för det? Är inte det bara en myt?

Försäkringskassan är tydligen inte nöjda med oss. De blanketter som vi skickade in duger tydligen inte. De kommer skicka ut papper för kompletteringsuppgifter.

Vad som händer sen vet jag inte, om vi inte lyckas fylla i alla papper rätt den här gången alltså, det finns ingen kvar som kan vittna om det. Det ryktas om Sibirien, eventuellt också värsta partykvarteren med tusentals dyngraka nordiska artonåringar på Kos. Men som sagt, det är bara rykten.

Men i morgon ska jag försöka offra lite fler och dyrare blommor på vårt försäkringskassanaltare. Om man bara ber och offrar tillräckligt mycket borde vi klara oss. Vi behöver inte ens få pengarna vi ansökt om, bara vi slipper fler blanketter. Blanketter från försäkringskassan är inkörsporten till sinnessjukdom.

Nu kan bara gudarna hjälpa oss.

Som tur är släppte de mig

Hoppsan, inget bloggande igår. Bloggen som kom av sig? Eller tjejen som toksomnade i soffan?

Närå, jag ba skojade. Jag blev kidnappad av utomjordingar. Så klart.

tisdag 16 november 2010

Sportidioter

Sport - so not my thing. Nyss hörde jag från tv:n att de skulle intervjua nån som gjort "tre mål och en nazist". Som att det vore något att vara stolt över, herregud. Själv tycker jag att nazister är sjukt obehagliga.

Men det kanske bara är jag.

Komsi komsi, nån som vill ha en kaka?

Neeeeej, inte brukar jag väl stå ensam i skogen och hänga på tisdagarna. Jag brukar faktiskt ha en skock ungar med mig. Den ena mer osnuten än den andra. Men just idag skulle vi ha skattjakt och jag stod och vaktade skatten så att inga snokande skolbarn skulle komma och äta upp den för oss.

Jag försökte dock få min manlige kollega att göra vaktjobbet istället för mig. Inga konstigheter alls med en kille i 25-årsåldern som står och gömmer sig i skogsbrynet intill både en skola och en förskola, med kakor inslagna i foliepaket. Inga konstigheter alls. Jag förstod verkligen inte varför det nödvändigtvis skulle bli min uppgift.

Vanlig tisdag

Vad gör ni på jobbet idag då? Själv står jag ensam i skogen och trycker. Business as usual.





måndag 15 november 2010

Ba helt appropå liksom

Trådlöst internet. En fantastisk uppfinning! Inte minst för att man kan sitta på toaletten och surfa. Inte för att jag skulle göra det alltså, verkligen inte. Och jag skulle inte berätta om det här om jag faktiskt gjorde det heller.

Faktum är att jag inte bajsar överhuvudtaget, om ni undrade alltså. Jag är lite som Silvia kan man säga. Förutom minkpälsarna. Och den tyska brytningen.

Men hursomhelst, trådlöst internet. Det är trevligt det.

Nej, men regn är ju mysigt

Om jag var snygg i lördags var jag desto fulare idag. Fuck me, vet ni hur ful man blir i både själen och håret av att stå ute i ösregn i flera timmar i sträck? Inte ens barnen ville vara ute. Det bara regnade, regnade, regnade och regnade ännu mer. Hela jävla dagen.

Jag börjar allvarligt överväga om det här yrket rätt för mig. Jag tror att kanske arkivarie skulle passa bättre. Eller kanske chokladprovare. I ett arkiv. Eller bara nånstans där det inte regnar och man inte ser ut som en tvättbjörn med mascara i hela ansiktet och vantarna täckta med halvt förmultnade löv och lera efter en halvtimmes arbete.

För ärligt talat, frisk luft är faktiskt jävligt överskattat. Det vet alla om de bara tänker efter lite. Nu ska jag leta nya jobb på arbetsförmedlingen. Bibliotekarie kanske?

söndag 14 november 2010

Dokumentering

Igår klädde vi upp oss, hela familjen, för att gå på femtioårskalas. Och jävlar vad snygga vi var - speciellt jag! För jag såg så där smal och bra ut, och inte alls som att jag tillbringat hela hösten med att tvångstrycka in choklad i munnen varje vaken sekund. I alla fall när jag tittade på mig själv i spegeln här hemma och jag höll in magen och stod i exakt rätt vinkel och belysningen var ganska dämpad. Men det var nog ungefär alla på festen såg mig, så de tyckte nog också att jag var smal och snygg.

Men vi tog inga kort! Jag grämer mig så över det idag, inte en enda bild finns det på mig från igår. Eller på de andra i familjen heller, de var rätt snygga de också som sagt var.

Så därför känner jag att jag måste skriva om det här, berätta för er om hur snygga vi (jag) var igår, så att det finns dokumenterat inför eftervärlden. Så nu vet ni. Snyggt som fan. Igår.

Förrädisk ädelost

Igår åt jag en broccoligratäng med ädelost till lunch. Trevligt tänker ni, men tyvärr hade den nog stått ett par dagar för länge i kylen för den smakade liksom lite... surt. Men eftersom jag äter snabbare än en utsvulten labrador märkte jag inte det förrän jag hade ätit nästan halva portionen.

Så sen gick jag halva dagen och oroade mig för att få ont i magen, men det kom aldrig. Förrän ganska sent på kvällen när jag ätit - vad som kändes som ett halvt kilo choklad på mindre än trettio sekunder - fick jag plötsligt ont i magen.

Konstigt, att ädelosten inte gav sig tillkänna förrän sent på kvällen. Jag har alltid trott att man ska reagera inom ett par timmar om man blivit matförgiftad. Men men, det är aldrig för sent att lära sig något nytt.

lördag 13 november 2010

Ska det vara så svårt för barn att inte vara så dumma?

När vi bestämde att Charles skulle heta Charles förstod vi att han skulle komma att få smeknamn. Hemma säger vi alltid Charles - det är ju det han heter - men jag reagerar inte så mycket när folk kallar honom Charlie. Jag inser att det även kommer finnas de som kommer kalla honom Challe, men de personerna kommer vi deportera till Sibirien på arbetsläger, så det blir nog inte ett så stort problem.

Vad vi däremot inte hade räknat med var att han skulle bli kallad...  Lars. Det var liksom aldrig med i beräkningarna.

Men det är vad en del mindre begåvade barn på dagis kallar honom. Lars! Jag ska minsann börja kalla dem för Börje hela bunten. Oavsett kön. Så får de se hur det känns att bli kallad för något helt annat än det man heter. 

Skitungar.

fredag 12 november 2010

Dagens snackis i personalrummet

Bra lämning på dagis i morse. Alla grät.

Även jag. Det kändes ju... balanserat och bra.

torsdag 11 november 2010

Absolut inget fel på mig

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag har kämpat för att hålla mig vaken sen strax åtta ikväll (då nickade jag till första gången i soffan), och det känns ju fullt normalt för en vuxen kvinna. Friskt och sunt.

Vem orkar hålla sig vaken efter klockan 21 liksom?

Personalrummet är viktigast

Vi håller på att göra om på jobbet, ett stort lekrum ska få helt nya möbler och leksaker och i väntan på de nya möblerna håller vi på att rensar undan de gamla. En del av dem slänger vi, andra försöker vi ställa på andra ställen i huset.

Som soffan till exempel, den har vi tagit in i personalrummet. Det känns dock onödigt att involvera barnen i alla detaljer kring det här projektet, det räcker med att de vet att alla möbler försvinner och att de bästa tar vi in i personalrummet istället.

Det tror jag skapar bra relationer mellan barnen och oss vuxna.

Ett varmt bad ikväll, det har jag förtjänat

Jag önskar att jag hade en badbomb hemma, en sån där dyr och lyxig från Lush eller så (finns de ens kvar?).

Då skulle jag ta ett bad ikväll, ett med alldeles för varmt badvatten - man vill ju inte att det ska bli kallt på en gång liksom - och så skulle jag släcka ner och kanske tända ett ljus. Sen skulle jag bli alldeles rastlös av att ligga där, det är ju rätt obekvämt också, och bara stirra upp i vårt fula badrumstak. Så då skulle jag tända de där hemska lysrören i taket i alla fall för att kunna läsa boken som jag för säkerhets skull tagit med mig in i badrummet.

Och när jag ligger där, i det lite för varma badvattnet med boken som jag måste hålla obekvämt högt för att inte blöta ner den, kommer jag inse att det här med bad i badkaret är rätt överskattat. Precis som jag inser varje gång jag bestämmer mig för att ta ett bad.

Så efter kanske tio minuters badande kommer jag att ge upp och dra ur proppen.

Joråmensåatte, det är ju skönt att vi har badkar. Tycker jag.

Har jag sagt att jag är trött idag förresten?

onsdag 10 november 2010

Spa- toalett

På personaltoaletten på jobbet sitter den här lilla hyllan med två bortglömda stearinljus.

Och det är ju mysigt tänker jag, det sänder ju ut signaler om att det är ok att sätta sig och långtidsbajsa på arbetsstid. Tända lite ljus, mysa, bara rå om sig själv liksom. Med tjugo skrikande ungar precis utanför.

Fast, nu när jag tänker på det, varför är de inte tända? Är signalerna att det är tvärtom - att man inte får långtidsbajsa med spa- känsla?

Herreguuud vad jag blev förvirrad nu! Undrar om man då inte heller bör sträcka ut sig i den enda soffan (så att ingen annan får plats) i personalrummet när man har rast, och tupplura så i tjugo minuter. Eller är det ok så länge man inte tänder ljus?





Den stora bruna tjocka mannens bokcirkel

Jag blev inbjuden till en ny bokcirkel för ett tag sedan (den förra somnade liksom lite), och eftersom jag är så sjukt kulturell - jag läser faktiskt serierna i SvD minst två gånger i veckan, och baksidan av mjölkpaketen varje morgon - så tackade jag givetvis ja. Jag vet ju vilken tillgång jag kommer att vara för de andra.

Vi döpte bokcirkeln till "Den stora tjocka bruna mannens bokcirkel". Och då drack vi inte ens vin den här gången. Jag har stora förhoppningar inför framtiden när det gäller det här.

Som sagt, saftey first

Vi hade mini- röris idag med barnen på jobbet. Jag påpekade noga för dem att det var viktigt att hela tiden knipa när vi gjorde hoppövningar, man vill ju inte att de små liven ska få livmoderframfall liksom.

Sånt tjatade de iaf mycket om när jag gick på mamma-barnjympa på friskis, och det verkade vara ungefär samma typ av övningar.

Alla frågor de hade sen om vad livmoderframfall var,  sa jag att de skulle ta med sina föräldrar hemma ikväll.

tisdag 9 november 2010

Jag gillar att förvara mina kläder lättåtkomligt

Det är tydligen garderobsveckor på Ikea just nu. Typ "köp fyra heltidsdagar av ångest och skruvhelveten för priset av fem". Eller tvärtom, jag minns inte riktigt.

Jag har nämligen en så jävla bra garderobslösning själv, så jag behöver ingen ny.




Det bästa med min - förutom att den är lättöverskådlig - är att den gör att det aldrig känns så där kallt och jobbigt att sätta ner fötterna på golvet om morgnarna när man ska kliva upp.

Och så behövde jag inte skruva ihop den först.

Det borde han veta

Jag: Du, jag vet varför Charles vaknar så ofta nu för tiden. Det är för att han ligger och roterar, och vaknar och skriker när det blir obekvämt. Så allt vi behöver göra är att på något sätt bygga om hans säng till ett madrasserat rum!

Björn: Du tycker inte att vi istället borde ta reda på varför han skruvar på sig så mycket om nätterna? Hitta roten till det onda liksom?

Jag: Eh, nej. Verkligen inte. Det är inte så vi hanterar problem i vår familj. Sånt är faktiskt för amatörer.

Långsamt är det nya svarta

Hörrni, jag överlevde. Jag körde inte i diket heller, inte ens lite grann. Och 40 km/h är en jättebra hastighet, det är nog mina nya favorit. Jag får helt enkelt se till att inte köra så mycket motorväg - åtminstone inte när det snöar ute. Jag har en känsla av alla andra på vägen inte riktigt uppskattar den hastigheten nämligen.

Men det är bara för att de inte har kommit till insikt ännu.

Förbryllande






Men gud! Det ligger en tom godispåse i min väska - hur kom den dit? Vem har lagt den där?!

måndag 8 november 2010

I´m so clever

Varje kväll när jag står och borstar tänderna tycker jag att jag ser några vita hårstrån mitt upp på huvudet. De rycker jag naturligtvis bort varje gång jag ser dem - jag är alldeles för ung för sånt trams - och varje gång inser jag att de inte alls var vita, de var bara väldigt ljusa.

Så snart har jag väl en liten kal fläck mitt på skallen. Men det är ju så mycket fräschare än ett par vita hårstrån, som inte ens är vita.

Eller nåt.

Nån fördel ska det väl finnas med att ha barn också

Det där snoret på min jacka, det kommer naturligtvis från barnen. Det var ju inte alls så att jag i morse när jag satt på tunnelbanan råkade nysa ut det själv, för att sen lite diskret försöka torka bort det med vanten utan att lyckas så bra.

Givetvis inte.

Dikeskörning är kul har jag hört

I morgon kommer stormen - the storm liksom. Det ska komma minst två meter snö och blåsa orkanvindar här i Stockholmsområdet. Eller ja, kanske inte fullt så dramatiskt, men nästintill om man läser kvällstidningarnas rubriker (och de är ju som vi alla vet så nära sanningen som man kan komma).

Och jag måste ta bilen i morgon, annars kommer jag inte hinna med att både lämna på dagis och vara i tid på jobbet. Så nu är jag nervös såklart, jag började övningsköra i april när snön var borta för länge sen, och jag har definitivt ingen erfarenhet av att köra bil i snöstorm.

Men det går säkert bra. Jag kanske kan ta bilen med på tunnelbanan eller så, där brukar det ju inte vara så halt.

Måndag

Måndagar alltså, fy fan. Är det det i morgon igen så sjukskriver jag mig.

söndag 7 november 2010

Nästan som en elitidrottare

Jag var lite nervös för att jag inte skulle orka med det här träningspasset, att jag inte skulle palla hela eller så. Jag har ju inte tränat sen typ i somras (läs april).

Men det var inget att oroa sig för! Jag fick bara lite blodsmak i munnen, svårt att andas och så svartnade det lite för ögonen emellanåt. Toppform med andra ord. Och det känns ju skönt, för nu behöver jag inte träna igen förrän framåt vårkanten. Najs.


Dum i huvudet




Men alltså, hur tänkte jag nu egentligen? Beach 2011 är ju skitlångt borta!

Ångraångraångra.

Location:Kungstensgatan,,Sverige

Självinsikt

Jag åker tunnelbana med hår som ser ut som ett skitigt jävla skatbo, men alla som ser mig tänker naturligtvis att jag är en jävligt skön tjej som vågar visa mig naturlig och osminkad, som uppenbarligen är på väg till gymmet och som det syns på att jag är skitsnygg i vanliga fall när jag är mer fixad.

Såklart. För det är ju absolut ingen som tänker som jag gör när jag ser andra på stan i det här skicket: " Gud vad du ser sunkig ut - gå hem och duscha. Och köp en mascara för fan!"

Nej, så skulle de aldrig tänka. Inte om mig.


OMG





Har ni nånsin sett något så vackert? Glöm spegelblanka sjöar, höstgula löv och annat trams. Det här är skönhet - ett nästintill tomt parkeringsgarage på Ica Maxi kvart över åtta en helgmorgon!

I löv körkort.

Egoister

Jag fattar inte hur jag har kunnat få så jävla bortskämda barn. Här sitter jag i soffan, typ mitt i natten, bara för att de ville gå upp. Och trots att jag har slagit på barnprogram så är de liksom inte nöjda. De vill se på andra barnprogram, ha välling, ny blöja, leka, ha leksaker som finns nere i källaren, och peta mig i ansiktet.

De visar ingen som helst förståelse och respekt för mig som bara vill facebooka, läsa bloggar och spela spel på mobilen. Det är fan inte ok, inte ok alls. Man kan ju tycka att de borde vara lite tacksamma över att jag faktiskt fött dem.

lördag 6 november 2010

Hata fotboll


Det måste verkligen vara något fel på vår tv. Varje gång jag släpper fjärrkontrollen slår den över till fotboll. Varje gång.




Jag har försökt slå och banka lite på den, bryta strömmen och ta ur batterierna ur fjärren. Men inget hjälper. Jag är så jävla trött på det här nu, i morgon får vi nog åka och titta på en ny.

Skam den som ger sig




Det gick ju så där ned rödvinet igår. Så ikväll går jag på spriten istället.

Och shut up, likör 43 är minst lika tufft och hårt som nån gammal äcklig whiskey. Minst.

Som vilken artonåring som helst från Skövde, eller kanske Borlänge


Julius hörde att de ska spela in en ny säsong av Big Brother igen, så han gick genast och hämtade sin mössa för att ha på sig den inomhus. Nästa vecka ska han göra en tribal-tatuering och börja med gummisnoddar längst ner på jeansen.

Jag är övertygad om att han kommer komma med. Han är ju inte helt främmande för att kissa på golvet heller.

(notera ogärna stöket i bakgrunden).

Men det är ju kul med fredag

Igår drack jag ett glas rött vin till maten. Sen somnade jag i soffan innan barnen ens hade hunnit i säng, samt medan jag nattade Julius och till sist somnade jag en tredje gång i soffan. Innan jag somnade i min egen säng alltså.

Jag kanske aldrig skulle ha druckit rödvin igår. Eller skaffat barn. Oklart vilket som gjorde mig tröttast.

fredag 5 november 2010

Men åååh, varför fattar inte barnen att de måste vara tysta på liggvilan så att fröken kan sova? Herregud - det är väl den mest grundläggande dagisregeln av de alla? Det och att man inte får kasta sand.

Nu kommer jag vara skittrött resten av dagen bara för att de pratade så mycket. Barn ska faktiskt ses men inte höras. Det står i läroplanen.



torsdag 4 november 2010

Det är ju tur att han vet själv vilken krok som är hans.

I morse var vi på utvecklingssamtal för Julius på dagis. Jag visade mig vara en ansvarstagande och intresserad förälder genom att ställa pålästa och insatta frågor, som till exempel vilken avdelning Julius går på och vem ungen är som tydligen går på hans avdelning och som har bjudit honom på kalas.

För det är det värsta jag vet, föräldrar som inte vet nånting om sina ungar och deras vardag.

Det är viktigt med dokumentation på förskolan

Barn berättar gärna och mycket om sig själva och sina föräldrar. På jobbet den här veckan är det tydligen allmän genomgång av vilka föräldrar som pruttar i bilen och varför.

Jag antecknar allting givetvis. Man vet aldrig när det kan komma att behövas.

Hur tänkte de när de gjorde en vit luva med två hål för ögonen?

Eftersom vi inte gör saker i tid i vår familj - framförhållning är för töntar - så fick jag bränna iväg igår efter middagen för att fixa kostym till Julius att ha på sig på spökfesten på dagis idag.

Jag fick till slut tag i en liten vit spökdräkt med matchande huva till. Så sen kunde jag andas ut, mitt barn kommer inte vara den ende som inte är utklädd idag.

Han kommer istället vara den mest bedårande lille Ku Klux Klan-medlemmen som nånsin gått på svenskt dagis.


onsdag 3 november 2010

Aldrig är man nöjd

Det är alltid så inspirerande att gå på Ikea tycker jag. Även om man är nöjd med sitt hem innan man åker dit, kommer man alltid på nya saker man vill ha när man ser deras skyltningar.

Efter idag till exempel känner jag att jag bara måste göra om sovrummet.





Kan födelsedagsbarnet kanske ha namnskylt?

Julius blev bjuden på kalas häromdagen, det låg en liten inbjudan på hans hylla på dagis när jag hämtade honom.

Och det är ju trevligt. Förutom att födelsedagsbarnet är ett barn som jag inte har en aning om vem det är, jag har aldrig ens hört namnet förut.

Jag undrar lite om föräldrarna till det barnet kommer ta illa upp om jag råkar skicka fram Julius till fel unge för att lämna över presenten. Men de får faktiskt skylla sig själva som inte bifogade bild på sitt lilla hjärtegryn.

Hallå?






Säkerhet är något vi prioriterar på jobbet. Det gäller att det finns tydliga instruktioner om hur man ska agera vid en akut situation.

Och här ringer vi tydligen till 90 000 vid såna situationer. Jag hoppas bara att det finns någon övervintrad telefonist som kan ta emot vårt samtal om det skulle behövas.

tisdag 2 november 2010

För julen är väl snart här, eller?

Fastighetsskötaren var här i dag för att mäta lite i vårt kök, vi ska tydligen få ny kyl och frys innan jul.

Så himla skönt, då behöver vi inte städa bort alla sojafläckar som funnits i kylskåpet sen Berlinmuren föll. Det kändes nämligen så svårt att nå ända dit bort från soffan, och så ville jag ju inte riskera att få rengöringsmedel på fluff-filten.

Hata vardagskvällar innan middag

Det är otroligt viktigt att ge barnen bra kost, det har jag alltid tyckt. Helst ekologiskt och lagat med omsorg.

Så jag gav dem verkligen inte varmkorv och bröd med festis att dricka till som middag ikväll. Verkligen inte, det är bara grundlösa rykten. Jag skulle aldrig muta mina skrikande barn med såna onyttigheter.

måndag 1 november 2010

My precious

Har ni sett såna här fleecetröjor? Varannan unge på jobbet har en sån och de är så sjuuuukt mjuka att det inte ens går att beskriva hur mycket för nån som aldrig känt på en sån. Det är som att en bit av ett fluffigt moln plötsligt trillat ner från himlen. Typ. Fast mjukare.

Hursomhelst, i helgen fick vi en sån filt i present. Fatta, en hel filt av det här mjuka mjuka gosiga luddet! Jag ska aldrig mer lämna soffan, never ever. Den här hösten och vintern ska jag ligga ihopkurad under den här filten varenda sekund. Och nåde den som försöker ta den ifrån mig, eller försöka sno ett hörn. Delad glädje är absolut inte dubbel glädje, kom ihåg det hörrni.

Det känns skönt faktiskt att ha en plan för vintern. Man vill ju inte stå oförberedd inför ännu en istid.

Lunchkoma

Jag ska aldrig sluta jobba på dagis. Om jag inte hittar nåt annat jobb med liggvila förstås. Men jag gissar att de inte är helt vanliga på andra arbetsplatser? Eller är det ok att krypa ihop med en filt under skrivbordet om man jobbar på kontor?