lördag 26 juni 2010

Blåskala


Visst är det vackert här? Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig att flytta hit, om det inte vore för avsaknaden av stad. Hellre avgaser än mygg.

I övrigt känner jag mig rätt mörbultad idag, blå och svart över nästan hela kroppen, nästan som om jag skulle ha legat på en skakig vagn efter en skenande häst och sen trillat av. Eller nåt. Tur att vi köpte ett kilo godis förut, så vi får nån ordning på det här.

4 kommentarer:

sofietholerus sa...

Rena rama Prippsreklamen och om du var med i bilden, blåskimrande med en flaska i handen vore det nyskapande!

Sandra sa...

Men stackare. Hur gick det till? Vad var det för häst? Hur gick det med Julius?
Kram.

Maria sa...

Sofie: Jäkla skit att jag inte passade på att posera! Nu skiftar jag mer i violett så det är ju inte alls samma sak.

Sandra: Det var en vanlig snäll häst som råkade bli lite rädd. Det var bara otur och lite klantighet (inte från min sida dock), men det gick bra. Julius blev jättejätterädd då, men glömde bort det ganska snabbt efteråt. Det otroliga är att han inte fick ett enda blåmärke! Kram!

Fisken sa...

"Blå timmen" kan få alla platser att se vackra ut på bild. Bra att komma ihåg innan man tar beslutet att flytta till Alvesta, Årjäng eller Flen.