onsdag 3 februari 2010

Om att sätta smeknamn på sina barn

De flesta föräldrar har smeknamn på sina barn. Eftersom vi är som de flesta andra har vi naturligtvis också det. Det ena barnet kallas oftast för plutten, och det andra för monstret. Vem som är vem? Låt mig säga så här. Det här med sömnlöshet är inget vi tar lätt på i den här familjen. You do the math.

5 kommentarer:

Camabo sa...

När vi fick Armica kallades hon för Sköldpaddan (för hon såg ut som en sköldpadda som hamnat på rygg när hon låg och sov) Nova har på något sätt fått smeknamnet Surbullen. Och till och med Armica (2,5-år) har anammat det. För nån vecka sedan satt vi och åt middag och Nova satt i babysittern och skrek varpå Armica vände sig om, suckade och sa till henne "Nu får du lugna ned dig lite, Surbullen" =)

Jag oroar mig dock för hur det kommer att fortskrida; kommer det här smeknamnet att fasta och tillslut göra så att hon kommer att se ut som en surbulle? (Jag tänker mig då att en surbulle är en bulle gjord av surdeg som kanske inte gräddats tillräckligt länge utan är lite blek och degig) Det kanske är dags att byta smeknamn...?

sofietholerus sa...

Och irriterande dvärg är heller inte ett ok smeknamn på barn enligt vissa...

Två sobril och en bettskena sa...

Haha, underbart! Känns helt och hållet igen. Jag trodde att små barn var programmerade att tillgodose sig de basala behoven. Men sömn då? Är inte det basalt så säg? Snacka trist bugg.

Knaada sa...

Haha, stackarn!

Själv kalar jag hela familjen utom mig själv för Lillagubben numera, det funkar också :)

Maria sa...

Två sobril: Verkligen! Så har jag aldrig sett det förut, men det måste ju gå att åtgärda!

Knaada: Enklast är bäst.