måndag 1 februari 2010

Allt annat än god morgon

Jamen godmorgon då, verkligen. Det är så himla härligt att få gå upp så här tidigt, 04.40, jajamänsan, nu kommer jag ju hinna med så mycket idag. Tack för det Charles. För tänk om jag hade legat och slöat ända fram till en halv sju sådär, herregud, det hade ju varit snudd på riktigt dekadent. Och så vill man ju inte vara. Utsövd alltså. Eller jag menar moraliskt förfallen förstås.

9 kommentarer:

J sa...

Å fyfan, jag som tyckte det var segt vid 06 när min snoriga apa väckte mig..

Tänkte bara sa...

Visst är det härligt med småbarn =)

Anonym sa...

Jag blev också väckt okristligt tidigt av först en 5 åring och sen en 3 åring (typ kl 02,26 kom de in) fram och tillbaks en massa gånger och till slut hamnade jag i fotänden på sängen som de delar, precis när jag tyckte att jag hittade en skön ställning utan en massa barnfötter och armar överallt, då kommer min HÄRLIGA HÄRLIGA man in och säger att klockan har ringt och att det är dags att gå upp...HAN har legat och sovit gott hela natten...behöver jag säga det? Tycker du att jag låter liiiite liiiite irriterad? Det kan du ge dig fan på att jag är ;-) Sen säger 5 åringen: Visst har vi sovit själva hela natten mamma??? Skämtar du med mig eller???? Jag vill också till London, Paris eller var som helst där jag får sova en hel natt...:-)
Tack för en härlig blogg med mycket skratt!!!
//Lena C

Maria sa...

J: Lyckliga du - vilken sovmorgon!

Tänkte bara: Ja, andras ja ;-)

Lena: Tack! Åååååh, din natt verkar faktiskt ha varit värre än min. Kan inte de där jäkla ungarna bara sova någon gång?

Anonym sa...

Jag menar det...hur svårt ska det vara att sova en hel natt???

Lena C ;-)

Kerstin sa...

Läste en föräldratidning i helgen, där en (uppenbarligen av sömnbrist förvirrad) pappa sa "men vilka underbart vackra soluppgångar man får se tillsammans med sitt barn"...

Ja, vad säger man?

Charlotte sa...

Lider med dig!!!!!

Maria sa...

Kerstin: Man blir galen av sömnbrist. Uppenbarligen.

Charlotte: Tack! Men snart vänder det nog. Kanske. Förhoppningsvis.

Malin sa...

Såna nätter brukar jag ligga och fundera på om det skulle löna sig mest att auktionera ut ungarna till högstbjudande, eller om ett fast kilopris kanske skulle vara bättre.....Sömnbrist gör en faktiskt knäpp, på riktigt...