söndag 14 september 2014

Valdag

Det här försöker jag lära mina barn: att det finns två politiska block i Sverige som båda vill att det ska bli så bra som möjligt för så många som möjligt. De är bara oense om hur vi tar oss dit.

Jag önskar att det fastnar hos dem, så att de oavsett vilken sida de väljer senare i livet respekterar de som väljer den andra sidan. För vi vill alla att detta ska vara ett bra land att leva i för alla som vill och behöver.

Och Sverigedemokraterna då undrar ni? Vill de också allas väl? Nej, såklart inte. De är ju givetvis det sorgliga undantaget här. Sverigedemokraterna är ett exkluderande parti som öppet säger att alla inte är lika mycket värda och jag önskar så att inte en enda människa skulle lägga en enda röst på dem någonsin igen.

Men nog sagt om detta - nu röstar vi!

tisdag 9 september 2014

Jorå

Ni vet, när ett av barnen får feber och man ska vabba och man tänker innan att åh, då kan jag kolla ikapp på lite serier rensa i köksskåpen baka bröd och bara ligga i soffan med en bok och barnet ifråga ba "JÄKLAR VAD JAG SKA RÖJA! VARENDA LÅDA SKA TÖMMAS PÅ SITT INNEHÅLL! JAG SKA VARA ÖVERALLT HELA TIDEN!"
















I alla fall, såna stunder är det ganska skönt att få gå tillbaka till jobbet och vila upp sig. Bland 18 treåringar.

söndag 7 september 2014

Jamen hur har det gått nu då? Va? Va? Va?

Ja, hur har det gått? Franken har gått på förskola i två och en halv vecka nu och det går så jävla bra! Alltså, jag hade aldrig väntat mig det här. Han gråter inte när vi lämnar, han är glad och snicksnackig när han är där och förflyttar sig blixtsnabbt över hela gården när de är ute (så där så att jag tror att pedagogerna eventuellt kommer gå ner något kilo eller två pga att de aldrig kan stå stilla längre), han äter bra och sover och blir inte ens ledsen när vi hämtar honom. Han är bara så himla glad och peppig hela tiden! Jag tycker till och med att han blivit gladare här hemma också, och han måste inte längre vara inom 30 centimeters avstånd från oss hela tiden utan vi kan lyxa till det med att ställa tekoppen på diskbänken eller till och med gå och kissa utan att han får panik.

Men när jag hämtat honom på eftermiddagarna är jag noga med att inte gå till parken eller göra någon annan aktivitet, utan bara vara hemma och göra hushållsarbete sådär som Maud förespråkar. Här till exempel viker vi tvätt. Ni ser ju hur roligt och utvecklande Frank tycker att det är!


Klart bättre än att gå till parken.

söndag 24 augusti 2014

Franken och förskolan

Och det kan ju hända att jag reagerar extra mycket när jag läser den där intervjun för att vi skolar in Frank på förskolan just nu. Vår lilla bebis som inte kan gå och inte kan prata ännu. För det är ju bland det värsta man kan göra mot sitt barn om man ska lyssna på rådande trender just nu. Fint föräldraskap är att amma jähättelänge, laga egen ekologisk barnmat och vara hemma med barnen i minst ett och ett halvt år (gärna längre). Fult föräldraskap är att ge dem barnmatsburkar och låta dem börja på förskola för tidigt.

Och det är det fula föräldraskapet som gnager och ger en dåligt samvete och som gör att man känner sig dömd och uttittad av alla andra föräldrar. "Men herregud, skaffa inte barn om du inte vill vara med dem" och så vidare och så vidare.

Och jag förstår de som är hemma längre med sina barn, herregud, det gör jag verkligen. Jag skulle gärna vara hemma ett halvår längre med Frank, men det är liksom inte riktigt ekonomiskt möjligt för vår del. Och när jag säger inte möjligt så är det ju klart att det är ett val som vi gör, att vi faktiskt skulle kunna om vi verkligen ville, men att vi tycker att det valet kostar för mycket. Vi vill inte flytta för att få ett billigare boende. Vi trivs här och vi vill inte rycka upp de äldre barnen från skola och förskola för att flytta ut till någon billigare förort och vi vill sannerligen inte sälja vårt lantställe. Det är det faktiskt inte värt. Så Frank får helt enkelt börja redan nu på förskola. Trots att det gör ont i oss och vi båda gärna skulle vilja vara hemma i ett halvår till med honom istället.

En sak tröstar mig lite i allt det här i alla fall, och det är att jag ger inte ett ruttet lingon för all den här tjusiga forskningen om anknytningsteori för små barn, den som säger att de blir förstörda för all framtid om de får skrika för länge (om man bara råkar kosta på sig lyxen som nybliven förälder att gå på toaletten och bajsa till exempel och bebisen bestämmer sig för att vakna just då till exempel. Då vet ju alla att det är kört) och att förskola för barn under tre år är direkt skadlig och blaha blaha. Alltså, jag orkar inte ens, det är ju bara för att skuldbelägga kvinnor för att de har mage att vilja yrkesarbeta de också innan barnen har fyllt tio år. Jag tror på fullaste allvar att Frank inte blir skadad av att vara på förskola. Det är inte våra famnar han får sitta i när han blir ledsen, men det är andra vuxna som han snart lär känna ordentligt och har förtroende för. Och ärligt talat, visst får man dela de vuxnas uppmärksamhet på ett annat sätt på förskolan jämfört med hemma, men hur tror ni barnen i åttabarnsfamiljer har det då? Hur mycket odelad uppmärksamhet får de varje vecka? Just det.

Men men. Jag har i alla fall gått ner i tid på jobbet så lite fint föräldraskap kan vi ändå casha in. För det är ju få saker som har så hög status som att hämta tidigt på förskolan, och tur är väl det. Att vi kan casha in lite finpoäng där alltså. För den här ungen är ju i princip uppfödd på burkmat DESSUTOM!


Och så skulle det ha varit en länk i förra inlägget också ja

Ah men alltså! Jag glömde ju länken i förra inlägget! Herregud! Jag menade ju inte att ni bara skulle få läsa lösryckta meningar och sen automatiskt tycka att jag har rätt i min kritik.

Så. Här hittar ni texten.

Sen kan ni tycka att jag har rätt i min kritik.

lördag 23 augusti 2014

Maud vet bäst

Den här texten har cirkulerat ett tag i mitt Facebook-flöde nu och folk gillar det hejvilt och ba "gu vad bra skrivet! Så himla sant! Dagens föräldrar är så himla dåliga! Och ego!"
Men alltså ärligt? Vilken extremt dömande jävla smörja! Jag blir fan arg bara jag tänker på det.  Som de här sakerna:

"En vanlig fråga är: "Vem hämtar mig i dag?" Förr hörde jag sällan den frågan. Barn har många kontakter och i bland nya familjesituationer. Pappa har en ny kvinna med nya bonussyskon."
Jaha? Tror du att dagens föräldrar skiljer sig lättvindigt? Att det är enkelt för någon att separera och bara få ha sina barn på halvtid? Att det är något man väljer för skojs skull? Dessutom hör jag ofta den frågan från barn vars föräldrar fortfarande är ihop, men som är jämställda och både hämtar och lämnar i samma utsträckning. Stackars barn som lever i en sån familj. Klart otryggt.


"Barn upplever ju nästan aldrig hur man lagar mat i vardagen. Potatismos, vad är det? Här kommer den färdig i en skål. Inte ställer man sig när man kommer hem halvsex och gör riktigt mos, då blir det nog pulver."
Mmm, och det har du koll på? Hur och av vad alla familjer lagar sin mat? 


"Nu ska vi åka till badhuset", kanske de säger, där det ytterligare är buller och bång. Det är inte kvalitetstid. Ingen får ha tråkigt. Tråkigt kan man ha tycker jag. Det gör inget. Barn behöver vara med i det som är vardag, sätta på tvättmaskinen. Att skala morötter tillsammans med sitt barn kan vara det bästa man kan göra med sitt barn."
Alltså jag orkar inte. Fyfan vilka värdelösa föräldrar som vill åka och bada med sina barn! Ta ifrån dem vårdnaden! Genast! Bara de som skalar morötter, tvättar och viker lakan tillsammans med sina barn är något att ha. Alla andra är bara ego.

Såatte, jag ska nog gå och förbereda lite lakan att riva trasor av så att barnen kan putsa lite speglar eller något i morgon. Man vill ju inte vara en dålig förälder och gå till parken liksom.










Inför hösten

Efter hårda* förhandlingar är höstens arbetsfördelning klar:

Disk: Björn
Dammsugning: Maria
Hänga tvätt: Björn
Vika tvätt: Maria
Byta lakan/handdukar: Maria
Tvätta lakan och handdukar: Björn
Bestämma över fjärrkontrollen: Maria

Eller ja, den sista punkten är eventuellt inte godkänd av alla parter. Ännu. Men övriga klubbades idag. Vive la jämställdhet!


*Om man med hårda menar diskussioner som "absolut, det funkar för mig. Vi kör så."