tisdagen den 22:e april 2014

#53

Förra veckan tappade jag min telefon i en stentrappa. Det tyckte den inte om.

Jag bad därför Björn lämna in den för att byta glaset och jag höll på att svimma när jag hörde vad det skulle kosta: 1800 kr. Ettusenåttahundra kronor! Det är ju som en sista-minuten-resa. Eller nåt annat svindyrt (infoga själv passande jämförelse).

Men efter att ha ringt försäkringsbolaget och fått beskedet att vår hemförsäkring täcker detta var jag istället glad som en liten lärka över att "bara" behöva betala självrisken på tusen kronor. För det är ju i-n-g-e-n-t-i-n-g.

Tydligen.

Så nästa gång jag behöver göra en skitstor och helt onödig utgift ska jag först låtsas som att den är nästan dubbelt så dyr och sen kommer jag alltså bara tycka att det är skoj att betala den verkliga summan.

Himla smart av mig!




måndagen den 21:e april 2014

#52

Förutom döden, apokalypsen och offentliga toaletter är nattfjärilar det jag är allra mest rädd för.

Det här monstret satt på vårt köksfönster i helgen. Titta på den bara, man ser ju att den äter små barn till frukost.




söndagen den 20:e april 2014

#51

Jag vill inte åka hem i morgon. Jag vill att det ska vara sommar och semester nu och att fem veckor av sol, badande och ohyggliga mängder glassätande ska ligga framför oss.



#50

Saker man gör en sen natt i april när man har utedass: går och lägger sig kissnödig och hoppas på det bästa.


fredagen den 18:e april 2014

#49

När vi ska åka till landet tänker jag mig innan att vi bara slänger ner lite kläder i en stor väska, lägger ner välling och blöjor i en tygpåse, tömmer sopor och släcker alla lampor och packar in oss i bilen och åker. Allt det där borde ta max en halvtimme.

Men det är ju bara i mitt huvud. För i verkligheten ska det packas kläder till fem personer för en vistelse i flera dagar utan tillgång till tvättmaskin, det ska packas blöjor, kylvaror, täcke och kudde till spjälsäng (för att vi aldrig kommer oss för att köpa en extra uppsättning att ha på landet), det ska bres smörgåsar att äta i bilen, babyvakten måste med, böcker att läsa, datorn och mobilladdare och linsgrejer och glasögon och plånboken - vart fan är den? Sängen måste bäddas för jag hatar att komma hem till värsta röran och herregud hur jävla svårt ska det vara att hinna dammsuga upp alla smulor under köksbordet och vem har egentligen packat ner nappflaskorna till Frank? Inte jag i alla fall, inte du heller? Men var är de då? OCH FÖR I HELVETE VARFÖR LIGGER DET LEGO ÖVER HELA VARDAGSRUMSGOLVET? STÄDA UPP DET NU ANNARS SLÄNGER JAG DET! Och alla väskor som nu står vid dörren måste bäras ner till bilen för att packas in, och glöm för guds skull inte att lägga ner ytterkläder till barnen, det får bli en till IKEA-påse helt enkelt för både jackor och överdragsbyxor måste faktiskt med och det här är ju helt jävla sinnessjukt - nu har vi hållit på och packat i två timmar och vi är inte ens klara ännu och vi kommer aldrig någonsin att komma iväg det är lika bra att vi bara säljer skiten för jag orkar inte mer!

Och sen åker vi äntligen. Inte efter en halvtimme som jag trodde utan efter lite drygt två timmar. Och hela familjen är osams och jag har skrikit på alla för att vi är som en jävla cirkus som inte bara kan åka till landet en vanlig helg utan att behöva packa med oss halva lägenheten först.

Varje gång.

Att jag aldrig lär mig. Aldrig aldrig aldrig aldrig.

Det skulle bara vara så himla skönt att få åka någon endaste liten gång utan att behöva bråka först.

torsdagen den 17:e april 2014

#48

På tal om att skrika dumma saker till sina barn när man är arg:





Vissa föräldrar blir tydligen inte ens arga (inte ens om de spiller blåbärssaft på vita mattan, hörde du det, Ellen? Nu känner du dig allt bra dum va som skällde på din unge för att hon ritat på tapeten och soffan?).

Men så himla fint ändå att det finns pappor som Martin, att hubotar också kan skaffa barn! Jag undrar om han har hjärnan och alla impulser avstängda dygnet runt eller om det bara är när han är med barnen?

onsdagen den 16:e april 2014

#47

Jag är en uppskjutare. Och då menar jag inte bara en sån som skjuter upp saker till sista sekunden, utan jag är en sån som skjuter upp det tills det är för sent. Och det är så jävla frustrerande och stundtals hatar jag verkligen mig själv för det, jag menar hur svårt kan det vara att göra saker i tid?

Det är som att jag nästan har någon slags fobi för att faktiskt utföra saker i tid. Det kan handla om att betala räkningar (hej påminnelseavgifter, det är jag som gör att Klarna tjänar pengar. Varsågoda för det), skicka in Viktiga Papper av olika slag till exempelvis Försäkringskassan eller bara svara på sms om huruvida nån av mina ungar kan leka med nån annan unge torsdag eftermiddag nästa vecka. Det var asjobbigt när jag pluggade för jag sökte ju aldrig CSN i tid, så första veckorna av varje termin gick jag alltid runt och var asfattig och hade ont i magen av oro. VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV? På riktigt alltså, vad är det för fel på mig?

Och här kommer en riktig bonus i sammanhanget: för ett tag sedan såg jag att Karolinska sökte personer för någon slags online-KBT-behandling för exakt det här problemet och jag tänkte direkt när jag såg annonsen att "det här MÅSTE jag bara anmäla mig till". Men tror ni att jag gjorde det? Nej. Givetvis inte. Jag sköt upp det tills det var för sent.

Men varför göra saker i tid om man kan skjuta upp det och sen ligga i sängen om nätterna och ha ont i magen på grund av dem?