söndagen den 20:e april 2014

#51

Jag vill inte åka hem i morgon. Jag vill att det ska vara sommar och semester nu och att fem veckor av sol, badande och ohyggliga mängder glassätande ska ligga framför oss.



#50

Saker man gör en sen natt i april när man har utedass: går och lägger sig kissnödig och hoppas på det bästa.


fredagen den 18:e april 2014

#49

När vi ska åka till landet tänker jag mig innan att vi bara slänger ner lite kläder i en stor väska, lägger ner välling och blöjor i en tygpåse, tömmer sopor och släcker alla lampor och packar in oss i bilen och åker. Allt det där borde ta max en halvtimme.

Men det är ju bara i mitt huvud. För i verkligheten ska det packas kläder till fem personer för en vistelse i flera dagar utan tillgång till tvättmaskin, det ska packas blöjor, kylvaror, täcke och kudde till spjälsäng (för att vi aldrig kommer oss för att köpa en extra uppsättning att ha på landet), det ska bres smörgåsar att äta i bilen, babyvakten måste med, böcker att läsa, datorn och mobilladdare och linsgrejer och glasögon och plånboken - vart fan är den? Sängen måste bäddas för jag hatar att komma hem till värsta röran och herregud hur jävla svårt ska det vara att hinna dammsuga upp alla smulor under köksbordet och vem har egentligen packat ner nappflaskorna till Frank? Inte jag i alla fall, inte du heller? Men var är de då? OCH FÖR I HELVETE VARFÖR LIGGER DET LEGO ÖVER HELA VARDAGSRUMSGOLVET? STÄDA UPP DET NU ANNARS SLÄNGER JAG DET! Och alla väskor som nu står vid dörren måste bäras ner till bilen för att packas in, och glöm för guds skull inte att lägga ner ytterkläder till barnen, det får bli en till IKEA-påse helt enkelt för både jackor och överdragsbyxor måste faktiskt med och det här är ju helt jävla sinnessjukt - nu har vi hållit på och packat i två timmar och vi är inte ens klara ännu och vi kommer aldrig någonsin att komma iväg det är lika bra att vi bara säljer skiten för jag orkar inte mer!

Och sen åker vi äntligen. Inte efter en halvtimme som jag trodde utan efter lite drygt två timmar. Och hela familjen är osams och jag har skrikit på alla för att vi är som en jävla cirkus som inte bara kan åka till landet en vanlig helg utan att behöva packa med oss halva lägenheten först.

Varje gång.

Att jag aldrig lär mig. Aldrig aldrig aldrig aldrig.

Det skulle bara vara så himla skönt att få åka någon endaste liten gång utan att behöva bråka först.

torsdagen den 17:e april 2014

#48

På tal om att skrika dumma saker till sina barn när man är arg:





Vissa föräldrar blir tydligen inte ens arga (inte ens om de spiller blåbärssaft på vita mattan, hörde du det, Ellen? Nu känner du dig allt bra dum va som skällde på din unge för att hon ritat på tapeten och soffan?).

Men så himla fint ändå att det finns pappor som Martin, att hubotar också kan skaffa barn! Jag undrar om han har hjärnan och alla impulser avstängda dygnet runt eller om det bara är när han är med barnen?

onsdagen den 16:e april 2014

#47

Jag är en uppskjutare. Och då menar jag inte bara en sån som skjuter upp saker till sista sekunden, utan jag är en sån som skjuter upp det tills det är för sent. Och det är så jävla frustrerande och stundtals hatar jag verkligen mig själv för det, jag menar hur svårt kan det vara att göra saker i tid?

Det är som att jag nästan har någon slags fobi för att faktiskt utföra saker i tid. Det kan handla om att betala räkningar (hej påminnelseavgifter, det är jag som gör att Klarna tjänar pengar. Varsågoda för det), skicka in Viktiga Papper av olika slag till exempelvis Försäkringskassan eller bara svara på sms om huruvida nån av mina ungar kan leka med nån annan unge torsdag eftermiddag nästa vecka. Det var asjobbigt när jag pluggade för jag sökte ju aldrig CSN i tid, så första veckorna av varje termin gick jag alltid runt och var asfattig och hade ont i magen av oro. VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR MOT MIG SJÄLV? På riktigt alltså, vad är det för fel på mig?

Och här kommer en riktig bonus i sammanhanget: för ett tag sedan såg jag att Karolinska sökte personer för någon slags online-KBT-behandling för exakt det här problemet och jag tänkte direkt när jag såg annonsen att "det här MÅSTE jag bara anmäla mig till". Men tror ni att jag gjorde det? Nej. Givetvis inte. Jag sköt upp det tills det var för sent.

Men varför göra saker i tid om man kan skjuta upp det och sen ligga i sängen om nätterna och ha ont i magen på grund av dem?

tisdagen den 15:e april 2014

#46

Ikväll hade jag som mål att jag skulle springa en mil på mindre än 55 minuter. Jag sprang på 54 minuter och 55 sekunder. Det känns ju onödigt att ha för stor marginal liksom. Nu har jag ont i magen och jag skyller det på löpningen. (För inte kan väl allt det där godiset på jobbet som jag mulade i mig ha med saken att göra?)

Slut på rafflande rapport från mitt ack så intressanta liv.

måndagen den 14:e april 2014

#45

Ibland tänker jag att jag är den enda föräldern som faktiskt tappar tålamodet på riktigt med mina barn, att alla andra som säger att de gör det bara överdriver och att de egentligen uppför sig rätt civiliserat i varje situation. Jag tänker att de kanske skriker, men att de inte skriker dumma saker, att de även i stundens hetta väljer sina ord och tänker på att inte såra barnen.

För jag har nämligen så svårt att se framför mig hur någon annan vuxen plötsligt får nog av femåringen som står och vrålar "JAG HATAR DIG!" med tårarna sprutandes och därför svarar "Jaha, men det passar ju jättebra för just nu hatar jag dig också för du är så jävla jobbig!" För så säger man ju inte som vuxen? Vad skulle Jesper Juul säga om det? Och vad skulle BVC säga? Och finns det egentligen några andra föräldrar som vrålar det allra högsta de kan till sina ungar att "NU RÄCKER DET NU HÅLLER DU KLAFFEN ANNARS VET JAG INTE VAD JAG GÖR!"

Men jag spelar spel med mina ungar, läser för dem och tröstar dem när de är ledsna också så förhoppningsvis blir det folk även av dem när de blir stora. Trots att jag ibland hotar med att slänga "varenda jävla leksak de äger och har" och säger åt dem att hålla sig på sitt rum för att jag inte vill se dem längre när vi bråkar riktigt mycket.